sjomajlin

Igårkväll konstanterade jag att jag faktiskt kunde somna under ett täcke, utan filt och i bara raggsockar, trosor och tshirt. Det har jag inte kunnat göra på säkert 4 månader (med undantag för veckan på gran canaria då, höhöhö).
Det jag är van vid, vid det här laget är dubbla täcken, filt och både långärmat och långbent. Och raggsockarna så klart.
Min pappas morbror (that´s the story =P) brukar säga att han tar av sig långkalsongerna till midsommar, sen tar han på dem igen veckan efter. Jag gör ungefär likaledes med mina raggsockar, åtminstone nattetid.

Så himla gött att kunna sova som en vanlig mänska igen =)

Jahapp. Nu ska jag ta mig en mugg te till tror jag, sen klä på mig nya kläder som jag shoppade igår (det är fortfarande nåt magiskt med att ha nya kläder), sen bär det av till grannstan för att träffa mamma och titta på mönster och tyger och sedan luncha på stan.

Fina grejer.

Ha en bra dag, go´ vänner!

Jag sitter här med te i en av mina nya muggar, lagom mätt och för trött.
Klar med dagens jobb och dagens övertid. Jag har plankat Yes sir, I can boogie, äntligen.
Ja, min gamla (hah!  :P) fröken påstod nämligen att jag var lat som inte gjorde det, så då gjorde jag det.
Jag blir inte alls klok på vilken skala den bygger på... Jag passade på att ge den en ny text också, en text om kaffe.

En del fotograferande har jag hunint med också, det var så ljust och fint idag.
Jag tänkte jag skulle berätta om hur jag fipplade ihop ett sängbord som passar till de sjukt höga sängbenen jag pysslade ihop i höstas.
Och så lite grejer som jag stulit nästan rakt av från andra bloggar.
Underbaraclara och Kajsa är två bloggerskor som inspirerar mig mest hela tiden, så det får bli lite tolkningar av några grejer de gjort. Bland annat.

Jag tänkte också att jag inom en relativt snart framtid skulle fixa till länklistan här nere till höger lite också.
Mja, mest fylla på, tror jag.

Ja-a, jag ska strax se dagens avsnitt av Vem vet mest, sen ska jag försöka mig på en sån där "tidig kväll".
Men hörni.
Skriv något till mig, jag blir så glad då.

God natt för nu.

 

Jag har inte riktigt greppat grejen med att folk i flera veckor i förväg planerar att de ska åka till IKEA, men så har jag, så länge jag kan minnas bott sisådär en kvart från IKEA också. Det har nog med saken att göra.
Nåja, idag på min "lunchrast" tog jag en sväng dit och en sväng till coop och plockade med mig lite prylar.
Inte så tokigt alls, faktiskt.

I måndags kom jag på att jag behövde tvätta.
Sen november nån gång har jag bara gjort det en gång, nämligen.
Istället för att disciplinera upp tvättrutinerna köper jag en extra tvättkorg...
Nåja.
Tvättmaskinen la av.
Inte alldeles bra läge, kände jag.
Men så igår knackade värden på och sa att maskinen var bruklig igen.
Nu har jag precis kört igång den 6e maskinen.
Och ja, jag kör fulla maskiner, inget halvtomt miljö- och energisvinande trams.

 

Hemma hos min mor pågår operation "minska på garnet", så jag ställde upp och tog med mig en god skörd därifrån.

Det är fin sysselsättning, dagar som denna, med gnagande huvudvärk och ömsom svett och ömsom frossbrytningar. Jag satt invirad i sjalar och filt ute på altan med en bok och en halvliter grönt mullbärste. Skönt det.

 

Äh, jag har liksom inget att säga, egentligen.

Det är lite för mycket nu.
Jag hoppas det går över snart.

 

Så himla gött att simma.
Så himla gött att sitta, bara sitta i värmen i bastun efteråt.
Så himla gött att få lägre pris när jag visar upp mitt lönebesked.
Så himla gött att börja dagen så.
Så himla gött att hinna svepa en halvliter te i hemmets lugna hägn mellan simning och jobb.
Så himla gött att hälsa på Florénarna i eftermiddag.

 

Så himla gött.

Okej, nu är det så här att de som är trötta, sömniga, har en god bok att läsa samt har gått minst en mil idag; nu är det fritt fram att gå och lägga sig.

Mors!

 

Jag sitter och försöker komma på en skitbra idé inför morgondagen.
Jag ska ha "enskild musik" med två härliga ungdommar, varav den ena är första gången med, och jag känner honom istortsätt inte alls. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det...

