sjomajlin

Igår, när vi var hemma hos modern och fadern klättrade storebror upp på vinden och kom ner med en kasse full med böcker. Mina gamla böcker. vi satt och bläddrade och bläddrade och vart alldeles nostalgiska allihop.

Jag tog med mig några av dem hem. Bland annat den här.

 

Det är alltså en sån där utvikningsbok. Den har legat i press för länge för att stå riktigt rakt, men ni förstår charmen ändå.

Internationella cirkus. Vilket äventyr. Tänk att låta nyfikna barnaögon leta efter spännande hemligheter.
Tänk att låta pilliga barnafingrar vika och vicka och peta.

Åh, jag minns det som vore det igår.

 

Det blev en bra dag.

Lunch hos mor och far tillsammans med storebrors familj.

En 3-veckors och en snart-2-års grabb att härja med.

Sen plockade vi blommor.

Och spelade spel.

Fint.

Nu ska jag strecha.

 

Det här med minimalism har aldrig varit min grej.

Jag ställde tillbaka resten av grejerna så fort detta foto var taget, tro mig.

Är det nån som vill veta varför jag gick omkring inne på stora mataffärn insvept i en fleecepläd idag?
Här kommer svaret hur eller hur.
Jag var på en lätt köldslagen utsiktsutflykt idag. Eftersom glass skulle förtäras svepte jag om mig min vitprickiga rosa pläd. Sen började det regna, ja när vi åkte hem alltså. Lagom tills jag svängde ut på motorvägen regnade det så pass att jag hade behövt ett snäpp till på vindrutetorkarna. Väl uppe på motorvägen fick jag ta sikte på lyktstoplarna eftersom inga linjer syntes i den tillfälliga sjön på vägbanan. Min nervositet var påtaglig.
Sedan öppnades himlen och jag såg inget alls. INGET ALLS.
Fast sen såg jag en skylt om nästa avfart och tog sikte. Skitnervös, let me tell you.
Jag var säker på att om jag lyckades med att inte krascha in i nåt räcke så skulle jag få vattenplaning.
På något vis hittade jag iallafall rätt på avfarten och lagom tills jag var uppe vid rondellen dit avfarten ledde kunde jag växla ner vindrutetorkarna på lägsta hastigheten.
Lokalt skyfall deluxe.
Men jag vågade mig inte ner på motorvägen ändå, utan körde genom stan istället, och där var asfalten inte ens blöt.
Ja, så körde jag till affärn och gick alltså in, insvept i min pläd och köpte te och en tidningsblaska för att lugna mina nerver.

Så kan det gå.

Det finns en bra anledning till att min symaskin sällan kommer fram.
När den väl gör det så sitter jag fast så illa att jag alldeles glömmer bort att gå och lägga mig.
Nä, jag ska inte skylla allt på maskinen, de senaste timmarna har jag faktiskt ägnat åt att sy detaljer för hand.

Först kortade jag av en bordsduk, i all enkelhet, men det tog sin lilla tid. Sen yxade jag av ett par second hand-fyndade jeansshorts som var för stora, och så blev de en kjol.

Det stora projektet som just nu pågår är dock en present in the making, så den avslöjar jag inget om.
Okej då, en sak kan jag säga. I den ligger en liten plastburk med några gruskorn i. Det är faktiskt inte svårare än så att göra en skramla.

Glad_student_05

(Behöver jag ens påpeka att jag med mina händer har gjort den ena ljusstaken på väggen samt keramikhatten som hänger under? Och ja, att jag sytt klänningen och underkjolen också, det är väl givet.)

 

Det kändes tomt, så jag slänger in en bild också, innan jag går och lägger mig.

En bild från min ungdoms glansdagar. Vältränad och solbränd, kolla bara!...

Sånt härnt tittar jag på och längtar tillbaka.
Den där klänningen har jag, for the record sytt alldeles själv. Jag gillade den så mycket att den blev alldeles tunn och oelastisk till slut.

... jag kan gå igen!!
Inte så mycket/länge/långt, men tametusan, jag kan gå!!!

Oj, helgen bara försvann!....
Jag njöt i stora lass av den, men bloggen hann jag då rakt inte med.

Och nu är jag hemskt trött efter längsta arbetsdagen på mitt treveckorsschema.

