sjomajlin

Jag hinner ju aldrig med bloggen nu för ti´n.
Jag är knappt ens hemma på dagarna, för vet ni?!
Jag har gått på semester från ena jobbet.
På det andra jobbet har jag två korta pass kvar, sen är jag ledig från det i 4 veckor.
Det jobbet jag har semester från redan nu betalar mig månadslön trots att jag tänker vara ledig i över två månader.
Life is good.

Oj, helgen bara försvann!....
Jag njöt i stora lass av den, men bloggen hann jag då rakt inte med.

Och nu är jag hemskt trött efter längsta arbetsdagen på mitt treveckorsschema.

Jag ber att få återkomma imorgon.
=)

Lång dag.
Veckans enda sovmorgon avbröts flera timmar tidigare än planerat. Morgonstund har.... ehum...
Nej.
Men vad jag inte fattar är vad grejen med dimman är. Det har vart dimma sen förra torsdagen, tillochfrån. Samtidigt som strålande sol. Jag fattar inte grejen. Och bara i vättersänkan. Ryker hon eller vad är grejen?!
Nåja, jobb på förmiddan, krypkörning ett par kilometer på 90väg, shopping och lunch med mamma, ännu mer jobb, ännu mer shopping, sen blev det kväll.
Födelsedagspaketsinslagning. Ljudbok. Målning.
Och sånt.
Konstig dag, men rätt bra ändå.

 

Jag gick in i gästservicen och skrev på en lista, så fick jag ett åkband med en rullstol på.
Alltså, jag får åka allt, och vid behov gå före i kön.
Det behövdes aldrig, vädret gjorde köerna nästintill obefintliga.
Balder i ösregn är möjligtvis bra för håret, men det gör ont i ögonen och huden, tro mig.

Fast sen torkade vi till.
Och den där Pälä, han var på Liseberg han också. Fast han var sminkad. Det var inte jag.

Okej, om man bortser från allt det där jobbiga, som att jag jobbade natt och således inte var särskilt redo för en ny arbetsdag efter det, att jag har skitont i kroppen och skavsår på fötterna och annat sånt därnt så kan jag ju iallafall konstantera att min barndoms skog, i vilken jag mer eller mindre regelbundet spenderat kvalitetstid fram tills knappt ett år sen, den står kvar och är lika vacker som alltid. (Lång mening....)
Efter färdig arbetsdag var jag i en affär och härjade till mig massa bra grejer, sen for jag hem till ...ja.. hemma fast inte där jag bor, och använde mammas och pappas dammsugare och eluttag nära porten, alltså, jag dammsög Ester invändigt. Sen tog jag mina nya skor (dum idé) och gick upp i skogen. Du storebror, vet du vad de hade gjort?!  Du vet där man går in i skogen efter grusplanen ovanför vingevägarna?  Det ständiga lerhålet? Där har de röjt undan alla träna och öst på typ en halvmeter tjockt med grus över leran...
Men bortom det är allt som det ska.
Åh, det var så vackert, spirande vårgrönska och fuktig dimma. Jag åt harsyra i mängder.
Just ja, jag fikade med nästan mammas kollegor idag också, på deras jobb. Det var värt.

Nu borde jag sova, imorn ska jag till Liseberg och jobba. Många timmar blir det och mycket regn också, verkar det som. Och mina källor säger mig att den där Pälä finns på Lisebergsområdet imorgon.

Åtminstone är här nystädat och renbäddat. Jag blir avslappnad av det, på nåt vis.

Hit me with some pepp!

Idag var det 17 grader när jag vaknade. Då tänkte jag att "jag nog får vara lite mer precis när jag önskar".
Sen kom jag på att jag skulle till jobbet om tjugo minuter, så då rusade jag upp.
Väl på jobbet så gick jag på betald långpromenad.
Bland annat till stadsparken och tittade på en lamabäbis och på drivor av vitsippor.
Som den pedagog jag är har jag naturligtvis en illustrativ bild från dagen.

