sjomajlin

va tråkig stämning det blev här på bloggen...
förlåt...
men jag har liksom inget att säga....

Alltså, jag är förskräckligt allergisk mot recept och beskrivningar på hur man ska göra, eller hur man inte får göra. Så när jag bakar och lagar mat är det, som det allra mesta, på en höft.

Men ungefär så här kan man göra:

• Riv lagom många potatisar, lagom så man blir mätt.
• Dela ner mozarellaost i lagom små bitar, och blanda i.
• En sked eller två av pesto.
• Ett ägg kan man knäcka i.
• Salt och peppar till angenäm styrka och smak.

 

Och sen, när man geggat ihop det ordentligt så steker man på lagom svag värme. Gott!

V. Moberg skrev dem först.

Men för de döda tingens skull åtskiljes människor, som avlats av samma fader och framgått ur samma moders sköte; syskon kan inte längre träffas under samma tak och sitta vid samma bord. För de döda tingens skulle stryper barnen sina föräldrar: Varför ligger mormor så kall i sängen? Stackars gammelmor, som är så kall om händerna! För de döda tingens skull förvandlas människornas ljusa händer till dödens svarta klor. För de döda tingens skull samlas människorna i millioner och griper i mörkret efter varandras strupar för att pressa den levande anden ur varandras bröst.  Alla krig är oundvikliga, och alla krig är inbördeskrig - inom mänskligheten. Åt de döda tingen offras det levande. Den levande människan måste dö för mullens skull. Anden förintas för stoftets skull. Ännu är människan endast träl under det jorderike, som skall vara hennes.

 

Jag läste häromveckan i en tidning om my happy feet, sockor som rätar ut tårna.

Jag har haft problem med mina tår sen jag var typ 9, och inte blev det bättre av att jag bröt det där jädra metatarsalbenet. Jag kikade lite på internätet om de där sockorna, och tyckte det verkade bökigt att beställa, eftersom jag inte hittade dem nånstans i sverige, och så där...

Så jag gjorde en egen version. Vem är förvånad?

Jag fingerstickade/fingervirkade/fingerpåtade två ormar, som jag helt enkelt stoppar mellan tårna.
Det är döskönt!

Snart får jag nog göra en ny uppsättning som är tjockare, dock. Det krävs lite tillvänjning, det gör ont att spreta ut tårna för mycket på en gång.

Ikväll har jag gjort en mingelspelning.
På sätt och vis gillar jag dem inte, eftersom folk tjötar så förbenat.
Men på sätt och vis är det fantastiskt, för man får så mycket större felmarginal att leka i, liksom.
Bland annat sjöng jag denna fantastiska sång. Ronny stod i flera minuter efteråt och berömde min jazzröst.
Jag som inte ens gillar jazz... Typ. Men Monica går ju inte att inte gilla.
Flera gånger, har jag av olika personer fått höra att jag låter lite som Monica när jag sjunger, det värmer det lilla hjärtat, det måste jag säga.
Så många års sammanhängande halsont lämnar en viss bestående heshet efter sig.

Nåja.
Nu ska jag brodera, för jag tänker inte låta mig besegras.
Förut när jag satt med det gick nålen av (!) så jag bytte nål, då gick garnet av, så jag klippte av och fortsatte brodera. Då märkte jag att jag hade hamnat snett, så jag började dra upp, och då gick garnet av igen.
Då la jag det åt sidan. Men nu tusan!!

Alltså, det här vårvädret sätter griller i huvet på mig...

Aldrig har jag väl delat med mig av hur jag ser ut så här flitigt?...

 

Bullhår med scarf.

Vinröd kofta, svart klänning och vita ben.

Eller?  är det verkligen vita strumpbyxor det där?

 

 

Nja, delvist iallafall.

Och ja, min fot är så där knölig i verkligheten. Så går det när man inte kan gå i trappor.

Stackars mig, buhu. Eller?

