sjomajlin

Det här skulle faktiskt kunna vara det bästa julkalenderavsnittet ever!

Åh, dan före dopparedan!
Jag passade på att fira genom att städa bakom spisen och kylskåpet.
En ny tradition in the making!
Haha.
Speaking of traditioner, pappa och mamma kom farande med bilen ikväll, jag hoppade in i baksätet och virade in mig i filten som väntade där och öppnade godispåsen. Sedan åkte vi runt en stund och kikade på juldekorerade hus. Fint som snus, minst sagt.
Kvällen ägnade jag åt min gitarr och min fiol.

Det som är lite sorgligt så här års, ganska exakt är att folk i allmänhet tar "bloggsemester". Så fruktansvärt tråkigt. Jag vill läsa, läsa, läsa.
Men nu så får jag lov att göra samma sak.
Jag är inte säker på att jag hinner skriva imorn och på fredag kan jag lova er att jag definitivt inte kommer att skriva, och sen en vecka till då va.
Så jag ska inte kasta några stenar i det här glashuset.
Och så är det väl också bra att de andra jag brukar kika in hos tar semester samtidigt, så missar jag ju inte lika mycket.
Yes.

Well, Ni ska få en förtidig julklapp av mig.
Ett perfekt mellandagspyssel som man knappt ens behöver vara pysslig för att kunna göra.

Jo, så här va, jag hade köpt ett par jultidningar och så fick jag låna ännu fler av mamma, och i dessa stod ganska många bra saker. Tips och inspiration.
Men, handen på hjärtat så var det ändå ganska få saker som faktiskt "sa klick".
Så jag tänkte sisåhär, att varför inte göra en egen tidning? Eller rent av en bok, till slut.

Ett helt vanligt kollegieblock, som jag till att börja med gav en lite roligare utsida, men det är ju frivilligt hur mycket krut man lägger där.
Sen använde jag den gamla hederliga "klipp och klistra"metoden, fast tejp istället för klister, eftersom jag sen tidigare är snudd på tejpmissbrukare/beroende.

Tips, inspiration, instruktioner, bilder och lite egna kommentarer.

Sånt därnt som just jag gillar, alltså, i min bok.

Iår blev det inte så många sidor, men nästa år kommer jag ju nästan helt garanterat att köpa fler tidningar som jag kan saxa lite ur, och då ta fram min julbok in the making, och fylla på.

 

Orka bli förkyld nu?!
Jag har vart ledig i flera dar, så det är ju inte det att jag har tagit det lugnt, oh nej, det är ju bara ren jävulskap!!
Jag blir så less...

Det känns härligt att läsa bloggar om folk som stresspackar för att resa iväg över jul, och föreställa mig att de packar raggsockor, tjocktröjor, långkalsonger osv.
Jag har packat det mesta i mitt bagage idag, klänningar, shorts, linnen och badkläder.
Inte så pjåkigt alls :)

Ska bara försöka låta bli att vara förkyld på fredag. Helst redan på torsdag. Och imorn. Ja, helst redan nu, om jag ska vara ärlig.

Här i vätterbygden är dagarna då gradantalet är minus tvåsiffrigt sällsynta och ruskiga. Det blir liksom dubbelt så kallt när vinden ligger på från norr, där den hunnit få både fart och isigt pinande kyla med sig från 15 mil öppen sjö. Pelle sa, förra julen, när vi gick från bion att "man vet att man är i Jönköping när det blåser". Och det är så sant. Det var knappt ens lika eländigt den vintern jag bodde i Oskarshamn.
Nu är vintern här med både snö och kyla och det är så fint. Jag tycker inte så värst bra om vintern egentligen, men jag tycker ändå att det ska vara vinter när det är vinter.
+2 och regn byter jag gladeligen ut mot -10 och strålande sol och gnistrande snö.
Men det gäller att klä sig därefter.
På förmiddagen idag (nästan förmiddag iallafall) så drog jag på mig ett par jeans utanpå underställsbyxorna, och en varm, rosa jacka utan på värmetröjan och for med svägerskan och brorsonen och handlade lite. Det var alldeles lagomt. Och trevligt. Och lite kallt.
Så när jag kom hem satte jag ris på kokning, svängde ihop en quornfärssås på puttring och la mig på sängen och tog mig en liten middagsvila, för det måste man göra när man är julledig.

