sjomajlin

Jag är så evinnerligt trött...
Och huvudvärken sitter alltjämnt i.
Jag har våndats i drygt en vecka över att jag tusan måste ringa vårdcentralen nu.
Så idag gjorde jag det. Jag har liksom svårt att hålla mig vaken på dagarna trots att jag sover både åtta och nio timmar om nätterna. Fick en tid nästa vecka...
Sen tog jag en lååång tupplur.
Vaknade med ont i tårna, ont i vristerna, knäna, höfterna, stel rygg, ont i axlarna, armbågarna, handlederna och alla fingrarna. Dessutom ont i nacken, ont i huvet, ont i halsen och ont i magen.
Gissa om jag önskar att jag överdriver?

Äh. Nu åker jag och handlar mig lite onyttigheter till kvällsmat.

 

 

 

Alltså, förlåt för tristare än vanligt här på bloggen.

Men jag är rätt trist för tillfället, av mer eller mindre uppenbara skäl.

I fredags bestämde jag och Patrik alltså att åtminstone jag är singel... Jag vill inte syssla med skitsnack, så jag tänker inte skriva mer om det. Vad han gör är upp till honom.

Jag smsade en vän i Stockholm för att få ventilera lite, och redan i lördags dök det upp rosor vid min dörr. Tack Martin.

 

Ja, en brakförkylning och ett skov av sömnproblem på det, och trista besked angående jobb, så... Så är det lite tungt just nu. I´ve been through worse, jag känner mig inte besegrad, men jag har inte så mycket ork över för att hitta på käcka blogginlägg. Det hoppas jag ni förstår, go´vänner.

Men det är inte värre med mig än att jag sitter här med en mugg te på lunchen istället för att göra det jag ska, dvs. planera eftermiddagens jobb. Dessutom med ett första försök av water marble nail art på fingrarna. Ett färgat och ett ofärgat lack, och jag är riktigt nöjd faktiskt. Men det känns inte riktigt som jag...än...

 

Ja, nä... tills vidare!

Här kommer en väldigt stulen lista.

Nämn något som gjorde dig glad igår: En av de boende jag sjöng med igår skrattade så illa gött åt mig, så jag inte kunde hålla mig för skratt heller

 

Ja....
What´s there to say...

Nu vet jag iallafall att jag är singel...

 

Nåldyna för pilljobb. På samma tema som min stora nåldyna, så klart.

 

Jag har fortfarande ont i huvet och mår illa.

Höll på att inte komma upp imorse, det var länge sen jag var så här trött.

Och jag har typ 2 par rena trosor och ett enormt berg med smutstvätt......

Som om inte huvudvärken räckte kom jag alldeles nyss ihåg vad jag drömde inatt.
Jag tror inte på det här att jorden går under i december i år (visst är det december det är?), men jag funderade på det härom kvällen, och att det fanns de som trodde att det skulle hänt vid millenieskiftet.
Det blandades ihop, på nåt vis inatt, tillsammans med att jag var på resa över nyår.
Jag drömde alltså att jag skulle flyga hem till Sverige igen lagom till att klockan blev midnatt och jorden började falla sönder. När jag tittade ut från planet var det ett enda lavainferno nedanför, men alla i planet var lugna.
En manlig flygvärdinna (steward?) meddelade vad som hände och att han skulle ta kontakt med flygplatsen och försäkringsbolaget. "Vi ska nog kunna ordna er ett riktigt bra erbjudande". Alltså - kunde vi betala för oss skulle vi få kliva ur planet när det landade på en del av jorden som fortfarande var jord, inte lava. Kände man inte för att köpa till den lilla försäkringen, ptja, då fick man utrymma planet bäst man ville.
Det var liksom inte döden som var problemet i drömmen. Det var maktmissbruket.
Jag hatar att jag mardrömmer om så verkliga saker. Ett monster med klor och huggtänder är ganska lätt att avfärda som fantasi när man vaknar. Maktmissbruk, övergrepp och kapitalism är fruktansvärt verkligt, om än i annan form.