 

Pinterest är fullt av roliga pins jag inte har sett än, diskhon är full med smutsig disk

inklusive alla mina grytor och jag har inte RENT soundtracket i köket.

Och ändå måste jag laga lunch.

Det är tusan inte rättvist!

Dessutom lyser solen in i sovrummet/kontoret, men inte i köket...

 

Vad hände?...

Det bara rann ur mig... Ja, jag broderar och jag stickar, men det känns inte som att jag är ett dugg kreativ...

Tråkiga men nödvändiga dagar, I suppose...

Dagens outfit. Kläder - köpta i olika affärer. Vill ni verkligen veta?

 

Ja, tänk, att så här frikyrkligt lycklig kan man se ut en söndagsförmiddag efter att ha varit på mässa i stadskyrkan och hört evangeliet på arabiska.

 

 

Ja-a, hellre ensam än i dåligt sällskap, sägs det ju, men helst inte ensam ändå.

Det som har hänt har hänt och så talar vi inte mer om den saken.

 

Jag lyssnar på 2Pac och försöker jaga rätt i nån som vill hitta på nåt med mig idag, samt försöker styra upp kommande helg.

Det kanske inte riktigt syns, men det är en sjukt bra hairday idag. Det måste jag ju ta vara på.

En mugg te och ett avsnitt twin peaks.

Ja-a, det är just vad jag är det.
Roligare än så blir det inte idag.

Vill du mig illa - vänligen försvinn ur mitt liv.
Vill du mig väl - vänligen kom närmre!

...så kan man sysselsätta sig så här en fredagskväll.
Ja, jag kan nog hålla med om att jag har nåt en ny nivå, av nåt slag. "Jag orkar inte bära ut symaskinen till köket, och plocka undan från köksbordet och duka upp maskinen, och sen få tillbaka allt. Så jag syr på sovrumsgolvet".

Inte den bästa arbetsställningen. Nej.
Illustreras här med två bilder.

Sällskap av 'stärkarn med den trådlösa mickens mottagare monterad utanpå.

 

Hurellerhur blev det två fodral till jobbets nya Boomwhackers, som synes.

 

 

Ett för tonerna C-F och ett för tonerna F#-C. (OBS! inte korrekt oktavbeteckning.)

Sydda i ett glatt tyg, matchat med följade fodral:

Från vänster till höger:

Entons(bas)flöjter, Boomwhackers F#-C, Boomwhackers C-F, Gitarr.

 

För den intresserade (läs; nördige):

 

Idag började jag jobba först efter lunch.
Så jag passade på att dricka 11kaffe med två daglediga herrar.
Ja, alltså, herrarna drack kaffe, jag drack te. Men det tycker jag nog är gott nog för att få kallas 11kaffe.

Men innan kaffet var vi ute och härjade i snön nån timma. Åkte snowracer och jag lärde dem gå på plankan.
Ungefär så.

 

Bra dag!

 

Det där med att ta bilder på mat så den ser god ut är inte min grej.

Men tusan vilken god kvällsmat det vart!!

Låt mig berätta.

 

Jag tog fram brockoli och spenat ur frysen, som fick tina lite lagom medan jag (diskade och) stekte gul lök med rätt mycket kryddor.

I med löken i bunken jag hade grönsakerna i, och så hällde jag över en tetra med blandade bönor. För att få biffarna biffiga körde jag sen med stavmixern tills smeten var lagom smetig. Efter lite vila i kylen (för smeten, inte för mig) knäckte jag i två ägg och lite mer kryddor, sen är det bara att steka på lagom låg värme.

Till detta serverades jag, som synes, potatis och en (nästan) helt vanlig puppesås enligt det enkla receptet: creme fraiche, turkisk yoghurt e.dyl, ketchup och grillkrydda. Fast jag hade i tacokrydda. För jag får inte av locket på burken med grillkrydda.

 

Biffreceptet har jag nästan helt och hållet knyckt av denna söta dam. Så det så.

