sjomajlin

Jag väljer att avsluta året med en återblick på sommarens blombuketter.

Håll till godo =)

 

Storebror fick en mjuk julklapp av mig.

Granater i garn och stoppning från en gammal kudde tycker jag man får kasta omkring sig.

Så det så!

 

Vare nån som sa bajsnödig hipster?

Ja, hellre det än Lulu Carter, så tack.

... att jag aldrig lär mig......

Idag är ingen bra dag.
Jag ska ta en promenad i regnet, med Jack Reacher i öronen.
Det kanske kan hjälpa...

 

Jag hittade på en mössa till Emma i julklapp.

Och en liten brosch man antingen kan sätta på en rand på mössan

eller nån helt annanstans om man hellre vill.

 

Jag bara hoppas den kommer väl till pass.

 

 

Storebror fick en virkad dödskalle av mig. Stärkt med lim (och vatten). Vissa pyssel man gör hösttid får man ju liksom vänta med att visa, men nu är det ju fritt fram.

Jag hittade en bild på en liknande skalle någonstans, som jag sparade ner i min inspirationsmapp och så testade jag mig fram, och så här blev den.

 

Här sitter jag insvept i min nya snug rug, dricker te och ser på nightmare before christmas.

Sämre kan man ju ha det!

 

Julafton var allt jag önskade mig. En lugn förmiddag med mat, modern kulturhistoria på dvd och lagomt med julmat med pappa. Lagom till Kalle kom mamma hem från jobbet, så sov vi ikapp (nåja, mamma iallafall) och så var det dags att packa ihop oss och fara till storebrors hus för mer mat och dela julklapparna med de allra sötaste små tomtenissarna. Fast det var bara den ena som ville ha sina tomtekläder :)

När de små gått och lagt sig spelade vi sällskapsspel och drack te tills det var dags att åka till kyrkan och sjunga julsånger.

Jamen ni hör ju själva.

Sen satt jag uppe och såg på dålig film och stickade med nya julklappsstickorna (strl 20) till alldeles för sent, därav en lång sovmorgon idag.

Christmas at it´s best.

Idag blir det tårtkalas för jubilerande svägerskan. Sämre kan man ha det!  :)

Jag hade tänkt jag skulle skriva om lucia idag. Men så var det storstädning här i nästet. Och tomtande hos brorsbarnen. Och ...

Nu sitter jag och ser på film med ett stort glas te, en apelsin och ett äpple.

 

 

Igår träffade jag Pelle och Lova, äntligen. Jag tror det var ett år sen sist, för vi missade varandra i somras. Underbart! Nu alltså. Inte att vi missade sommarn. Då passade jag på att överlämna ett pyssel jag gjorde i augusti som skulle skickats per (höhö) post, men som bara blev liggande...

En trombon! Hurra!

Jag började med att rita upp ett rutmönster på 5mm och kryssade på trombonmönstret utifrån eget huvud, ungefär. Och så stack jag hål i alla hörn där det skulle vara stygn. Och sen var det bara att brodera... Inte alldeles lätt, men trevligt.

 

 

Lucia får vänta till en annan dag.

 

 

Oh, om det vore luktblogg det här...

DET ÄR JULAFTON PÅ LÖRDAAAG!!

Granen är intagen (ihoppysslad av ris), julbocken väntar innanför dörren, julpottpurrierna sprider väldoft, ny hyacinter har ersatt de överblommade.

Härligt, härligt.

 

Tokförkyld och svullen runt munnen vaknar jag till beskedet att jag får ta dagcenterspelningen själv idag.

Jag började med att tjura en stund, och titta på julkalendern.

Sen sprayade jag håret, hängde julkulor i öronen och drog på mig midjehöga morotsbyxor i manchester.

Och lyssnade på kvalitetsmusik.

Nu kör vi!

En halstablett till bara.

Och ett par alvedon.

 

Det stickas och virkas en hel del i det Linussonska nästet, men det mesta går inte att visa bilder på förän om en vecka, förstår ni.

Dock så gjorde jag färdigt ett virkat kamerafodral idag.

Frihandsvirkat i ett stycke, typ. Det blev snett och vindt, men ptja, rätt så charmigt tycker jag nog.

Ja-a, nåt sånt.

 

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

 

 

 

---

En annan sak man kan göra, smyger jag in här. IKEA skänker 10 kr via unicef och rädda barnen för varje mjukdjur som säljs. Mjukdjurskampanj 2011, helt enkelt. Om man känner småbarn kan man köpa några smådjur för en femma styck, för att sätta lite press på de stora företagen som faktiskt har så himla mycket råd att skänka pengar till nåt vettigare än stora fallskärmar till knösarna.

 

 

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

 

Tack för the shout-out, Pelle, annars hade jag missat detta totalt!!!

Halkan-balkan i musikhjälpen, killen i sausafonen är en av mina bästa vänner, jag känner honom mycket väl (tusan, jag måste se Yrrol snart...)

Underbara Gustaf! Sausafonist och kompositör av stycket dance of decca - dekadansen. Både text och musik, faktiskt. Jo, när Gustaf hade skrivit ner noterna la han till ett "hej" på slutet för att få skriva "text och musik Gustaf Arén".

Underbara Gustaf... som jag inte träffat på ett par evigheter... Åh....

 

Fy tusan va jag älskar tjejer!

Cleo, Syster Sol, Femtastic...  Love 'em all!

Det är fantastiskt att vara kvinna!

Jag orkar inte skriva det igen, men jag menar det lika mycket som någonsin, så jag ber dig vänligt, men bestämt att läsa här och här, och agera därefter.
Tack för visat intresse.

