sjomajlin

 

 

Jag har vart stressad ett tag. Haft stressymtom.
Försökt ta det lugnt, andas djupt, äta bra, promenera, sticka, koppla av.

I söndags när jag gick och la mig slog magontet till. Jag kunde inte sova för jag hade så ont i magen.

När måndagens arbetsdag närmade sig sitt slut bad jag chefen om fem minuter, han sa att jag fick två, jag tror jag tog tio.

Han fattade grejen och tog mig på allvar. Skönt. (En av de jämnåriga kollegorna är för närvarande sjukskriven pga för mycket stress, så atteeh....)

En liten panikattack senare och 1.5 timmar mer än de "vanliga" åtta gick jag hem med lite lättare steg.

För att ligga vaken större delen av ytterligare en natt pga magont. (och ja, ont mest överallt).

Imorse skuttade jag upp pigg som en lärka. Nej, det gjorde jag inte. Jag fick tvinga mig själv att känna efter, och sen ringde jag och sjukanmälde mig på diverse håll, och sen ringde jag vårdcentralen.
Sen sov jag till halv två.

Man mår verkligen dåligt när magen gör ont. Och eftersom jag inte vågade äta eller dricka har jag galet ont i huvet, och nu vågar jag inte ta några värktabletter...
Men efter samtal med vårdcentralen och ett besök på apoteket hoppas jag på att det ska kännas bättre inom ett par dagar. Det verkar vara saltsyran som är boven. Ja, jag är varken förvånad eller skeptisk, egentligen.

Men det förklarar inte varför jag har så ont i nacken/ryggen, har svårt att andas eller varför ansiktet är svullet.

Tills vidare jobbar jag på att krya på mig så att jag kan jobba i helgen... (ja.. ni hör ju.....)

 

När apoteksdamen spände ögonen i mig och sa "hoppas nu att det blir bättre" fick jag bita mig i läppen för att inte börja gråta.

Men visst är väl te och p-max jättebra för magen, visst, visst, visst??  Den blir inte alls mer sur och ledsen av det, visst, visst?!?!

Och så ska man visst ta det lite lugnt med fibrerna sägs det, men om jag bara stickar med (ull)fibrerna borde väl magen inte behöva bry sig?...