Inte så pjåkigt alls att ligga och spana på snö och glimmande frost.

Och den där dagens outfit, den består av en värmetröja, militärt överskott,

underställsbyxor och jägarstrumpor av frotté.
Jag känner mig lite som en tomtenisse.

Nu är alla julklappar inklappade.
Och bröllopspresenten(erna) likaså.
Och det är städat och fint i varje vrå.
Och jag kommer vara ledig ända fram till fredag, då jag kommer vara ledig en vecka till och sen ytterligare ett par dagar.
Kryptisk uppdelning det där, men alltså, på fredag flyr jag snön och kylan för sol och sandstränder i en vecka. Det ska bli helt underbart.
Men hur ska jag stå ut fram tills dess?
Ja, torsdagen blir väl inte så svår att få att gå, men måndag, tisdag och onsdag? Utan något alls att göra.
Oh, jag är redan rastlös.
Och varken Pelle eller Gustaf hinner jag träffa på jullovet. Och det suger skithårt.

Jo... Jo, men jag känner mig faktiskt lite lätt uppgiven, det gör jag....

Jaha, igår var jag som sagt ute på en långprommenad i kylan.
Efter den kände jag att det var befogat att bara sitta och slöa efter det.
Snudd på iallafall.
Jag tog tag i ett och annat pyssel och sånt.
Jag kom på att jag var trött på taklampan i mitt kök, så jag svängde ihop en ny av mormors gamla kökshanddukar.
Helt okej, tycker jag.

 

Jag slängde också ihop en taklampa till sovrummet av organzatyg med inspiration av eld, men den blev så ful så jag fick lov att plocka ner den igen.
Surt liv.

Nåja, nu på morgonen skulle jag ta en bild på kökslampan i ljus, som synes, och tyckte då att jag kunde bjuda på lite fler bilder från köket.

I inredningsbutiker och på fina inredningsbloggar finns en massa snygga sätt att

hänga upp julkort på, som är ganska krångliga och ibland ganska dyra.
Jag tejpade bara upp ett presentsnöre med ett gäng gem på.
Svårare behöver man inte göra det för sig.

Och den vackra julduken mamma har broderat till mig ligger ostruken och osnuten på bordet.
Tillsammans med minigranen, lucian och adventsljusstaken.
Nu är det jul.

Och lagom till fjärde advent slog min orkidé ut.
Vackert.

Igår kväll visade Florénska biografen andra delen i Harry Pottermaraton-et.
Och mat och fika.
Lovely!
När klockan slog över läggdags pälsade jag och storebror på oss för att gå hem. Ja, alltså, jag skulle gå hem och storebror skulle följa mig och hålla sin hand över mig ifall det kom någon ogärningsman. (Jag har sagt det förut... Jag hatar att jag ska behöva vara rädd bara för att jag föddes utan snopp, men rädd är jag. Eller ja, jag går inte ut i natten ensam...)
Vi gick en omväg och surrade och ditt och datt. Storebror fick istappar i skägget och jag höll på att slå mig fördärvad. Men allt gick bra, och efter några timmars sömn var jag sugen på att gå ut och inspektera den nyfunna stigen. Och lite annat.
Det blev ungefär 2 timmar och 11 kilometer med rosor på kinden och solsken i blick.
Jag mötte flera flanörer med kamera i rem runt nacken, jag var inte lika förutseende.
Det fick bli telefonbilder. Inte så bra, men you get the picture, återigen.

