sjomajlin

Fredag blev lördag och dags för tredje kurstillfället i svampfärgning.

Imorse fick jag feeling och hängde på mig ett armband som jag har haft hur länge som helst.

Ja, alltså, jag fick det när jag var kanske fem.

Och det såg så där tråkigt ut som silver gör ibland. Grådassigt, liksom.

Vet du vad jag gjorde då? Jo, då pillade jag bort lite aluminiumfolie från en chokladkaka (eftersom jag inte har nån aluminiumfolie hemma egentligen), la i en skål, hällde på salt och varmvatten från kranen. Och så la jag i armbandet, och sen lämnade jag det hela i fred en stund, och kom på det igen efter en halvtimme kanske.

 

Ja, då var det ju bara att fiska upp armbandet och hälla ut saltvattnet

och lägga aluminiumbiten i återvinningen.

 

 

Och armbandet är blankt och fint igen, så blankt och fint det nu kan vara efter

så där 20 års slitage :)

... sen tänker jag att det nog är rätt schysst att vara gammal ändå...

Efter en relativt datorfri helg, dock fylld med mycket annat, känner jag mig klar för en ny vecka.

Typ.

Helgen bjöd bland annat på familjefotografering, avdammning av den gamla cellon, vernisagebesök och sällskapsspel. Riktigt fin helg, lite för lite sömn och vila.

Så snubblade jag över den här bilden.

Min första tanke var "det där verkar kul". Min andra tanke var "så där kan man ju inte hålla i stickorna...".

Min tredje tanke var "....shit... hur gammal är jag egentligen....."

Orka vara sjuk!....
Jag har släpat mig till jobbet hela veckan, men imorn får jag lov att stanna kvar i sängen. Jag har redan ringt runt och sjukanmält mig till alla berörda...
Jag hatar´t!
Hoppas innerligen jag är pigg nog att gå på kurs på lördag, jag och mamma-min ska ju bli kursare.
Vi ska lära oss att färga garn med svamp. Landstingets hemslöjds-what-ever-it-is har en kurs. Tantpoängen rasar in.
Men jag gillar't.
På lördag är det introduktion och svampplockning - ta med fika!
Då kan jag ju inte vara sjuk heller, det säger ju sig självt!

Krya på mig nu!

Idag sa jag upp min livförsäkring.
Vad gör det med mitt vuxenpoängsaldo?!

 

Imorse vaknade jag, låg kvar i sängen och läste.

Jag har alltid tyckt att det är plågeri att vakna men ligga kvar och läsa. Ligga kvar och dra sig är en sak, men ligga kvar och läsa... Mja, jag vet inte, kan inte förklara.

Idag gjorde jag det iallafall, och tyckte det var skönt.

Fast bara en stund, sen ville jag ha frukost för att sedan åka och handla garn och nya numret av 101 nya idéer och sedan åka hem och sätta mig och sticka!

Jag har ett fantastiskt stickprojekt på gång, men jag tänker faktiskt inte visa er förän det är klart. Inte mer än det som syns på bilden iallafall.

 

Ja-a, så jag har stickat mest hela dagen, gått en promenad och plockat in blommor, ätit färsk majskolv, tvättat, spelat piano, tagit en tantlur efter en stund på spikmattan...

Vilken svärmorsdröm-dag, huh?

Ska jag avslöja att jag avrundade kvällen med en mugg välling?

Nä, bäst jag hoppar över det va?

I´m getting old...

Trött och halvsjuk tönt trösthandlar.

Ja, grussopningen på stadens gator och torg oroar mig. Mycket.
Är det så att man sopar eftersom det inte kommer vara nån mer halka? Vi har nästan hela mars och hela april framför oss. Inte så troligt?
Varför sopar de då?
Den rimmliga orsaken jag kan se är att man förutser sånt ruskväder att de mängder grus man har inte räcker till, man måste sopa upp det som ligger på gatorna för att ha en sportslig chans att reda ut resten av vintern.
Jag bävar.
Tant som jag är.
Hjälp.

Jag må vara en tant, men jag undrar hur fanken man egentligen mår om man väljer att göra så  här.
Eller så här, för den delen...
Om bara hälften av det är äkta är det by far illa nog.
Men jag vill inte vara den som är den. Jag vill inte vara en trångsynt idiot som dömer folk för deras utseende.
But still.... Man undrar ju....

 

Idag, mellan första och andra jobbet parkerade jag vid ett vattendrag. Jag hann knappt ut ur bilen innan änderna kom springande. Jag satte mig på huk och började dela på en brödkaka, änderna kunde inte vänta, utan naffsade i mina händer och hoppade upp i mitt knä. Ganska snart la sig liksom första ledet ner för att smaska i sig smulorna som regnade kring mina fötter, andra ledet såg då sin chans och klev helt sonika upp på de som låg framför. Tredje ledet tyckte å sin sida att de stod på tok för långt bak och hoppade upp på dem som stod på dem som låg. Och så vidare. Det var nästan obehagligt faktiskt. Plötsligt fick jag syn på en stackars tant som låg precis vid min högra fot. Hon blev så trampad på att hon låg på sidan med vingen utslagen, så jag fick försiktigt (obs! jag menar verkligen försiktigt) puffa bort karlarna som hoppade på henne med min fot. Sen fanns ingenstans att sätta ner foten igen.