 

Och för att öka pressen ytterligare lyssnar jag på Silverpennies samtidigt, som om jag behöver en reminder på hur bra musik låter och fungerar, liksom.

Dock har silverpennies för alltid ett eget rum i mitt hjärta, ett rum med rosa tapeter och en stor soffa. Tror jag.

 

Jajaja.

Vidare har jag sträckläst Lehane's Patient 67, och är såld.
Jag behöver se filmen nu, den skulle kunna vara bra.
Och ja, snart, antagligen ikväll, har jag läst ut min första bok om söta miss Marple också.
Jag har bara några sidor kvar, men har inte alls lyckats lista ut vem mördaren är.
Miss Marple själv har precis knäckt nöten, så jag är inte så värst många steg efter, tror jag.

 

Jag fattar inte vad jag gör uppe så här dags....
Eller jo, alltså, jag ska ju jobba, det är inte så konstigt, men varför, oh, varför tar jag mig tid med att sätta mig vid datorn...
Frukost vid skärbrädan för att skona det nymålade bordet hade väl kunnat räcka?...

Oh, jag önskar det kunde låta bli att bli plusgrader och regn i helgen...
Jag tycker inte om snö och kyla längre, men jag tycker inte om blankis heller.

Som jag alldeles nyss konstaterade på facebook så är klockan nu närmre nio om aftonen och jag sitter äntligt med dagens första temugg.
De senaste dagarna har jag varit på uruselt humör och haft så förskräckligt ont i kroppen.
Igår fick jag lov att sova ett par timmar mitt på dan för att kunna pallra mig till tvsändningen.
Den gick över förväntan bra, med varande kropp, bör tilläggas.

Ja, och idag var det så dags.
Vinterns första räka.
Och här en återkoppling till rubriken. Jag var mer som Gunde Svan, Magnus Uggla och Lennart Swan än Janne Boklöv, trots att jag faktiskt, kuriosa, har gjort nåt slags simulerat backhopp tillsammans med självaste Boklöv, men det är en helt annan historia.
Och, milde tid, så ont den gjorde och fortfarande gör. Räkan alltså.
Tackochlov förskonades både handleder och svanskota, men ändock har jag duktigt ont, som om alla värkande, stela leder inte räckte, tillsammans med gjuten huvudvärk och duktig mensvärk.

Ja, igår startade jag en spellista och försökte peppa mig, och gick och plockade lite i lägenheten, lade fram en minisolfjäder från gran canaria för att påminna om värme, hängde upp taklampan som jag egentligen tycker näst mest om i hela världen, och ändå haft undanstoppad i en garderob sen jag flyttade hit och hängde upp en skamfilad tavla som får mig att tänka mig bort till tavlan i gästrummet i Camebridge som barnen Pevensie tillsammans med kusinen upplevde storslagna äventyr genom.

 

 

Igår kände jag att jag behövde en motvikt till all snö, så jag pysslade ihop en hylltapet även till översta hyllan.

Inget är så bra för själen som pyssel men det är svårt att uppbåda mod till inspiration i detta gudsförgätna väder.

Typ.
Jag fick också ett infall att jag skulle måla mitt köksbord, så strax efter elva igårkväll gav jag mig på en andra strykning så att jag skulle kunna duka på igen onsdagmorgon och då ha marginal på det dygn det tar för färgen att torka ordentligt.

Trodde jag.

Belastningsytor såsom hyllor och bord bör få vila en vecka för att färgen ska hinna härdas.

Hejja!

 

Så nu känner jag mig mest miserabel...

 

Dock blev jag glad i hjärtat när en random grannes random före-detta-arbetskamrat i expressfart skottade bort två plogvallar så jag kunde köra av "stora" vägen och parkera innan bussen kom. Typiskt fint.

Igår var det läge att se på Happy Feet efter körrepet, men se, det blev det inte.
Jag såg på familjen annorlunda på webtvn tillsammans med Ben och Jerry.
Den där beach10formen försvinner allt längre bort i fjärran.
I curse my bad självdisciplin och vet skamset väl att jag inte har nåt att skylla på.

Inte helt upplagd för tvdebuten ikväll...
Pensionärerna kommer avsky mig.

Det är inte varje vinter vi har meter snö i småland, och sannerligen inte i södra vätterbygden!

Jag tycker verkligen det är häftigt att det finns så mycket snö som bara är.
Och tänk, inom en relativt snar framtid kommer den inte längre att vara...
Skitcoolt ju.

