sjomajlin

Idag är jag mest bara trött.
Eller ikväll iallafall.
Dagen började med nåt slags yogapass och brunch, och efter lite jobb blev jag otippat ledig.
Symaskinen hivades upp på köksbordet och plötsligt var klockan dags att plocka med scouterna till brandstation på studiebesök.
En bra dag.
Nu kliar det i öronen och halsen och svalget. Det gillas inte.

Hur mår du?

På nåt vis hamnade jag i en soffa hos okända mänskor med ett monopolbräde framför mig.
Jag kom på nåt vis tvåa trots att jag inte hade nån aning om vad jag sysslade med.
Och ja, vi var fler än två. Vi var fem som spelade och en som såg på.
Bara så där.
Jahaja.
Nu borde jag sova, det blev en lång dag.
En sån där dag när lunchfetaosten hunnit mögla, trots att jag köpte den igår, när planeringen för Ängen låg kvar hemma på kistan, då övre ryggen gör så ont att jag undviker att andas riktigt djupt, då fingret fortfarande är svullet och blåstrimmigt.
Just en sån dag.

Govänner, nu tar vi natt. Allihop.
Alla ska med!

Nu må det bära eller brista. Pianojobb - here I come.

Och nu ska webcamen få vila, jag lovar.

Kommer ni ihåg den här?

Svänger som stryk!

 

Jag har jobbat, lekt med barn, tvättat bilen, körrepat med lärare från förr och stukat fingret pretty darn bad.

Hurra!

En ambitiös lindning i hopp om att kunna jobba imorn.

Ett stukat finger kan jag ju inte med att sjukskriva mig för, men det går inte att spela piano utan det.

Knappt heller skriva.

Vilken helg det blev.

Min lägenhet blev på något mystiskt vis ommöblerad. Jag kånkade garderober fulla med kläder genom alldeles för låg dörrkarm, och höll på att göra mig ordentligt illa.
Jag vet inte riktigt om jag är nöjd. Mitt rum är mer av ett rum, men hallen är mer av ett förråd. Ja-a, jag vet inte jag. Men det lär ta ett bra tag innan jag eventuellt flyttar tillbaka saker och ting.

Ja. Lördagen vigdes mestadels åt återträff för Du Är Älskad-lägret.
Tillsammans med Hedvig var jag nånslags musikansvarig.
Och så visade det sig att Gustaf/Abbe/turken var på blixtvisit i stan, så jag for dit på kvällsmat/fika, och in trillade även Jacob, som var hemma trots att ingen i familjen visste om det.
Jag älskar den familjen alltså. De är så förvirrade på ett fruktansvärt samlat och organiserat sätt.
Fantastiskt.

Idag var det då barnvälsignelse för lille brorsonen.
Jag sjöng två sånger.
Grejen är att jag inte är ett dugg nervös i förväg.
Jag hade övat, hittat bra tonarter. Jag vet att jag inte behöver vara nervös i kyrkan, om jag spelar fel, och det gör jag oftast, nåt iallafall, så är det ingen fara. Det är liksom ingen betalande publik eller så.
Jag är alltså helt lugn, om än med en viss anspänning för att kunna vara skärpt.
Men så när jag sitter där på pianopallen, då börjar hjärtat banka, händerna skakar och andningen blir ytlig.
Och jag fattar inte grejen. Varenda gång. Hjärnan är liksom lugn, men kroppen blir jättenervös och jag spelar fel och rösten darrar.
Så himla dumt och så himla skumt.
Idag dock, sjöng jag en sång först, och sen var själva barnvälsignelseakten, och sedan en sång som avslutning.
Men storebrorn till välsignelsebarnet tyckte inte det var kul att hänga i pappas famn längst fram i kyrkan, så han svingade sig ner och kom springandes och satte sig i mitt knä. Antagligen i hopp om att få spela på flygeln.
"Du får inte spela på pianot" sa jag.
"Nähej" sa han och satt så snällt i mitt knä. En stund. Sen sprang han vidare.
Min nervositet tog han med sig. Lite av den iallafall.
Sen delade vi på en kopp te, han och jag.

Ungefär så.
Brukar ni också fiska efter kommentarer med nån intetsägande fråga i slutet av era inlägg?

 

Jag gillar att känna mig fixad, eftersom jag så sällan är det.
Och då delar jag med mig av det.

 

Det här borde inte vara tillåtet....

Att det ens går att förstöra något så vackert så här brutalt....

 

Jag borde klippa mig, klä på mig, bädda sängen, handla mat, öva piano.

Skitväder...

Rabarberte - en bra idé!

 

*Er som möjligtvis inte vet hur det låter här i Jönköpingstrakten

kan jag upplysa om att ungefär så låter det när man säger

"lite te går alltid ner" och "lite till går alltid ner".

Denna fras är vanligt förekommande i mitt vokabulär.