Lite för sent insåg jag det mindre smarta i att utfodra änderna precis bakom min bil, eftersom jag behövde backa ut den. Jag fick snällt vänta tills inte en smula fanns kvar i snömodden.

Åh, jag tycker så mycket om änder. Jag förståååår inte varför jag inte tar mig tid med dem oftare.

24 going on 70, som sagt...

För att fylla på med tantpoäng i kvoten åker jag och simmar ett par längder med tanterna nu.
Hej

 

We took a splendid nap today. I woke first.

 

Om man redan tycker att det är kallt, och att det har vart vinter tillräckligt nu, och man är rädd för vad den där golfströmmen håller på med, och tycker att BP borde hängas högt eller åtminstone betala ett par månaders solresa för oss kalla nordbor - då kan man göra slag i idén jag gick och klurade på förra vintern, men aldrig riktigt fick tummen ur.

Igår, igår hände det.
Jag köpte en fleacepläd modell liten. Och rosa, så klart.
Och så tänker jag använda den som sjal. Hela vintern. Minst!

Att åka till Gekås efter att ha jobbat 18 timmar, det tar på krafterna vill jag lova.
Oj, va med folk där var. Jag och mamma höll nästan på att svimma, och hamnade eventuellt i skottläge för en videokamera en gång när vi inte var uppmärksamma.
Fenomen såsom Gekås (ja, det heter så, Ullared är samhället) får mig, på riktigt att tappa tron på mänskligheten, men det är ganska kul att betrakta ändå, på nåt vis.

Jag behövde ingenting, egentligen, men ändå gjorde jag åt med ungefär 4 gånger så mycket som min ena lön var på denna månaden. Den var iofs väldigt, väldigt låg, eftersom jag bara jobbade typ 3 pass i juni.
Ja-a, en del saker vet man inte att man behöver förän man ser dem, det konstaterade både jag och mamma när ingen av oss klarade av att gå förbi hyllan med jutesnöre. Båda två bara fastnade, sögs in.

Åh, nu ska jag ta mig i kragen och stoppa rena lakan i säng, och sedan mig dito.

 

De senaste dagarna har varit som hämtade direkt från...hrm... källarn...

Ja...

Jag muntrar upp mig genom att umgås helt oprententiöst med mitt kök.

Den röda hyllan tycker jag om.

På den står typ 20 burkar med teer, min vackra tekanna som jag köpte i Visby i somras, en änglaljusstake jag fått av en moster, en peppande klocka, en tavla som storebror har tecknat - föreställande mig och honom bärandes kalashnikov. Framför tavlan står ett glasfat med några ljus på, fatet är dock inget fat, det är en fönsterruta (fönstercirkel?) som nämna moster hittade i en nyförvärvad lada i vilken den förre ägaren samlat på sig det mesta och lite till. 4 stora kartonger med reservfönster till RMS Titanic, som ju dock hann sjunka innan några fönsterbyten behövdes.

Och så min vackra second handfyndade ljuskrona i förgrunden.

 

Det här är min största förebild just nu.
Exakt så här vill jag vara om...öhm... 70 år.

Galet...

Jag spelar gitarr sammanlagt en timma i veckan, och let me tell you att det gör ont i fingrarna att spela så sällan.
Idag gör det av någon anledning ännu mer ont än vanligt, och dessutom i båda händerna.
Jag fick i uppgift att renskriva en genomförandeplan. Det är så hemliga papper att man inte får skriva det på datorn, eftersom det kan bli sparat nånstans, men min handstil lämpar sig inte riktigt för så viktiga dokument.
Jag släpade fram min älskade gamla skrivmaskin.
I högstadiet var det ofta arbeten som skulle skrivas på dator, men vi hade ingen skrivare, så jag investerade i en skrivmaskin från second hand, tror den kostade mig 45 kronor.
Som sagt, den åkte fram i kväll igen och jag har suttit och knackat och knackat.
Mina fingertoppar molar...

Om det är någon som vill veta vem patient 67 är, eller vem som mördade överste Protheroe så går det bra att fråga mig. Alldeles utmärkt.
Jag kommer, i det läget, att dela med mig av min vetskap.

Ja-a, i övrigt har jag idag invigt mina bråddar och samtidigt inkasserat smärtsamt många tantpoäng.
We´re way past vuxenpoäng nu.
Men ja, tanter brukar vara relativt visa, och att kunna kallas vis är ett av mina livsmål, så det är väl bara att bita i, så att säga.

Äh, do as the tant and sov.

Två överfyllda tvättkorgar var inte tydligt nog. Endast tre rena trosor var desto klarare.
4e maskinen är nu igång.
Fint det.
Dagens tips, från mig till dig.
Sköjlmedel och mjukmedel är ju ofta rätt dyrt, luktar oftast inte så värst gott och är ofta inte så bra ur miljösynpunkt (fast ja, det finns numer flera som är bra...) och är inte alldeles bra för kläderna.
Men vet ni, jag har alltid i ett par "kluttar" vanlig såpa i sköljmedelsfacket i tvättmaskinen. Bra för kläderna och det luktar gott, gott, gott och kläderna blir mjuka och fina.
Typiskt bra.

Jag plockade en höstbukett idag också.
Lupin luktar så underbart gott!