sjomajlin

Ja, jag gjorde som så att jag letade fram bilder på familjemedlemmar där de har armarna utåt, eller går att photoshoppa hjälpligt. Jag är ganska usel på att PSa, men va tusan, det är väl lite charmigt. Är man en hejjare på att teckna så kan man ju göra det.

Jag skrev ut bilderna, klippte ur dem lite grann, klistrade på dem på ett annat papper, klippte ur dem mer noggrant och lät dem sedan ligga i press en dag eller så.

Man kan ju såklart ta färdiga tepåsar och bara byta lappen på, men jag köpte ett löste (sjukt fult ord!) och tomma tepåsar, modell t-sac.

Jag har bara en pygméhäftapparat, så jag kunde inte sikta så bra, har man en större är det lättare att få klamrarna rakt. Men poängen är iallafall att fästa sina gubbar och gummor i överkant på påsen. Med te i. Förslagsvis.

När alla påsarna är klara får man stoppa ner dem lite försiktigt i en burk, så inte bilderna blir alldeles skrynkliga.

På med presentsnören. Och så kan man ju ge bort teet som är kvar också.

Särskilt om det är rött. Rött te är ingen idé att ha kvar själv. Ju.

M, mina gubbar fick inte riktigt samma hot-tub-känsla som kungafamiljen, men jag tror nog faktiskt att mamma kommer att uppskatta dem ändå.

Hurra, hurra, hurra!!!

Åh...  :(

Mamma funderade på de där tapetrullarna som mest bara ligger på vinden och tar plats. De har nog legat där sen huset byggdes och första gången tapetserades. Ungefär.
Inte så värst gammalt hus, alltså.
Jag sa att jag kunde ta med mig en rulle hem, och att jag inte tyckte att de andra skulle slängas.

Idag kom jag på det första uppdraget tapeten skulle få.

Att omgärda den tråkiga lådan jag förvarar raggsockar i. Vips så blev den mindre tråkig.

Jag klickade förvisso nej på facebook, men jag har lila örhängen ändå.

Och så bär jag runt på ett litet ljus idag.
Jag låtsas att jag låtsas att det är min Calicifer. Men det är ingen demon och jag har definitivt inte gett mitt hjärta mot ett slavkontrakt.

Men ändå.

We took a splendid nap today. I woke first.

Jag hittade, och stal dessa bilder hos en klasskompis från gymnasiet.

Jag slås av hur otroligt oavslappnad jag kan se ut när jag ler.

Och hur dryg Gustaf kan se ut. Hah. =)

Om man redan tycker att det är kallt, och att det har vart vinter tillräckligt nu, och man är rädd för vad den där golfströmmen håller på med, och tycker att BP borde hängas högt eller åtminstone betala ett par månaders solresa för oss kalla nordbor - då kan man göra slag i idén jag gick och klurade på förra vintern, men aldrig riktigt fick tummen ur.

Igår, igår hände det.
Jag köpte en fleacepläd modell liten. Och rosa, så klart.
Och så tänker jag använda den som sjal. Hela vintern. Minst!

Jag tycker så innerligt illa om den här tiden på året.

Inte nog med att det blir mörkt och halt och sånt skit. Det blir kallt. Det blir kallt och det är lågtryck mest hela tiden. Jag gillar inte lågtryck och jag gillar inte låga temperaturer. Särskilt inte i kombination med varandra. (Dock väljer jag tusen gånger hellre -15 och högtryck än +-0 och lågtryck...)
Något händer i min kropp. Muskler och leder liksom låser sig. Och gör för j***a ont. Det knakar och smäller och har sig när jag försöker röra mig. Om jag har tur. Allt, precis allt gör ont.

Och så vet jag ju att det bara kommer bli värre framtills vinterhögtrycken kommer fram i januari... Om jag har tur...

And, oh, did I mention att värktabletter inte hjälper ett dugg? Både erfarenhet och mina läkara har vart så vänliga att upplysa mig om detta.

Imorse vaknade jag med en knappt brukbar hand och med ryggen som i nåt slags skruvstäd.
Och idag ska jag spela piano i åtminstone tre timmar.

Imorgon likaså.

Så i ett tappert försök att värma/mjuka/lea upp kroppen lite försökte jag mig på att springa en sväng.

Det gick... ju...  så där bra....