 

Underbara Albin!

Jag och han gick i samma klass ett år, ett fantastiskt år i dalarna.
Albin gör helt fantastisk musik. Ja, lyssna själv!

 

På hemväg från jobben igår köpte jag en häftpistol. Den är röd och ligger där på sängen.

Plötsligt låg jag på knä här hemma med sax, häftpistol, stolsdyna, tyg och en gammal kudde i högsta hugg.

 

Lite roligare tyg, lite mjukare stoppning.
Bara så där.

Jag var inte riktigt beredd på det själv, men jag är nöjd.

 

Halv åtta imorse åkte jag till jobbet, jobbade som assistent hela dagen (jobbade och jobbade... gick långpromenad och virkade med vänsterhanden tills jag fick monsterkramp), gick hem till tokförkyld mamma och väntade på pappa som jag sen åt kvällsmat med.

Storebror tittade förbi för att låna ficklampa för att leta efter tappad vigselring i snödriva. Jag hjälpte till lite grann, sen var det dags för att öva med kören. Långmangling blev det idag. Kul men tröttande.

Jag fick en idé om att sätta in spotlights i garderoben, men blev väldigt trött när jag insåg att grejen med garderober ju är hyllor. Spotlights högst upp gör liksom inte så himla mycket nytta...

Och sen var klockan en bit efter tio.

 

Och så...  Så jag tänker att det kanske är dags att sova lite. Det är ju rätt skönt att göra det, faktiskt.

Så det blir alla hjärtans dag nån gång... Jag har gått och varit sur över detta sen farsans födelsedag, i år igen, och tycker själv att jag är dötramsig. Det hjälper ju inte direkt...

Nåja, efter imorn är det ju över.

Så god natt då.

Sov så gott.

Jag sitter och försöker författa ett reklamblad där jag via ABF försöker sälja mina musikaliska tjänster.
Hur tusan ska man formulera sig?!
Eller jag mig, menar jag ju.

Söndag och strålande sol! Solsken så varmt att snön smälter i sydsluttningarna. Underbart.

Efter en tidig morgon och sånginsats i gudstjänsten tog jag med mig Harry Potter i hörlurarna och gick på lång söndagspromenad. Jag älskar solskenssöndagspromenader. Något händer med svensken, och vi hälsar på varandra som aldrig förr! Det är fint.

 

 

 

 

Okej, det ser inte så mycket ut för världen, men detta, mina vänner, är bland det godaste jag vet. Jag insåg att jag inte har ätit plattsås på huuuur länge som helst.

Egentligen är det stuvad vitkål, men i det Linussonska hemmet heter det plattsås.

 

Och så kom jag på att mina grytunderlägg inte finns på pinterest och inte i mitt "kreativa album" på facebook, så kan det ju inte vara!

 

Ungefär så. Nu ska jag titta på Glee och leta nya pins och läsa bloggar.

 

Jag älskar att det tar sån tid att brodera!

Den här har tagit nånstans 8-10 timmar av broderande tv-serie-streaming tid.

Love it.

 

Broderi en av få (mycket få) gånger jag uppskattar att följa en beskrivning.
För det mesta har jag väldigt svårt för att göra som jag blir tillsagd.

Det var därför jag aldrig stod ut i nån syslödsal.

Trots att jag just bokat in en begravning i almenackan känns det

riktigt härligt med det mesta just nu. Thank God!

Fredagsmusik på det!

 

 

För övrigt har jag den största sockerbullen i håret idag.

Ja, sockerbulle är ju tyyp samms sak som doughnut, och jag har

använt sockor, och eftersom det är fredag så går det pappa-skämtet an!

 

Idag stickade jag färdigt min halsduk. Det tog drygt två veckor.

 

Gammalt möster från Shetland. Det gillas. Och är dölätt.

 

Lång och bred nog att räcka runt både nacke och öron.

 

Brandvarnare är en bra grej.