Jag kom också på att jag hade ju bild från söndagskvällens makabra tedrickande.
Så här festligt kan man ha det om man känner den där Maria.

Nu ska jag trotsa vädret och gå ut. Äventyr! Nästan.

Men hur tydlig ska man behöva vara med att man inte vill ha viss post i sin låda?
Lappar och "åter avsändaren" verkar ju inte hjälpa iallafall.

Jag sitter med lite sånt därnt trams som här till jobbet.
Det som nu upptar min tid är att gå igenom hela nya sånghäftet för att konstatera att jag måste transponera om nästan alla låtarna för att kunna använda häftet.
Nåväl, allt nog.
För att inte behöva tänka så mycket identifierar jag högsta och ibland även lägsta tonen för att se om de ligger i ett okej intervall och vad jag annars kan göra åt det, tonartsmässigt.
En låt slängde dock ett par gruskorn i maskineriet.
Svenne Rubins gamla amazon.
Sjukt svängig låt, men den känns lite pipig i anvigen tonart, men jag konstaterade att hösta tonen inte är särskilt hög. Försökte då, tankspridd, komma på vad som var grejen. Turns out att den helt enkelt bara ligger lite högt ändå. Varför?
Jo, hela låten består istortsett av tre toner i melodin!
Det är ju helt sjukt.
Det måtte krävas ett geni att komma på en sån sak.
När jag tänker tretonsmelodier (melodier bestående av tre toner) är det ju snarare Spanien och Köp Varmkorv jag kommer på. (Jo, för Lunka På är faktiskt fyra toner....)

 

(Hade jag använt mig av kategorier i mitt bloggande hade det här inlägget nog hamnat under något i stil med "musiknörderi")

 

Som sig bör sitter jag vid datorn med en mugg te. Och ja, det är min favoritmugg och ja! det händer att jag diskar den.

Efter ytterligare en natt med så där obehagligt drömmande som gör att jag inte kan kliva upp på en bra stund när jag vaknat, för den där klumpen i magen, så kravlade jag iallafall upp ur sängen. Och valde att fokusera på att jag åtminstone hade smyghånglat med två karlar med fina höftben i drömmarna, fast inte samtidigt... nej...

 

Ja, jag petade i mig lite frukost och for sen till badhuset.

60 +- 1 minuter och två kilometer senare haltade jag upp till bastun. Jag fattar inte varför jag alltid får fjädrans ont i vänster knä när jag simmar, men aldrig av någon annan aktivitet. Nejnej, det är inte det att jag är missnöjd, jag tackar och tar emot friheten från värken vid alla andra tillfällen, men lite mystiskt är det ändå.

 

Ja, en helt okej förmiddag, det må jag säga.
Som gjord för att sitta här och sörpla te och klicka runt på en massa bloggar och annat tjafs.

Vad är dina planer med den här dagen?

 

Det är så grönt ute att jag nästan blir galen.
Jag har svårt att hålla mig inomhus.

Jag läste nånstans att man ska gå 16´000 steg om dagen för att gå ner i vikt. Jag knäppte på mig stegrärknarn och är uppe i drygt 18´000 steg idag, men det verkar som att vädret snart vänder....

 

Kryptisk och svår att följa? Jag?!

Vilken helg!.....

Idag har jag sjungit med kören typ hela dan. Först massa övning och sen "uppsjugning", jag är helt slut...
Vi gjorde Oslo gospels "Gloria". En kör på nio tanter. Med en inhyrd tenor/Jesus och så körledarn som klämde i med lite tenorstämmor också.
Helt underbar musik är det, och vi gjorde den någotsånär rättvisa.
Men käre värld så mycket energi det går åt...

Och så hockeyn igår... Och kanelbullar till kvällsmat, det var inte så klokt. Idag har jag så där ont i halsen som min kropp har fått för sig att den ska ha när jag har slarvat med maten.
Nåja.

Nu tar jag kväll i sällskap med SATC och jordgubbar.
Vad gör du ikväll och hur var din helg?

Renbäddad, vädrad och dammsugen säng.