Kvällen innan vi skulle åka till Lanzarote tänkte jag igenom det här med flygplatssäkerheten. Jag tycker det är skitjobbigt att gå igenom den där bågen och bara vänta på att nån ska be mig stå still och sträcka ut armarna. Jag ser det som en kränkning av min integritet snarare än en försäkran om min säkerhet. Jag hatar att behöva göra saker bara för att en musklig person med batong och walkie talkie säger åt mig.
Det slog mig, den kvällen, att så borde det inte vara. Säkerhetskontrollen på flygplatsen är för min (och andras) säkerhet, inte tvärtom. Jag blev rädd. Antingen betyder det att de ha tagit sig in i min hjärna och styr mina tankar, eller att jag håller på att bli vuxen. Eller både och.
Tidigt på morgonen, när vi checkat in vårt bagage och skulle gå igenom säkerhetskontrollen försökte jag ändock andas lugnt och upprepade tyst för mig själv att jag inte hade något att dölja och därmed inget att vara nervös för.
Och så började den där bågen tjuta. "Stickprov" sa tjejen på andra sidan och bad mig sträcka ut armarna, medan hennes stora biff till manliga kollega blängde på mig.
Hon tog på mig...
Och så var den där känslan av att det var för min skull borta. Bara så där.
När vi skulle hem skrek en vindögd man åt mig på spanska att jag skulle ta av mig jackan. Jag förstod inte eftersom jag inte såg att han blängde på mig, och tyckte att min kofta knappast kunde räknas som jacka...

Jag gillar inte när folk ... Eller ja...  jag gillar inte folk, helt enkelt...
Särskilt inte sånna som jag inte känner.

Igår kväll började det flimra för vänsterögat, högerögat hängde på. Inom 20 minuter kunde jag inte läsa, så jag gick och la mig. Då kom huvudvärken.
Sen dess har den suttit i. Trots värktabletter.
Och så mår jag illa...
Urk

 

Jag och virveln-min sitter och försöker plocka ihop en bra dans-spellista.

Och funderar på om det inte är så att jag behöver köpa mig en bukett tulpaner idag.

Jag misstänker att så är fallet, men vi får väl se...

 

Och nej, jag har inte bäddat sängen idag heller.

Livet är alldeles för kort för att bädda in en massa kvalster i den goa värmen på morgonen, så det så!

 

 

Jag hittade på en cirkelkjol igår, i ett rutigt ulltyg, som fick en halvrå knappgylf (heter det gylf på kjolar?) med udda knappar.

Inte så pjåkigt, om jag får tycka.

 

(vänligen bortse från mitt fåniga minspel.)

jag hittade på en annan kjol med tyget istället.
Men i det här mörkret syns den inte på bild.
Jag ber att få återkomma imorgon.

Tyget räckte inte....

Inspirerad av Anna tänkte jag försöka mig på symaskinen idag.
Först ska jag klippa och tejpa ihop detta häringa mönstret jag håller på att skriva ut, från victory patterns.
Sen får jag se om tyget räcker....

 

Jag älskar virveln vid tinningen btw...

Jag blev så trött på skitdan igår alltså.
Jag drabbades av en jag-är-den-ensammaste-i-hela-världen-våg och försökte skaffa mig lite pepp, men började istället gråta som ett bittert barn.
Då sa jag tack och godnatt och somnade. Vid nio.
Sov till klockan ringde idag. Vid nio. Och ändå var jag svintrött imorse.
Upp, upp och iväg, första sångstunden för året på ett gruppboende i Tenhult.
En av de boende hade tydligen suttit och skrattat hela morgonen för han var så glad att jag äntligen skulle komma igen. Tänk att ha den inverkan på folk!

Jahaja, nu är jag hemma på lunch, och sitter här med en temugg istället för att ta tag i veckostädningen av nästet. Så kan det gå!

Se där, här syns ju nästan hur brunt mitt hår är.

 

 

Fredagen den trettonde, go vänner. Låt oss göra något helt fantastiskt av den!

 

Jag och den där Patrik var alltså på Lanzarote över nyår, om ni nu missat det.

Patrik "glömde" sina solglasögon i bilen. (Jag frågade om han skulle ha med dem, "nahhhh" svarade Patrik. Det första Patrik sa när vi satte oss i transferbussen var "jag måste köpa solglasögon".)