Och det är bra att de tjuter om att batteriet börjar ta slut, så man kan byta.
Min ena brandvarnare gjorde ju det när jag var nyhemkommen från semestern. Jag lyckas inte för mitt liv få isär den så jag kan plocka ur batterierna dock, så med ojämna mellanrum tjuter den.

Så också i natt. Så klart. Jag hade lagt den i köket, så jag fick gå upp i kylan och försöka få tyst på den, och sen kröp jag ner i min varma säng igen.
Men det var fel brandvarnare. Det var den i kökstaket som tjöt.
Jag klättrade upp och fick ur ett batteri ur den, så jag bröt kretsen.
Och så ner i varma sängen igen. Underbart.
Men som säkerhet så funkar brandvarnaren på två av tre batterier. Så jag fick kliva upp. Igen.

Jag ska ta en sväng till sortergården idag, tror jag.

Ja, justja, jag borde kanske förtydliga att jag åsyftade denna låt i förra inläggets titel.

Jag var hos doktorn idag, och mycket riktigt blev det blodprov.
Jag tycker förskräckligt illa om blodprover och har jagat upp mig över detta i en vecka nu.
Happ, så jag gick upp till femte våningen och satte mig och vilade i minst 15 minuter, enligt anvisning. Jag försökte ta det lugnt och tänkte på att jag faktiskt har klarat av att lämna blodprov utan nån att hålla i hand iallafall två gånger förut. Jag bestämde mig för att jag var lugn och att mina prover skulle vara helt adrenalinfria.
Så blev det min tur, jag fick gå in och sätta mig. Sköterskan dröjde något, jag fokuserade på att andas lugnt och inte alls titta på nålar och rör och annat elände som rummet var fullt med.
Så kom sköterskan in, läste av mitt körkort i datorn och printade ut klisterlapparna till provrören.
Lapp efter lapp spottade skrivaren ur sig. Skräcken...
Jag slutade räkna, hon började peta på min arm. Jag tittade bort. Hon stack. Mig, alltså.
Sju rör senare sa hon "tack", jag muttrade något och gick ut i väntrummet och ställde mig i ett hörn och grät.

Måtte nu bara eländesproverna visa nåt så att jag kan få nån hjälp...

 

På (musik)jobbet har vi ett påhitt som heter fyndlådan, där man får plocka upp ett föremål och sedan sjunger vi en passande sång. Ett sätt för framför allt dem som inte har så mycket språk att medvetet önska sånger.

Vi behövde en kyckling, så jag sa att jag kunde fixa en.

Och så gjorde jag det. Ärter i rumpan, så den är lite så där go´ och tung. Påtade ben och gjord på frihand.

Lite kul så där.

Ja, pinterest igen.
Underbar sida/underbart forum.
Klicka här så hamnar du på min sida. Sen kan du titta på massa annat underbart på alla andras sidor också!

 

På fredan ska man städa, det gör varenda tant, och pojkens snälla mamma hon gjorde likadant.

Hon fejade i trappa och sovrum och tambur, när kvällen kom vad mamma så trött så hon var sur.

Då tog hon av sig förklät, men allra allra sist så tog hon på sin sura min så arg och dum och trist.

 

Jag veckostädar och diskar och håller magen torr med ett förkläde sytt av ett gammalt paraply.

Så det så.

Jag har haft strumpbyxor och uppsatt hår så länge att jag hade glömt att man kan ha jeans och utsläppt hår.
Jag återupptäckte detta imorse, och firar dagen med tre snudd på identiska bilder, medan jag håller mig vaken.

Ja, jag är ungefär så trött som jag ser ut. Nej, jag är inte så där ledsen egentligen, det är tröttman.

 

 

Och på tal om tröttma, håll gärna både tummar och tår på måndag. Får jag höra doktorn säga "ja, du mår ju inte bra, men jag kan inte göra nåt" en gång till så tror jag att jag gör nåt dumt. Typ...

Det här håller inte.