Nystädat kök med fruktansvärt vackra liljor.

Jag borde byta gardiner...

Rumpmasen har fått ny spilta.

Och sen vart det kväll.

Fast vet ni?
Jag ska göra fyra sångjobb innan det extra långa extrainsatta körrepet imorn, så jag går och lägger mig nu.
Det bli Oslouppdatering imorn, om jag hinner/orkar.

Den som väntar på nåt gott...

 

Jag somnade kring midnatt. Telefonen började skråla vid tio.
Det ger i runda slängar tio timmars sömn.
Ändå fick jag lov att snooza i mer än en halvtimma innan jag kunde vakna, och sen låg jag kvar och drog mig en bra stund.

Nu piggar jag upp mig med te och protein.

 

Den här våren verkar inte vara nyttig för mig.

Jag var på en mässa idag, Oslo gospel´s "Gloria".
Så grymt bra.
Kören och musikerna gjorde ett bra jobb.
Jag grät. Ja, och rös.

Jag är så konstigt rastlös.
Var ute och gick enochenhalvtimme idag, bara gick och gick, det var skönt, men så fort jag kom in igen så kryper det i mig. Jag fattar inte vad det är.
Jag hoppas att nästa helg kan råda bot på min rastlöshet, för jag ska tamefaktiskt utomlands över påsken!
Ja, så svenskt det går, antar jag.
Oslo blir det. Jag har vart i norge ganska mycket men aldrig i Oslo.
Dock blir jag alltid rastlös av stora städer, men jag får se det som ett äventyr.

Hmm...Ja, nä, jag vet inte....
Jag känner mig så spretig....

Jag vet inte ihåg....

Igårkväll satte jag två bröddegar, en på torrjäst och en på surdeg. Planen var att de skulle jäsa över natten, så skulle jag gå upp vid tiosnåret idag och baka ut dem.

Vid tiosnåret vaknade jag och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Maken till mensvärk alltså....
Jag lyckades ta mig dubbelvikt ur sängen, fick tag i två alvedon och ett glas vatten, sen var det bara att inta sängen igen och försöka att andas djupt.

 

Halv ett vaknade jag igen, och kände mig som en mänska igen, om än som en ynklig liten lort till mänska.

Jag kavlade upp ärmarna och plockade fram en bröddeg i taget.
Ingen av dem hade jäst........

Envis som synden, och minst lika snål, gräddade jag dem ändå. Jästlimpan jäste faktiskt upp lite grann i ugnen...

Och nej, det var väl ingen högoddsare precis, att jag brände mig på plåten.

 

 

För att försöka muntra upp mig lite plockade jag ner två vackra zinkkrukor och planterade om mina solrosskott.
När jag groddade solrosfrön, inspirerad av Clara så lät jag två skott slå rot, you see.

 

Ja, det blev rätt bra, tycker jag nog.

Och några av mina växter ska få "go to a farm upstate".

Fast på riktigt, de ska få flytta till mammas trädgård och där kommer de, om de överlever flytten, att få ett liv i friska luften och det är väl vad växterna egentligen vill, tror jag.

Då blir det lite mer plats i mina fönster också.

Med Östblocket i högtalarna spenderade jag kvällen tillsammans med mitt kök, klädd i förkläde från 70talet bakandes bröd och annat gott.
Och tittar på Six feet under, och diverse disneyfilmer, vem vet mest och stickar lite.
Ehm... Städat och donat om i köksskåpen och "förrådet".
Ja, nåt i den stilen.

Jag är så konstigt rastlös...

Den erbarmliga vårtröttheten.
Och ovanligt tröttsamma scouter idag på scoutmötet.
Fortfarande nåt virusskit i kroppen.

Fast både jag och Patrik var lediga på förmiddagen idag, så vi hade pannkakskalas i mitt kök.
Patrik stekte plättar och jag tittade på och Östblocket skrålade ur stereon.

Så det är nog lika bra att jag går och lägger mig nu.
Innan jag blir ännu spretigare.