Så när vi checkat in och fått i oss lite mat sa jag åt Patrik att köpa dessa. Nice huh!

Plötsligt var jag på semester med Jeffrey Sebelia, liksom.

 

Det var en skön semester, vi mest låg i solen och latade oss. Åt massa mat, nästan ännu mer efterrätt och chips varje dag. (Viktigt att fylla på med salt, vettö...)

 

 

En dag övergav vi poolen, gick en halvmil genom lavaöken till grannstan.

Det var varmt. Varmt och dammigt.

Vi satte oss ungefär här och badade fötterna.

Alltså, varför bor jag inte vid havet?! Jag äääälskar vatten, särskilt vatten som rör sig. Jag lät vågorna hypnotisera mig tills Patrik blev rastlös! (Det brukar vara jag som blir rastlös, om vi säger så...)

Efter lite mat gick vi hem igen.

 

Mamma och pappa tycker om att skåda fåglar, och de första dagarna på året är extra kul för då är ju årslistan tom - allt räknas. Skator, blåmesar, pilfink. Ptja, jag tänkte jag kunde dela med mig av den här notationen på årslistan. (Jag bockade även av turkduva, havstrut, nån slags svart and - kanske svartand? och nån liten söt vadare som jag inte vet namnet på.) Resten av listan skippar jag nog, dock.

 

Resten av veckan höll vi oss mest vid poolen, på stranden, på vår balkong och på strandpromenaden.

Inte så pjåkigt alls!

 

Och vem hade kunnat tro att Draco skulle kunna se så sympatisk ut?!

Till höger, på facebook finns ju reklam.
Reklam som bekanta med ojämna mellanrum påpekar att de känner sig mycket träffade av.
På min sida är det just nu reklam för bostäder i Götebord, värmeisolerande produkter och kaffe.
Jag ser det som ett bevis på att jag lyckats vara tillräckligt anonym och därmed slipper påhoppande reklam.
Hurra för mig!

En mugg te på det.

 

Sen i lördags har jag försökt få min nya hårfärg att fastna på bild, men det blir inte bättre än så här, så det så.

Chokladbrunt hår, svintrött prinsessa (mihhh) och tomheten som uppenbarade sig när jag läst i kapp alla blogginläggen...

En mugg te och pinterest verkar vara det bästa jag kan ägna mig åt nu, innan jobben börjar igen, i eftermiddag.

 

Hepåre!

 

Imorgon, söndag gör vi julkonsert med kören i Öxnehagakyrkan.

Till hjälp har vi våra fantastiska Jönköpingsstråkar i Junekvintetten,

som har gått och blivit märkvärdiga genom nobelfesten på tv.

Nä, så värst märkvärdiga tror jag inte de har blivit egentligen, de brukar vara så trevliga så.

Det är förövrigt vår körledare, Samuel Johansson (känd från Freda)

som har planka och arrat musiken för nobelgiget.

 

Söndag 8/1, 18.00 Öxnehaga kyrka alltså.

Välkommen!

 

Jag städade det sista jag gjorde innan jag for på semester.

Och bäddade rent!

Hurra för mig!!!!!!

 

Och god natt!

 

Det gick ju bra!

Jag är hemma välbehållen, någon nyans brunare och ganska trött.

 

Nu ska jag läsa ikapp 280 inlägg på bloglovin.

Hepåre!

Det här med tidsinställda inlägg, hörrni, det är inte så dumt det.
Nu är jag, om inget har gått snett, på väg hem efter en underbar vecka på Lanzarote.
Inte så pjåkigt det!

Jag länkade till Cleo på spotify förra veckan.
Jag vill bara förtydliga det, för jag tycker det är svinbra musik. Jag upptäckte henne när hon spelade i Go´kväll lördag under hösten, och blev påminnd när hon spelade tillsammans med Femtastic i musikhjälpen.
Så himla bra, och så himla gött med tjejer som inte tvekar. Jag blir så himla peppad av det här.

Håhåjaja... Jag har inte så mycket att säga egentligen.