Idag hamnade jag på en ofrivillig långpromenad i snön, med svett och hög puls som tack. Vad jag såg gjorde mig förbryllad. Jönköpingsborna går man ur huse med kameror i högsta hugg för att plåta och filma och föreviga eländet. Man kunde ju tro att de aldrig sett snö förut!
Nåja.
Under eftermiddagen kom far-min och bror och skottade loss min bil, men om plogen vart framme sen dess så är jobbet snudd på ogjort, men jag kom åtminstone ut så jag kunde köpa mig lite till livs.

Och det här eviga tjatet om att "tänk när all den här snön ska smälta sen..."
Ja, visst kommer det bli besvärligt och blött och kladdigt och eländigt, men varför inte låta var dag bära sin egen börda. Varför nöjer sig inte folk med att klaga på snön och kylan och snöröjningen (ja, för visst är snöröjare magiker också, som bara kan få snön att försvinna så där, huxflux) utan måste dessutom ta ut i förskott hur besvärligt det blir om nån månad.

Håhåjaja, jag säger då det. Synd att inte alla är lika kloka som Jujja och Tomas Wieslander, när de skrev Någon gånglåt.
Tillåt mig citera:
Någon gång ska jag ut och gå med mina nya stövlar.
Någon gång så ska det blir vår, då får man gå med stövlar.
Tur att de bara pussa' och släckte, tur att de bara trodde jag sov.
Tur att de inte lyfte på täcket och såg att jag låg med stövlarna på.

Vilken tur att jag har ett par knallröda gummistövlar hemma hos mamma och pappa.

Det blir inget idag heller, jag ska packa ihop mig nu, göra två jobb, byta bil, sen kommer jag hem igen vid lunchtid imorn.
hej

Ikväll tänker jag inte blogga nåt, för jag spelar bygelgitarr.
Får se om jag hinner blogga imorn, annars blire på torsdag.
HEJ!

Jag satt och sydde häromkvällen, det blev ett fodral till lillgitarren. Jag misstänker att ni höll på att förgås av nyfikenhet.
Nåja, nu sitter jag med en kopp te (en kopp!) och planerar dagens musikstund, vilka sånger och rörelsesånger vi ska använda idag. Gruppen på måndagar är stor och deltagarna är på väldigt olika nivå, så det är lite klurigt att få till det så bra som möjligt, men va tusan, det blir ju iallafall inte dåligt.
Hmm, dricka upp te´t och sen fara.
Hejs!

I mitt yrke blir det många hits. Men sant, det är det.

Imorse vaknade jag, pigg och kry. Nåja, Kry iallafall. Jag åkte till jobbet, kry. Anlände till dagcenter där jag skulle vara hela dagen, fortfarande kry. Straxt där inser jag att alla som jobbar där är förkylda.
And yes, so am I. Med vinterns galnaste vecka framför mig är det sämst timing ever.

Nåja.
Eftermiddagen och kvällen inkasserade ett par vuxenpoäng. Planering av veckans mat samt inköpslista, veckohandling, biblioteksvisit och körrep.
En bra kväll med alldeles för mycket snor.
Nu SATC, te, apelsin och alldeles för mycket snor.

Jag har också den äran att välkomna Anneli in i läsarkretsen.
Hej Anneli. =)

Efter en kväll med livliga scouter är det inte så tokigt att sitta framför datorn och se på SATC, dricka te som smakar pepparkaksdeg och äta safransskorpor.

Jag fyndade en karaff (karraff?) på, hör och häpna - maxi häromförleden. Den är grön och lagom stor och jättefin och billig var den också. Och typ det godaste som finns i hela livet är saft på citronvatten, alternativt citronvatten med saft.
Gärna ekologiskt. (Shit vad nära jag var att göra en smiley...)

Ja-a, idag har pappa och jag bogserat bil genom centrala jönköping i lunchtrafiken. Det var helt hysteriskt och iskallt. I skitbilen, som jag satt i, där var det minst sagt minusgrader. Utandningsluften frös till is på vindrutan så jag fick lov att sitta och skrapa den på insidan samtidigt som jag höll koll på hur pappa körde och bromsade och styrde egna bilen.
Men ja, det gick bra till slut iallafall.

Fast hela dagen har ackompanjerats av en huvudvärk som inte får av för hackor.
Jag snoozade bort hela min morgon och fick panikköra till jobbet och insåg inte förän jag var framme att jag inte hade med mig någon keyboard.
Och jäklar vad kallt det är överallt. Igen.

Nu är det mat, sen blir det en sväng till IKEA, om huvudet tillåter.