I dessa tider av konsumeringshysteri är det en fröjd att slå på radion och lyssna till hjältarna i musikhjälpen och bli påmind om att det kanske finns någon annan, någonstans som kanske inte får en enda julklapp, och det är det minsta problemet för honom eller henne.
Det är inte bara malaria och musikhjälpen/radiohjälpen som är brinnande aktuella, det finns mängder av problem som är helt lösbara. Alltså, malaria, exempelvis, var ett stor problem i europa för en massa år sen, men eftersom vi lyckligt lottade själar som föddes i denna del av världen hade pengar (från början på grund av att det europeiska klimatet passade bra att odla baljväxter i) så kunde man utrota malarian och dess framfart.
Men alla är inte så lyckliga.
Varje minut, året runt dör två barn i malaria, bara för att vi rika/feta västerlänningar inte orkar resa på oss.
Nu tar jag i, men jag är faktiskt gråtfärdig här, på denna sidan skärmen.
Jag önskade nyss en låt i musikhjälpen och skänkte därmed tillräckligt med pengar för att bota 20 barn med malaria.
Detta säger jag inte för att skryta eller för att slå mig över bröstet och tycka jag är duktig.
Jag menar bara att det är så enkelt.
Kom igen, en hunka liksom, skippa en pizza och rädda 20 barn!
Här står det hur du kan göra.

Idag räknade jag på att jag nog faktiskt är klar med julklappsinköpen.
De faktiska julklapparna är inte riktigt klara, men lite pyssel måste ju alltid finnas kvar.
Detta ville jag fira genom att ge en "julklapp" till någon annan, och ja, till viss del även till mitt samvete.
I Unicefs gåvoshop finns massor att välja på.
Exempelvis 28 doser poliovaccin, 10 kilo gröt, 134 påsar vätskeersättning och ett myggnät för bara 230 kronor totalt!

Röda korset, Rädda barnen, Ria, Läkare utan gränser, Erikshjälpen, listan kan väl i princip göras hur lång man vill.
Se nu till att få tummen ur och fira en lite godare jul i år.

Efter vissa efterforskningar har jag kommit fram till att en mindre gnagare med största sannolikhet har utsett min vägg mellan kök och sovrum en värdig sista viloplats. Och, let me tell you, det luktar inte jordgubbar.
Mina internetkällor säger mig att en död-i-väggen-mus torkar till på ett par veckor och slutar därmed lukta. Jag tycker nog att jag har haft den här lukten här bra mycket längre än så, tyvär.
Men å andra sidan menar vissa källor att det kan ta månader också. Det mystiska i kråksången är att lukten inte är konstant. Ibland luktar det inget alls på en hel dag, och ibland är hela lägenheten ett enda inferno av os.
Nåja, i ett kombinerat försök att råda bot på odören men också att öka på julstämningen så slängde jag lite husmorsaktigt ihop ett "jullukteri".
Eller ja, tre stycken, numera utplacerade på strategiska ställen i lägenheten.

En uppdelad clementin med skalet kvar, kryddnejlikor, en rejäl puff kanel och te med limedoft.
Helt ljuvligt, ska jag be att få tala om.
Härma mig gärna.

Tidigare ikväll stod jag  i en busskur i ett snöigt Jönköping och åt glass och blev kall, kall, kallare.
Men oh, glass är ju så gott.

Ikväll var jag på lite av ett möte med mina scoutledarkollegor. Planering och sånt.
Jag fick frågan hur det var med mig och blev lätt förvirrad, var tvungen att tänka efter.
Jag har handlat så mycket grejer idag, så hjärnan hänger inte med. Jag är inte van vid detta.
Först var jag in p musikaffärn och surrade lite, men där fick jag "sätta upp det" på jobbet, så jag behövde inte tömma plånboken, tackochlov.
For vidare till a6 och köpte en kombinerad julklapp och födelsedagspresent åt min favoritsvägerska. Jag kommer missa hennes födelsedag så det är väl lika bra hon får den ihopslagen på julafton, eller vad säger du själv? =P