Ortos på, sen är det inget att göra, mer än att hålla tillbaka smärttårarna och försöka stå ut. Och ta på en extra kofta.

Och ja, mitt humör påverkas.

Har ju ingenting med nånting att göra, men det hör inte hit.

Idag fick jag äntligen hämta ut flöjterna jag beställde i typ början på maj.

Jag är alldeles yr och känner mig som en supernördig musikterapeut.

Tänk att jag måste vänta ända tills imorn innan jag får testa dem med mina autistiska adepter...

Ja, gode värld...

vem är inte ful i sextiwattsljus?...

Äh. Nåt sånt.

Mystiken tätnar. Hade passat bra.
Men mysteriet är löst.

Den skyldiga är en blåögd jävel från stockholm.
En sån där internetvän jag aldrig träffat i levande livet. Så fint :)

Ett sjukt bra yrke lär ju vara att få lämna blomsterbud till folk. Fatta att ha som jobb att göra folk glada, liksom.

Ja, det ringde på dörrn här för en stund sen.

Nej, jag vet inte vem de är ifrån. Än. Men jag har mina misstankar.

Jag är egentligen inte så blasé som jag ser ut. Men håret lever sannerligen inte sitt eget liv idag. Hårtämjaren Maja!
Just nu - starkt grönt mullbärste med färsk ingefära och massa honung. Allt annat än gott, illamåendeframkallande, rent av, men jag hoppas på att kunna sjunga en timma i eftermiddag.

Borde kanske äta lunch istället....

Vad är grejen med mitt hår?!

Vad ska jag tycka om vad det än är mitt hår pysslar med?!

Sen när lyckas jag ha så här välmanikyrerade naglar ens en hel dag?!

Varför sitter jag och skriver istället för att dricka mitt te?!

När ska jag sluta hosta?!

Igår hade jag en kombinerad bästa dag på länge och sjukt kass dag.

Natten bjöd, när jag äntligen lyckades somna, på sånna där vuxna mardrömmar.

Ni vet, när man var liten mardrömde man om monster och att bli jagad. Som "vuxen" mardrömmer jag om..Ja-a...  Känslor? Jag vet inte vilka ord jag ska använda för att förklara, men det som händer är mest alldagliga saker, men det är en gnagande och obehaglig känsla genom allt, som sen finns kvar när drömmen försvinner...

Ja....

Well... Jag satte mig med en virknål och garnnystan när jag vaknat, i ett försök att prehaba själen. Or something.

Det blev fyra coasters. Och ett marginellt bättre humör.

Ny köksgardin. Tyget är köpt på IKEA, så alternativt...

Men det var faktiskt typ precis vad jag letade efter. Nåt Joseph Frank´skt som är ljust och går någorlunda ihop med bordsduken, duken som mer lite mer rosa ut på bilden än jag tycker den gör i verkligheten.

Ja, och så var det ju inte så dyrt då nej, äkta vara vore ju...hmm.. ja.. dyrare.

Let me spill my guts.

Jag har lämnat kvar stadkanten på båda långsidorna, och bara sicksackat uppe och nere, sen har jag nålat en kanal med säkerhetsnålar och bara skickat genom gardinstången, som ju bara hänger i två trådöglor från varsin spik på väggen.

I like it alot.

Om jag en dag kommer på nåt bättre att göra med tyget så är det helt fritt fram, och om det inte möter något annat öde än långgardin i mitt kök, så syns det ju ändå ingen skillnad.

Två andra saker jag gillar med min köksgardinsdesign är dels att jag har gardinen liksom bredvid fönstret istället för att täcka fönstret, dels för att få in maximalt med ljus i norrläget, och dels för att väggsnyfen bredvid fönstret var svår att göra nåt kul med OCH för att jag passar på att smygförvara två klappstolar bakom gardinen. Passande längd för det, liksom.

Ja-a, jag tycker att jag är skitsmart.

Fråga - storebror: vart kommer det här ifrån?

Samlingen växer.

Det här skulle upp igår, men så tog kamerabatteriet slut och... ja...

Det blev som det blev. Perfekt lördagssysselsättning hursomhelst, och jag hann se 4 filmer dessutom.

Idag har jag sjungit med kören och fikat med en moster.
Fast mest är jag bara gräsligt förkyld.

'Tschoo!

Räknas lördagsbrunch som intresse?