 

Jag gillar håret och örhängena idag.

Ja, jag är ytlig.

 

Shit vilken dag!!!
Jag sov knappt i natt, och när jag väl somnade drömde jag att en tant på ett gruppboende var tandläkare som skulle rensa min hals för att den skulle sluta göra ont, hon grävde och fick loss både pastahjul och hallon.
Mystiskt.

Nåväl, tre jobb på rad, med sammanlagt mindre än en timmes mellanrum, sedan var jag en halvtimme sen till konfa, slängde i mig kvällsmat och grillade sedan korv åt scouterna innan jag hann sätta mig vid en flygel och öva lite inför söndagens gudstjänst, då jag ska sjunga.

Ja-a, jag var hemma cirka 13 timmar efter att jag for iväg imorse, och ändå är jag på bra humör...

Jag fattar inte grejen?!....

Konstigt.

Välan. Jag ordnade fram en mugg te, och let me tell you att förkylningste med slemlösande egenskaper nog är en av anledningarna till min braiga dag, drog på mig ett strumpbyxeben för att fortsätta gårdagens lagningsprojekt och bläddrade sakta men säkert fram genom olästa blogginglägg och hamnade hos Kajsa.
Och nu minns jag ju att jag har sett de där strumpbyxorna förut, så denimhjärtat på mina rödstrumpor kan jag nog inte ta åt mig äran för, och heller inte denimstjärnan jag som bäst syr fast i mitt skenben nu. Ja, inte just nu, alltså, men liksom "nu"... Ja, ni fattar.

Se filmen FÖR TUSAN, om du inte redan har sett den!!!

Har vi inte haft tillräckligt med höst nu?

 

Bilden har jag helt och hållet stulet.

Jag tror jag har feber.
Min hals är svullen. Och slemmig.
Och it´s official, jag har gått upp de där fem kilona jag gick ner i våras.
Jag ansträngde mig verkligen, och var så glad över resultatet, sen åkte jag på en överträningsskada i höfterna och... ja... börjar nu som först bli bra igen.
"Ja, men då är det väl bara att ta nya tag nu då?"
Jo, man kunde ju tycka det. Jag har dock hört att det inte är så bra att ägna sig åt träning med virus och feber i kroppen, och min erfarenhet säger mig att det lär dröja tills fram i april nån gång innan jag är fit for fight igen, om hösthälsan börjar så här tidigt...

Ja, jag är på ett utomordentligt dåligt humör, och ja, jag har inga förhoppningar om att det kommer vända any time soon.

skit på er....
(nej, det där menade jag inte....förlåt)

Nu ska jag säga er ett par sanningens ord.

HÅll i dig.

Vi har rösträtt i Sverige.

Inte röstplikt. Det gör det inte mindre viktigt att rösta, nej, snarare tvärtom.

Det mesta av årets valkampanj, oavsett parti, verkar gå ut på att välja väg, höger eller vänster, det går inte att fortsätta rakt fram. Typ. Jag har i ärlighetens namn försökt undvika valkampanjen så mycket som möjligt eftersom det bara är fläsk och floskler. Låt mig citera herr Winnerbäck: Jag är trött på all valpropaganda lika billig som reklam- "vi vill ha ett bättre Sverige", åh fan...

Nej, jag tycker nog att de dryga 3.5 åren innan valkampanjen drar igång är bra mycket viktigare för att avgöra vem som får min röst.

Årets val är, hur man än väljer att se på saken - viktigt.
Mycket står på spel, oavsett resultatet.

Jag tänker bara säga åt dig att göra en enda sak.

Tänk igenom det här väldigt, väldigt noga.

Okej, en sak till. Jag vill inte höra ett enda ljud om att någon har "gjort sin plikt".

 

 

Jag har redan röstat. Mitt hjärta är grönare än mina strumpbyxor.

 

Nu blir det tyst här tills efter valet.

 

Gör nu inget förhastat.

 

Det jag inte vill, det gör jag.
Det jag vill, det gör jag inte.
Idioti...

Eller bara det här håret i all enkelhet.
Och den hyn for that matter.

Den skeva näsan, de skeva ögonbrynen, de skeva ögonlocken och den skeva munnen har jag kvar.

De skeva axlarna också, för den delen.

Vilken tur att jag, jag som redan var skev fick en ansiktsförlaming som skevade till mig ännu mer... Annars hade jag... öhm... varit mindre skev?...

Oh, take me back...

 

Jag tänkte att jag skulle skriva om hur skön en kvällspromenad i fleecejacka och foppatofflor kan vara.
Sen kom regnet.

Macklunch med te, korsord och SATC, inte så pjåkigt.

Oj, så alternativ jag är.
Jag funderade på hur kvällen skulle spenderas, och bestämde mig för en bytta B&J och biggest loser på webteven, men ångrade mig innan jag ens hunnit hem från körrepet.
Det blev havregrynsgröt och Naruto istället. Och stickning.