På en impuls kikade jag in i en såndära heminredningsaffär på jakt efter en bröllopspresent också, men kom "bara" därifrån med en impulsshopad julklapp och ett te till mig. (För jag behövde verkligen ett till.... NOT!   Men det var gott. "Spår i snön", det kan ju knappt vara annat än just gott. *smack*)
Jahopp, vidare till IKEA, där plockade jag på mig en massa plåtburkar, bland annat för att husera nämnda te't.
Och två backar att ha under sängen, tror det är tio stycken som trängs där under nu. Jag är mäkta stolt över både idén om 40 cm höga sängben, och utförandet.
Skitbra, om jag får säga det själv.
Ja, och en ny termos eftersom min andra smakar svampsoppa och inte passar jättebra att ha te i.



Därefter satte jag siktet på Myrorna, på vägen ändrade jag mig och siktade på Ö&B men svängde plötsligt av och hamnade på Erikshjälpen, bra val.
Där hittade jag perfekta presenter, både till mig och andra.
Böcker på second hand borde ju bli president. (Second handböcker for president, alltså), minst!
Och så köpte jag en vacker plåtburk till teerna också. (Mani?)

Ja-a... Ungefär så.
Jag har alltså inte spenderat så farligt mycket pengar ändå, och det jag har spenderat har jag fått mycket för.
Det är ett bra läge tycker jag.

Men inte bara det.
Nej, jag har fått ändrat hur jag får reseersättning också, från december.
Nu kommer jag få ersättning för ungefär 80 kilometer per vecka som jag förut fick betala själv, utöver de kilometrar jag redan får ersättning för. Det betyder ungefär 200 extra i veckan (före skatt).
Inte så pjåkigt, må jag säga!

I "ljuset" av dagens inköp vill jag visa er min kökshylla med teburkarna.
Sämst bild, men med rådande ljusförhållanden orkar jag inte göra mig till.

You get the picture ändå, liksom.

Ja, jag saknar att ha långt hår, som tusan! Men det var så äckligt slitet så det var inte så mycket att välja på.
Och den nya färgen syns ju rätt kasst i rådande ljusförhållanden.

 

Nåja. Vid cirkus sju ikväll hade jag vart och jobbat, vart och handlat mat och packat in den samme, la mig på sängen för att... "sträcka på ryggen lite", och tvärsomnade.

Vaknade igen ungefär tio.
Jaha... Uppesittarkväll då kanske.

Och helt utan något alls att säga.

För närvarande.

Mest klurar jag på var ord kommer ifrån, vad uttryck från början egentligen betyder, och försöker komma på bra ord som jag saknar.
Varför kan man exempelvis säga varför och därför men inte härför?

 

Oj, så bra det hade vart om jag hade haft nåt vettigt att säga....

Oj, nu är det jul igen.
En dag om året förvandlas Guds hus till det där templet som Jesus skövlade.
Eller nåt sånt.
Fast då var det ju att de rika skodde sig på de fattigare, i vårt fall handlar det om att folk får köpa lotter och skitsaker och så går pengarna till SMU - barn- och ungdomsarbetet i församlingen.
Ja, idag var det alltså dags.
Det börjar traditionsenligt med ett luciatåg. De senaste åren har scout haft ansvar för detta.
Detta rör upp starka känslor hos mig, eftersom scouterna inte är motiverade för fem öre och man liksom får gnälla på dem och använda argument så som "men nu har är det bestämt så och vi kan inte ändra på det."
Nåja, jag lekte iallafall pianist.

Iklädd min pippitröja och ett par rosa och ett par gröna tights (på varsitt ben) satte jag mig sedan i "Pippis pyssel" och försökte att inte tycka illa om barn.
Det gick ganska bra idag, barnen som kom och pysslade var riktigt söta.
Sam kom och ritade en tekning. Ett fyrverkeri, tror jag.

