sjomajlin

Jag har just fyllt på den här hyllan med bra grejer.
Det blir en dagsföljetång med gammalt och nytt.

Hej.

Jag tittar mig alltid noga för när jag går över järnvägen vid denna övergången. Fast idag behövde jag inte det.
Tåget bara stod där, och väntade.
Jag tyckte det var väldigt fint, på nåt vis... Hmm...

 

 

• Jag plockade vitsippor för att tina upp lägenhetens taskiga attityd, lägenheten tackade med att spilla ut burken med det godaste teet över diskbänken.

 

• Nu mjukar vi upp den spända stämningen med ljuva toner.

 

• Tipsa mig, informera mig om hur man bäst lär sig franska. Jag har fått för mig att jag vill det, men vet inte hur, liksom...

 

• 100% ökning av följare via bloglovin´!   Hurra!!!

 

Jag har fortfarande inte gjort nåt åt gardinen i hallfönstret...
Gardinen fick jag av en moster och jag gillar den som tusan.
Men den är lite för smal.  Och så har jag bara nålat upp den.

 

Det luktar väldigt gott hemma hos mig.
Mycket bättre än häromdan när jag märkte att jag glömt gå ut med soporna.
(Luddiga sopor luktar inte gott.)

 

 

Solrosorna såg så ledsna ut, så jag plockade fram pasta och garn.

 

(red. det var ingen bra idé...)

 

Jag har, som sagt, aldrig utgivit mig för att vara någon fotograf, men den här bilden tar ju priset alltså.

Priset för "årets fulaste bild".

Nåja, jag plågar er med den ändå, för den symboliserar så mycket som är vackert, för let me tell you, det är vår!!!

Jag har fönstret öppet i flera timmar och släpper in våren, luften och fågelsången - utan att frysa!!!

Nedanför fönstret står min cykel, den ljög jag om igår. Jag påstod nämligen att jag hade plockat fram den, men sanning är att den har stått där hela vintern, sanning är också att jag tog årets första cykeltur igår, till och från jobbet. Helt fantastiskt, underbart skönt, förutom för benen, rumpan, händerna, handlederna och öronen.

Men det var det värt.

Kedjan hoppade av, men den smällde jag dit igen, och idag hade jag ut verktygslådan och skruvade lite på´n.

 

Hurra för våren!!

Imorn bär det av utomlands.

Oslo, som sagt, det känns lite högtravande att kalla det för utomlands, men nåja.

Rätt ska vara rätt.

Ikväll bakar jag påskbröd och försöka ta mig i kragen och packa.

 

Kära blogglovers, glad påsk och ta hand om er.

Vi hörs på måndag.

 

 

När jag gick i trean på gymnasiet blev jag smått besatt av Mona Johannesson.
Skönheten från Aneby. Ett år yngre än jag, en hästtjej som gått i högstadieskolan i staden jag bodde, medan jag gick i skola i grannstan...
Nej, det var inte riktigt "det kunde ju vart jag", men något i den riktningen iallafall.

Och så himla vacker.
Jag minns en lång eftermiddag i en buss på väg hem från Prag, inklämd i ett trångt säte tillsammans med Pelle, vi satt och tittade i nåt magasin jag hade med mig, på bilder på Mona och konstaterade att hon gick/gått på naturbruksgymnasiet i Pelles kvarter.
Som av en händelse kom jag att tänka på henne igår när jag och Patrik pratade om snygga mänskor av honkön.
Min obsession har lagt sig men hon är fortfarande bra vacker.

 

Idag var jag ute och gick i stan och lyssnade på radio, efter en stund insåg jag att det måste vara Mona som pratar med den där hemska dialekten.
Inte klokt va fult vi pratar här i kring, egentligen....

 

Nåja, jag lyssnade och lyssnade och den bilden jag hade av Mona gick mer och mer sönder...
Skumt det där...

 

Jag har funnit att jag gillar fönsterbilder.

And I like them alot.

 

Här är Fru Gullranka, hon håller mig sällskap genom sömnlösa nätter.
Och när jag sover vakar hon över mig och ger mig friskt syre att andas.

Trevlig brud det där.

Och snygg zinkkruka har hon också.

 

I mina fönster finns blommor av vitt skilda slag.

Det är vackert, tycker jag.

Fönstret (och Clara) revisited.
Nu börjar det hända saker i tekopparna.

 

Och det börjar lukta väldigt gott.

 

Jag lyfte helt enkelt av en skåpsdörr.

I all enkelhet.

I mitt norra sovrumsfönster står vackra zinkkrukor, ett kakfat i glas och en ljushållare jag fått av storebror. Det kan tillochmed vara så att storebror har gjort den själv.
På elementet nedanför ligger en handduk, vilket blöts med ojämna mellanrum i ett försök att höja luftfuktigheten.
Och förstår inte varför min orkidé är så berdrövad...

Då är vi precis tvärtom. Jag handlar...väldigt sällan saker jag inte hittar.

När jag vaknade idag, vilket var en pärs i sig, hade jag inget minne av vad jag drömt under natten, men jag kände att den inledande raden var så att säga nästa replik.
Mycket mystiskt.
Tror det hade nåt med militären att göra...

 

Ingrid har infört påskadvent, typiskt smart!

Mitt hallfönster är kanske inte det mest påskiga, men det trotsar i allra högsta grad vintern utanför och firar redan vår, och det behövs.

Jag vill bara bädda ner mig under mina dubbla täcken och en filt och läsa eller sova eller tänka eller bara vara.

Jag har hittat en bok till av Mazetti, Tyst! Du är död!, den är lika kul som grabben i graven bredvid.

Att handla second handböcker på känn är min senast upptäcka talang.

Nu tar jag kväll.

Lab´vakar!

Ester, den förskräckliga (förskräckligt gröna)