Jag ber att få återkomma imorgon.
=)

Lång dag.
Veckans enda sovmorgon avbröts flera timmar tidigare än planerat. Morgonstund har.... ehum...
Nej.
Men vad jag inte fattar är vad grejen med dimman är. Det har vart dimma sen förra torsdagen, tillochfrån. Samtidigt som strålande sol. Jag fattar inte grejen. Och bara i vättersänkan. Ryker hon eller vad är grejen?!
Nåja, jobb på förmiddan, krypkörning ett par kilometer på 90väg, shopping och lunch med mamma, ännu mer jobb, ännu mer shopping, sen blev det kväll.
Födelsedagspaketsinslagning. Ljudbok. Målning.
Och sånt.
Konstig dag, men rätt bra ändå.

Jag fattar inte hur alla hantverkare kan vara så jädra morgonpigga.......

 

Jag känner mig så trött och tom på ord...

Bilderna får säga sitt.

Jag vet inte... Jag känner mig inte som mig själv.
Jag sover, jag är så sjukt törstig, jag kan inte stå upp utan grimasera av smärta.
Jag orkar inte sjukskriva mig, jag orkar inte jobba, jag orkar inte vara sjukskriven.
Jag är rastlös och folkilsk. Jag är ....   jag vet inte...

 

Vanligtvis är jag inte nyvaken vid midnatt.

Vanligtvis sover jag inte middag. Framför allt sover jag vanligtvis inte middag en gång på dan och en gång till på kvällen. Och om jag mot förmodan skulle göra det skulle jag vanligtvis bli någotsånär pigg av det.

Vanligtvis gör det inte ont att vara mig, åtminstone inte hela tiden.

 

Det borde vara förbjudet för expojkvänner att kliva på samma buss som en själv dagar som dessa.

Bilen lämnad på verkstad, busskort inköpt (eller ja, påfyllt, fast ett nytt...) och ett samtal med vårdcentralen avklarat.
Min underkropp synes överansträngd och jag är dömd till vila veckan ut samt ökat intag av värktabletter.
Jag kommer att bli så jäkla rastlös...

Jag gillar dem inte idag.

Jag har problem med mina hålfötter (säger man så?) med ojämna mellanrum.

Det är som att nån sena tvärsigenom är irriterad på nåt vis...

Idag högg det plötsligt i den vänstra, det kändes som det sprutade blod och jag kunde inte stödja på foten.
Jag masserade och sträckte och hade mig. Jag var på jobb och hade varken bil eller busspengar med mig så jag var tvingen att gå hem. Det gick bra, jag gick i sakta mak.
Höfterna blev stelare och stelare.
Väl hemma fick jag lov att krypa ner i sängen och blunda hårt, men vaknade efter ett tag med ilsken kramp i höften/rumpan som inte riktigt gick över på två timmar.
Efter en lång strech gick jag ut på en långsam promenad för att få lite genomblödning i mina tokstumma benmuskler. Det gick först över förväntan och sen knappt inte alls.

Nu har jag så jäkla ont och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.....

 

Jag önskar att min jacka inte var trasig.
Jag önskar att mina solglasögon inte var trasiga.
Jag önskar jag var på bättre humör...

 

Jag gick in i gästservicen och skrev på en lista, så fick jag ett åkband med en rullstol på.
Alltså, jag får åka allt, och vid behov gå före i kön.
Det behövdes aldrig, vädret gjorde köerna nästintill obefintliga.
Balder i ösregn är möjligtvis bra för håret, men det gör ont i ögonen och huden, tro mig.

Fast sen torkade vi till.
Och den där Pälä, han var på Liseberg han också. Fast han var sminkad. Det var inte jag.

Okej, om man bortser från allt det där jobbiga, som att jag jobbade natt och således inte var särskilt redo för en ny arbetsdag efter det, att jag har skitont i kroppen och skavsår på fötterna och annat sånt därnt så kan jag ju iallafall konstantera att min barndoms skog, i vilken jag mer eller mindre regelbundet spenderat kvalitetstid fram tills knappt ett år sen, den står kvar och är lika vacker som alltid. (Lång mening....)
Efter färdig arbetsdag var jag i en affär och härjade till mig massa bra grejer, sen for jag hem till ...ja.. hemma fast inte där jag bor, och använde mammas och pappas dammsugare och eluttag nära porten, alltså, jag dammsög Ester invändigt. Sen tog jag mina nya skor (dum idé) och gick upp i skogen. Du storebror, vet du vad de hade gjort?!  Du vet där man går in i skogen efter grusplanen ovanför vingevägarna?  Det ständiga lerhålet? Där har de röjt undan alla träna och öst på typ en halvmeter tjockt med grus över leran...
Men bortom det är allt som det ska.
Åh, det var så vackert, spirande vårgrönska och fuktig dimma. Jag åt harsyra i mängder.
Just ja, jag fikade med nästan mammas kollegor idag också, på deras jobb. Det var värt.