Det ena ledde till det andra och rätt var det var satt jag och pysslade tillsammans med min gamle lågstadielärare. Vi klurade på hur man gör sån däringa flätat-hjärta-korg.
Jag lyckades med en och Ulla-Britt bad att få ta med den hem som minne. Visst, sa jag och signerade  den med "Maja 23 år".

Läskigt det där med gamla lärare. Hon berättade att hon hade sparat brev som jag skrivit till henne. Många andra lärare som jag och/eller mina föräldrar träffar på ibland har massa minnen av mig.
Jag fattar inte hur jag kunde göra sånna jäkla intryck.
Mycket mystiskt...

Igår fick jag en vacker blomma.
Blommor gör mig glad.

"Blinka med blåljusen om du vill rejsa"

Jag frustade av skratt.

Imorse var jag (också) skittrött, och blev sen och försökte därför vara effektiv, vilket ledde till en fläskläpp med tandborstens hjälp.
Fläsket och såret sitter dock på insidan av läppen, så det syns naturligtvis inte alls, så ingen tycker synd om mig.
Efter morgonens första jobb höll jag på att lasta in my shit i bilen igen, och lyckades på något vis välta den där jäkla förstärkarn som jag kånkar runt på vareviga dag. AJ!
Mja, det var hursomhelst vänsterfoten, så det gör ju bara ont när jag växlar. Å andra sidan gör det  s k i t o n t när jag växlar.
And, oh, jag kan knappt gå, också...

Heja!

Det heter så.

Fantastiskt.

Dessutom grönt, krav märkt och smakar inte tokigt alls.

Jag gillar't!

Min bil är mig ett gissel.

Rikard Lejonhjärta hatar mig. Han älskar mig när jag tankar honom, resten av tiden hatar han mig.
Det hela började för ungefär två veckor sen, ni vet, hela cirkusen med besiktningen.

Sen dess har den hackat och hostat och bråkat med mig. Jag har blivit stående både på parkeringar och mitt i vältrafikerade korsningar.
Så när jag ändå var hemma och hostade förra veckan bad jag mina föräldrar om hjälp att få bilen till verkstan.
Det är nämligen så att bilf-n påverkar mitt temperament så illa att jag har börjat svära, och då menar jag inte kraftuttryck så som "judas" eller "sköen", utan diverse benämningar på Hin-håle själv.
Då är det illa.

Jahapp, det gick ett par dar och så fick jag hämta bilen, han gick som en klocka och jag tyckte faktiskt att det var värt 900 spänn. Nästa dag blev jag stående igen och allt var värre än vanligt. Jag hade inte mobilen med mig så i vredesmod tog jag mina bilvantar och gick hela vägen hem och rabblade svordommar, ringde hem och föräldrarna fick göra en utryckning. Naturligtvis startade bilen på första försöket, men det hjälpte knappt. Ger man gas dör motorn, ger man inte gas dör motorn, lyckas man ställa tjåken rätt kan man köra lite försiktigt, men då är det modell studsmatta.

Vi försökte muta Rikardj-veln med 98 oktan och andra mystiska substanser men han vägrade allt.

Mina nerver klarade inte mer, så vi avbröt operationen och lät det hela bero.
Mamma hade tagit semester denna veckan, så i måndags efter jobbet gick jag hem till bullerbyn (ja, alltså, det heter så) och lånade mammas och pappas stoooora bil.

Igår skuttade pappa bort med Rikard till verkstan igen.
Nu är det tal om ny förgasare...
"Kära tomten. Jag önskar mig en ny bil i julklapp. Eller åtminstone en massa pengar så jag har råd att laga skitbilen jag har"....

 

Nåja, jag vill också få sagt att det är skillnad på bil och bil.

Shit pommesfrittes!!
Jag minns inte berlingon som så stor. Hur tusan vågade jag ever övningsköra bjässen?!