 

Håhåjaja...
Jag jätte-borde sova efter en lååång dag.

I ett försök att...ptja... känna att jag gjort nåt vettigt idag, så slängde jag ihop ett par julörhängen.

Jag funderar på att inviga dem redan imorn, Lucia är äntligen här.

Se! Livet som höljes av frost och av snö skall seger ånyo dock vinna!

 

När jag kom hem från kvällens körrep såg jag ikapp mig på julkalendern, och så lyssnade jag på en fin (om jag får säga det själv) playlist. En playlist som gör att andningen nästan automatiskt slår om från nyckelbensandning till magandning. Bra grej ibland.
Lagom sentimentalt så där.

Ptja, nä, jag har inte så mycket att säga ikväll, så det är lika bra jag går och lägger mig.

Ska bara lyssna på Flicka med guld först.

... så har jag sovit tolv timmar och är svinhungrig. Men betydligt piggare än igår.
Lite gröt i magen, och så ska jag snart fara till grannstan för att sälja hemstickat med mamma på julmarknaden.

Man måste faktiskt inte bara pynta med riktigt pynt. Det har jag bestämt.

Jag skulle gå på finkalas, men blev hemma med panikångest...
Kul liv...

I augusti förra sommarn skrev jag det här. Jag sitter just nu och försöker lägga in alla mina gamla inlägg i kategorier, och så hittade jag det här...

Hmm, ja-a, vad vill jag ha sagt egentligen? jag vet inte. Men jag tycker det är tänkvärt.

Jag tycker väldigt mycket i handikappsfrågan, samhällets inställning och insatser... Men jag nöjer mig för nu med att återpublicera det här.

---

 

 

 

Det här är bland det sorgligaste jag vet. Jag börjar attackgråta varje gång jag läser den. Den sista Kalle o Hobbe-strippen.

 

 

Sen kommer den här. Lite bra, men lite väl tillrättalagt, tycker jag....
Men fint.

 

Ja-a, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.... Så förskräckligt sorgligt.

Don't get me wrong now, jag tycker det är jättebra att det finns mediciner och andra sätt att hjälpa både barn och vuxna som har... ja.. olika slags problem, men samtidigt så tänker jag "vem är det som får bestämma vad som är ett problem?!"

 

Vad är det som säger att det är fel att ha en ovanligt livlig fantasi och svårt att sitta still?

Är det inte samhället det är fel på i sådana fall?

När vi levde som jägare och samlare kan jag bara föreställa mig att killarna och tjejerna som hade livlig fantasi, som tänkte utanför asken, och som alltid hade ett par kilo extra energi var kungar, snarare än problem.


För hundra år sedan kunde människor som idag stängs ute från arbetslivet och därmed har en mycket begränsad möjlighet till social integrering, fungera i samhället genom att ha enkla arbetsuppgifter. Gårdskarlar, springpojkar, tvätterskor och så vidare. I stort sätt i alla böcker jag läser som handlar om bondesamhället i valfritt land finns en eller annan kufisk typ som barnen är lite rädda för, men ändå fascinerade av. Det är ofta ganska lätt att förstå ungefär vilken diagnos personerna skulle kunna ha. (Och på tal om det, ni har väl reflekterat över alla bokstavskombinationer Astrid Lindgrens karaktärer har?)

I takt med att vi skapar ett allt mer avancerat samhälle ställer vi fler och fler människor utanför. Och vem tusan är det som har makten att göra det, egentligen?!

Varför i hela friden tror vi helt och fullt på att vi måste ha ett samhälle som kräver minst 9 år, i många fall uppåt 15-20 års utbildning för att klara av?
Återigen, don't get me wrong. Vi ska naturligtvis skatta oss lyckliga som får gå i skola, och det dessutom gratis. Många barn i världen skulle inte ens drömma om det.
Men varför strävar vi efter en utveckling som innebär att fler och fler människor hamnar utanför?...

Fast egentligen tänkte jag bara säga att den där Kalle o Hobbe-strippen är så förskräckligt sorglig...

 

Tänk utanför lådan, tycker jag. Gör det.

Jo, jag blev bjuden på 4årskalas, och tänkte att då virkar jag nåt!  En bil!
Jag frihandsvirkar, det blir kul!  Jag virkar allt (utom dekorationerna) i ett stycke, det blir roligare så!

Sen insåg jag hur illa i tid jag var ute....
O käre värld...

 

Så här blev hurellerhur själva kroppen, i ett stycke, bara att sy ihop... Inte ett dugg krångligt...

Sen sånt som ska sitta på. Däck, vindruta, vinge...

 

Ja, det gick relativt bra, sen kom jag till blixtarna. Sent igår kväll... Jag virkade, rev upp, virkade, slängde. Försökte brodera, fick klippa sönder, virkade, sydde, drog upp, virkade, slängde....

Det så här blev det till slut, jag är inte nöjd, men det får gå.

Ser mest ut som att nån med luftrörskatarr har nyst på bilen...

 

 

Jag ska sluta vara bitter snart. Men inte än. Snart.

 

Det är mycket nu, mycket jobb framförallt. Mycket som snurrar i min stackars hjärna.

Nåja.

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga fram det här, så jag bara säger (skriver det).

Den som tycker jag är så ful så ni inte står ut med att se mig - snälla - skriv inte det i kommentarsfältet.

Gör dig själv, och mig en tjänst och tryck in kombinationen Ctrl + W och kom inte tillbaka, om jag nu stör dig så mycket med mitt utseende.

Jag ser ut så här, jag får leva med det.

 

Tack på förhand.