sjomajlin

 

Jag skjuter som en tjej och posar sjukt skitnödigt... Jag får skärpa mig på den punkten.

 

Jag var på kalas igår, jag matchade läder med läder.

 

Jag hittade inget att ha på mig, så jag tog en stor sjal och knöt om mig.

Och snortighta jeans till det... jag gillar inte tighta jeans...

 

I håret hade jag den stora sockerbullen.

 

Jag passade på att visa mamma och pappa den nya tatueringen, och berättade

att det var födelsedagspengarna som betalt den.

Så nu är jag arvslös igen.

"Men du har en nån stans på röva också va?" sa pappa.

 

...vet att wine byts mot te. Rakt av.

 

 

Fy tusan vad jag blev sugen på kortbyxeväder!!

Jag illustrerar detta med en bild som är äldre än gatan

från en dag då det bara alldeles precis näääästan var kortbyxeväder.

Ja, pinterest igen.
Underbar sida/underbart forum.
Klicka här så hamnar du på min sida. Sen kan du titta på massa annat underbart på alla andras sidor också!

Jag har haft strumpbyxor och uppsatt hår så länge att jag hade glömt att man kan ha jeans och utsläppt hår.
Jag återupptäckte detta imorse, och firar dagen med tre snudd på identiska bilder, medan jag håller mig vaken.

Ja, jag är ungefär så trött som jag ser ut. Nej, jag är inte så där ledsen egentligen, det är tröttman.

 

 

Och på tal om tröttma, håll gärna både tummar och tår på måndag. Får jag höra doktorn säga "ja, du mår ju inte bra, men jag kan inte göra nåt" en gång till så tror jag att jag gör nåt dumt. Typ...

Det här håller inte.

 

Sen i lördags har jag försökt få min nya hårfärg att fastna på bild, men det blir inte bättre än så här, så det så.

Chokladbrunt hår, svintrött prinsessa (mihhh) och tomheten som uppenbarade sig när jag läst i kapp alla blogginläggen...

En mugg te och pinterest verkar vara det bästa jag kan ägna mig åt nu, innan jobben börjar igen, i eftermiddag.

 

Hepåre!

 

Vare nån som sa bajsnödig hipster?

Ja, hellre det än Lulu Carter, så tack.

Förr i världen, typ i gymnasiet, när jag ofta klippte håret ganska kort, då upptäckte jag ett mönster.
Håret började bli lite långt, och jag började tänka att det vore kanske kul att klippa av det igen. Sen hade jag en sjukt dålig dag, satt uppe sent på kvällen och tyckte plötsligt det var en jä-hättebra idé att klippa av allt. Fram med sax och spegel bara, sen väknade jag nästa morgon och var ...ehum... lätt missnöjd med min impulsivitet och började längta efter att eländet skulle växa ut igen.

Nu börjar jag tycka att det äntligen börjar bli nåt av mitt hår. Jag som egentligen alltid velat ha hår ner till rumpan, minst!
Så härom dagen fick jag för mig att en riktig army cut kanske vore lite kul, egentligen...
Och igår hade jag en riktigt jävra usel dag...

Jag stålsatte mig... Försökte gå och lägga mig inte-så-sent-iallafall. Men kunde inte somna. Låg och grät för jag var så arg över en situation jag inte vill skriva mer än så om.
Det hade varit såå typiskt mig att gå upp, leta reda på en sax, omvandla ilska till nånslags kreativitet och sen kunnat somna.

Men jag gjorde inte!
Yayy for me!

Jag älskar mitt hår när det är som på bilderna ovan, problemet är bara att den volymen går ur på mindre än två minuter. Hairspray is my best friend.

En "dagens outfit", ser man på!
Jag började med att hitta ett par bruna strumpbyxor som jag inte visste att jag hade kvar. Jag ville inte matcha bruna strumpor med svart eller grå kjol, så då fick jag lov att gräva fram denna gamla rutiga tingest, som jag inte haft på hur länge som helst. Och till detta ville jag inte ha svart upptill, och jag ville inte heller ha shockrosa eller lila eller illgrönt, så jag fick lov att rota fram en gammal kofta från gömmorna.
Så gamla grejer att det känns som en helt ny outfit, faktiskt.
Vart grejerna är köpta?!  Det minns jag inte.
Men jag har de skönaste skorna till också, när jag inte är hemma, det minns jag.

Idag är ingen vanlig dag, nej, idag är det MIN 25årsdag!
Med nån slags skräckblandad förtjusning.

Jag tänkte fira (bland annat) med ett såntdärnt en-bild-i-timmen-inlägg. Fast det får ju bli ikväll eller imorn, beroende på vad som händer. Men bilderna tas idag, så klart.

Mhm, ja, nä, jag tänkte bara uppdatera er lite om läget, och nu säger magen-min att det nog är dags att laga lunch. Hejs.
Hurra för mig!

Man kan bli lite nervös när man sitter vid flygeln och sjunger solo, när man inser att det är självaste Ove Gotting som sitter närmst flygeln på andra bänk...

Jag har heeelt galen träningsvärk idag.
Varför?
B o w l i n g.
Det kan ju inte vara sunt att få så ont av bowling...
Det är klart man kan ta i och verkligen gå in för det och anstränga sig, men jag gjorde inte det, jag spelade bara för kul. Jaja, visst, jag slog chefen (byebye lönehöjning) men mycket mer än så var det inte.

Håhåja-ja, vilken tant.

Jag tröstar mig med den mycket konstiga faktum att jag blev raggad på på motorvägen i söndags.
Det är vatten på min självförtroendekvarn, let me tell you!
(Fast egentligen var det kanske i en rondell innan motorvägen... Sen blev jag omkörd. Fast plötsligt låg den mystiska bilen framför mig i 70 på motorvägen, jag lackade och körde om. Efter ett par hundra meter körde han om igen, hade tagit mitt regnummer och addade mig på facebook när han kom hem. Sjukt galen grej!)
Inte bara gammal tant då, kanske =)

Jag satt och bläddrade i bildmappen som heter ego och suckade över att mitt hår är så kort.

Men så upptäckte jag en sak.

Förvånansvärt sällan har mitt hår varit enfärgat sedan jag slutade ha det blåsvart. Och jag gillart! Det känns som jag. Jag har absolut inte så ljust hår att det är en naturlig utväxt, men ljust uppepå och lite rödbrunt i längderna, det är så jag känner mig, på nåt vis.

A, nice.

 

 

(Denna sista är dock nåt slags undantag som bekräftar regeln.
TVI VÄRE vilken gräslig färgning.)