Och bromsservo! (heter det så?) Det är helt galet. Och 5 växlar + back... *visslar så där töntigt*

 

Jaja, nu hoppas jag att detta löser sig på bästa möjliga sätt.

Ja, jag var alltså och plockade åt mig billigt pynt av hög kvalitet på myrorna idag. En del av grejerna behövde lite piff och pill, så min kväll har varit finfin. Jag var också hemma hos mor och far och plockade med mig lite granris och en laddning saffransskorpor <3
Och lite annat smått och gott. Gammalt och nytt.

Isbjörnen i köksfönstret fick lite granrissällskap också.
Han blev glad.

Jag åkte till myrorna idag, där hade de halva priset på allt julpynt.
Så himla bra!

(Jag pysslar och pillar lite nu, bilder kommer under kvällen.)

Också idag fick jag pallra mig upp på tok för tidigt, om än en helt timma senare än igår. Nåja, jag råkade trycka på snooze ett par gånger också. Och sedan har det gått i ett. Jag har pers.ass.at, vart på hälsokliniken, gjort ett musikjobb, levererat en bil och varit på en sångövning och åkt en massa buss. Sådana dagar njuter jag av, när de sammanfaller med dagsljus.
Så här års är de en smärta i stjärten.
Jag blir så oinspirerad och ledsen av kraven och stressen, som han sa, Lasse.
Men det är så. Mörkret och kylan och alla måsten tär på mig.
Det är 15 dagar kvar.
Sedan är det julafton.
Och sedan är det sommar. En vecka.

Idag var jag bra sugen på att byta bil. Som serverad på silverfat.

Jag är bara inte gjord för att gå opp tidigt om mornarna.
Med hes hals sitter jag nu och mumsar i mig dagens adventskalender innan jag ska sova fem kvart i timman.
Jag passade på att köpa ett sånt därnt te ni vet, som är så väldigt gott men inte så billigt.
Ibland måste man unna sig.

Okej, okej. Det var en usel blogghelg. Så att säga.
Och vecka.
Av 5 arbetsdagar förra veckan var jag alltså hemma och hostade 5.
Drygt som...sirap?

Jaha, och igår så for jag till mammons tempel för att tillbe julstressen. Väl där insåg jag att jag glömt bort att jag är folkskygg. Men det gick bra ändå, till slut. Jag fick ungefär 3 julklappar med mig hem.
Sen var det inte så mycket mer att skriva om igår. Lunch vid halv elva (på kvällen) med Shaun the sheep och half life. Bra liv.
Idag var jag då äntligen och såg på New Moon och började, ve och fasa att gråta! När jag såg Twilight påstod jag att jag inte gråtit på bio sen Lejonkungen, och ja, nu var det dags igen. Jag fick gråta mot en axel som varken var iskall eller het. Skönt det.

Ja, sen var det väl inte så mycket mer på den fronten.
Min bil funkar inte och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
900 spänn på verkstan och bilen går (det trodde jag inte var möjligt) sämre!
Skandalf!
I fredags blev jag så arg så jag hittade mig själv skurande golvbrunnen i duschen. Inspirerad tog jag mig också an köksfläkten, och se, det skulle jag låtit bli. Jag la ner filtret i diskhon för att söka luckra upp allt fett.
När jag plockade upp skiten ur vattnet sen hade då själva filtret smulat sönder sig självt och... Jaha... jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Ja, och så är det en mystisk doft i min lägenhet. Den är inte konstant och den går inte att lokalisera. Jag tror den kommer från en vägg i sovrummet, men är det luktar isåfall bara på ena sidan. Och så fort nån annan är i lägenheten så känns den inte, men när jag är själv luktar det så starkt att jag knappt står ut.
Jag blir galen.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till!

Alltså:

• Ge mig en ny bil.
• Fixa en köksfläkt åt mig.
• Ordna ett förstahandskontrakt på en 2a utan os av kissig kaninbur.