Nu borde jag sova, imorn ska jag till Liseberg och jobba. Många timmar blir det och mycket regn också, verkar det som. Och mina källor säger mig att den där Pälä finns på Lisebergsområdet imorgon.

Åtminstone är här nystädat och renbäddat. Jag blir avslappnad av det, på nåt vis.

Hit me with some pepp!

 

Jag har hittat en sorts påste vars lappar funkar lite som fortunecookies. Jag gillart :)

På köksbordet trängs livet. Om det inte är nystädat, vill säga.

Jag vet inte vad det är med mig riktigt... Jag har liksom inget att säga. Det är ju helt sjukt. Eller... jag har saker att säga, men inget behov av att.... Nä... jag vet inte...

Tror det är bäst jag sover lite...

När det är grått och regnit ute har jag iallafall fjärilar inne.

 

Jag tror faktiskt att jag aldrig kommer tröttna på den här låten. Så illa bra. Så tidlös på nåt vis.

Medan mina vänner hade ångest över att det inte var de som hade skrivit triologin om härskarringen hade jag ångest över att jag aldrig kommer kunna skriva något som är så här bra.

Videon är inte riktigt lika tidlös som låten dock =P

 

De senaste dagarna har varit som hämtade direkt från...hrm... källarn...

Ja...

Jag muntrar upp mig genom att umgås helt oprententiöst med mitt kök.

Den röda hyllan tycker jag om.

På den står typ 20 burkar med teer, min vackra tekanna som jag köpte i Visby i somras, en änglaljusstake jag fått av en moster, en peppande klocka, en tavla som storebror har tecknat - föreställande mig och honom bärandes kalashnikov. Framför tavlan står ett glasfat med några ljus på, fatet är dock inget fat, det är en fönsterruta (fönstercirkel?) som nämna moster hittade i en nyförvärvad lada i vilken den förre ägaren samlat på sig det mesta och lite till. 4 stora kartonger med reservfönster till RMS Titanic, som ju dock hann sjunka innan några fönsterbyten behövdes.

Och så min vackra second handfyndade ljuskrona i förgrunden.

Oh! Ni fantstiska män, som vet hur man väcker en flicka.
Ni som med solbarkad hand börjar spika er läkt, strax efter klockan slagit sju på morron.


God morgon, god morgon, Välkommen upp till en ny spännande dag med fantstiska möjligheter!

Idag hatar jag mitt liv så där dramatiskt igen.
Nä, men på riktigt....
Strax före halv åtta började gubbarna på taket kasta ner takpannor från mycket hög höjd i en ekande tom container ett par meter från min arma huvudgärd.

Stackars mig...

 

Det här är min största förebild just nu.
Exakt så här vill jag vara om...öhm... 70 år.

Galet...

Jo, jag ville bara säga att jag har gått typ 19 kilometer idag.

Idag var det 17 grader när jag vaknade. Då tänkte jag att "jag nog får vara lite mer precis när jag önskar".
Sen kom jag på att jag skulle till jobbet om tjugo minuter, så då rusade jag upp.
Väl på jobbet så gick jag på betald långpromenad.
Bland annat till stadsparken och tittade på en lamabäbis och på drivor av vitsippor.
Som den pedagog jag är har jag naturligtvis en illustrativ bild från dagen.

Jag kom också på att jag hade ju bild från söndagskvällens makabra tedrickande.
Så här festligt kan man ha det om man känner den där Maria.

Nu ska jag trotsa vädret och gå ut. Äventyr! Nästan.

Men hur tydlig ska man behöva vara med att man inte vill ha viss post i sin låda?
Lappar och "åter avsändaren" verkar ju inte hjälpa iallafall.

Igår drack jag te i Marias kök. Med partysugrör.

Idag har jag härjat med rikets vackraste snart-två-åring.

Nu ska jag snart lägga mig i min säng och hoppas på att det är varmare än 16 grader i rummet när jag vaknar imorn.

Idag blir det lugnare med inläggen.
Jag åker straxt ut i skogen för lite välbehövlig avkoppling och avreagering medelst skjutvapen.
Första maj alltså...
Igår blev jag påhoppad av en onykter, medelålders man på en busshållplats, han rusade fram och började skråla på "arbetarbröder". Detta var alltså före lunch. Igår.

Ja, jag tycker att "Fy på sig sosse" passar bra att ha på repeat en sån här morgon, så det har jag.
Tack och tack.