Gårdagens låtplugg fortsätter idag.
Min kollega och jag har satt ihop ett nytt häfte med önskesånger, och då blir det en hel del att lära in.
Vissa låtar kommer rätt lätt, och sen är det de där jäkna dansbandslåtarna. De är ju så enkla men ändå så svåra...

Så här sitter jag med en gitarr och skriver ackord och testar tonarter och lyssnar.
Eller kanske tvärtom.
Ungefär så här låter det iallafall.

Ja-a.... En lördag...
Det är inte så mycket att säga om den.
Sovmorgon, promenad, städning, diskning, matinköp, äppelkaksbak, låtplugg.
Typ så.
Och så har jag fixat lite med min bloggroll här nere till höger. Det är inga större förändringar, jag glömde liksom av vad det var jag skulle göra, såattehh......
Nä, det är väl.. Ja. Ungefär så.
Tack då.

Idag var jag på ett äldreboende.
En man där hade besök av sin fru.
De berättade hur de träffades.
Hon bodde i Göteborg och var ofta ute och dansade. Axel hade vart på sjön i nio år. 1956 flyttade Axel från Danmark till Göteborg, och sen gick det som det gick.
"Det blev fyra barn och elva barnbarn. Och nu har vi det så här. Men sånt är livet."

Så här innebär att hon bor kvar i deras hem, och han har ett eget rum på boendet. Det måste vara jobbigt...
Men vackert ändå.

Jag hatar mig själv lite för det här, men jag tycker faktiskt att det är rätt fint med den lite svalare och friska kvällsluften på hösten. Dock är det inte höst än. Det är sensommar fram till jul i år.
Och på tal om knappt nåt alls saknar jag det här håret.

Så fick jag då äntligen tummen ur och fixade till den där gräsliga stolen.
Den blev grå, och grå.
Och ja, min lägenhet är ganska...hmm....shall we say orymmlig?

Ungefär så här såg jag ut när jag for till jobbet imorse.

 

Jag lägger upp den här också, till Pelle.

Kolla gärna in deras grejer asså, det är rätt lärorikt...

Idag drog "min" kör igång igen.
Tametusan, va gött det är att sjunga i kör. Dagens rep lät förvisso riktigt dåligt, men det var ändå kvalitet.
Vi fick ihop fyra damer i kören idag. Nån i Jönköpingstrakten som är rätt bra och är sugen på en vass kör, så hojta.

Nåväl, när jag kikade igenom de uppdaterade bloggarna på min Bloglovin´lista hittade jag denna video, som är rätt galen. Galet bra.
Något får mig dock att vilja utbrista "Gungagungagung, gungagungagung, gungagungagung guuuung", men jag vet att det är till mycken liten nytta, då detta interna skämtliknande utspel antagligen bara förstås av basarna och tenorerna i min gymnasiekör, då den syftar på några av första sopranerna och några av första tenorerna.
Och så vitt jag vet är det ungefär en, max två av sagda basar som någonsin tittar hit, och ingen endaste tenor.
Men tro mig, ni som inte förstår, det är kul, och ni (eller du) som förstår kan ju skratta lite grann.
Ni andra (och Pelle) får njuta av klippet.

Åh, va skönt det är när tvätten är tvättad och torkad och nerplockad och vikt och inlagd i skåp och lådor.
Det finns väldigt få saker som slår den känslan.
Dock är det en jäkna bit dit...

Jag har inte bara vart på utflykt idag, åh nej.
Efter en lång sovmorgon målade jag ett andra varv på stolen innan jag tog tag i köket.
Hela diskberget hamnade till slut i diskstället, spisen drogs fram och blev bakom-dammsugen, kyl/frys likaså, frysen blev avfrostad och kaoset på köksbordet avlägsnades/sorterades/togs omhand.
Alla lådorna/backarna under sängen drog jag fram, ordnade om lite grann i, och dammsög ordentligt. Så ordentligt att hela jag och dammsugarn var inne under sängen en stund.
Passade på att fixa om lite i garderoben när jag ändå höll på.
Efter utflykten med Patrik och hans nya bil satte jag en bröddeg, vilken blev den antagligen finaste deg jag åstadkommit hittills i mitt liv. Och gott blev det, brödet.
Och så slipade jag lite på stolen och målade ett tredje varv.
Nu väntar bara omklädning av dynorna, men det får vänta till tisdag, jag ämnar låna mammas häftpistol på måndag, nämligen.

Man får mycket gjort när man har mycket att göra.

Nu tar jag sällsynt välförtjänt helg.

Tack.

Är det inte helg snart?

Det brukar bli helg efter 5 arbetsdagar, nu har det gått 10...

Jag peppar med satc och te. Och torkade mangoskivor