Tack.

900 spänn pröjsade och bilen stannar ändå och vägrar starta!
Jag är så arg, så arg, så arg.

Hostan... Vad ska man säga?

Ja, jag har ingen inspiration till något alls längre. Allt jag gör är att hosta.
Elias ringde idag, sen gick jag och hämtade Rikard. Kostade bara knappt niehundra spänn.
Jaja, jag passade på att åka och handla lite mat och annat trams, hostade så det ekade över hela maxi.
Charmigt.
Längst ner på en hylla vid golvet, liksom längst bak i ett hörn, där kikade jag av någon outgrundlig anledning, och där stod en nätt samling temuggar för fem spänn styck. Så jag slog till på två stycken. Lite trevlig 70talskänsla med somriga blommor.
Sen åkte jag hem och fortsatte hosta.
Sen tog jag en fika och glodde på Erik och Mackan, snygga och smärta.

 

Idag hade jag tråkigt.

Ïmorse vaknade jag med ett panikartat ryck, drog på mig lööskläder, gick ut till köket och tog ett glasvatten, släppte in målar'n i lägenheten och gick sen och la mig igen. När jag sedan vaknade igen, då var lägenheten åter min, helt utan hantverkare. Dock innehöll den relativt stora mängder bygg- och slipdamm.

Medan jag väntade på att mina luftrör skulle öppnas någotsånär hade jag som sagt tråkigt.

Sen piffade jag köket lite. Nu är det advent. Tack och bock.

 

Åh, det finns så mycket att säga om det här klippet.

Vi kan väl börja med klädseln. Och då menar jag nog främst percussionsektionen, och mer preciserat oljefaten. Och just oljefat kan ju vara det bästa instrumentet ever, och det passar oförskämt bra i detta arret trots att Den Lilla Sjöjungfrun har, så att säga, tagit patent på soundet. Och inställningen sen! Jag förstår att man blir så glad av att få (och kunna) spela så.
Vidare, i söndags sjöng kören på adventsgudstjänsten. Jag låg nedbäddad hemma, Lisa var bortrest, Monica var tydligen också borta och Malin kunde inte vara med. Då återstår bara 5 röster. Att jämföra med denna mormonska massa. Det är mätkigt.

Och dirigenten!! Jag har jobbat med en del dirigenter i min musikaliska skolning. Både i kör och i orkester och ensemble. Och musiknörd som jag är granskar jag alltid dirigent och musiker i sömmarna på alla slags tillställningar jag hamnar på, opera, balett, musikal, konsert.
En sak som är lätt att konsatera är att det är svårt att vara en bra körledare och en bra orkesterledare samtidigt.
En annan sak är att dirigenter har en förmåga att bli mer och mer "abstrakta" ju högre upp de når på karriärstegen. Det är ju exempelvis snudd på praxis att man har en dirigent för instudering och övning och sedan en annan i liksom slutskedet och uppförandet, det bör väl tyda på att dirigenten som får ta åt sig äran är "svårläst". De står ofta bara och vevar och blundar och man ser varken slag eller rytm, bara en känsla, om än tydlig och viktig, så blir det ibland väldigt svårt att följa.

Men denna, han är supertydlig. Jag skulle gärna både spela och sjunga med honom.
Gött. Tummen upp!

Arret är roligt och genomtänkt, framförandet är mycket bra.

Jag känner mig som en recensent. And I like it.

Fast du. Skit i det jag tycker och bara njut istället.
Om du inte är lika nördig som jag.

...så går det snabbt framåt.

Första spacklingen gjord, andra kommer ikväll, färg imorn.

Om jag istället för att titta ut i köket tittar ut genom hallfönstrena så ser jag en himmel som är rosa och adventsbelysningar som värmer inuti. Och framför fönstrena mina hyacinter, hemknåpade, glittrande adventshjärta och de första julklapparna.
Jag väljer att titta åt det hållet.