sjomajlin

 

7km skidor idag också, och som nåt slags kosmiskt tack för att jag spårade så fint igår fick jag köra i alldeles nykörda skoterspår idag. Det gick lite snabbare idag än igår, kan jag meddela.

Sen sov jag en stund. Och såg på SATC. Och grät. Igen. Jag vet inte riktigt om jag borde ha som mål att kunna se filmen utan att gråta eller om jag ska omfamna och acceptera att jag har blivit en gråtande tant.

Dagen idag är en märkvärdig sak. Tänk, evighet fram och evighet bak.
Typiskt bra måndagslåt.

Kvällsmat, sedan kör. Mihh.

Typisk lördagslåt.
Nu ska jag dricka ett stort glas vatten, placera lite bronzingpuder på mitt ansikte och fara till grannstan och fira pappa i förskott.
hej.

Efter ett par längder i bassängen på en allt för klen frukost, och en god stund i bastun var jag något mör i hufvudet.
I omklädningsrummet tappade jag kollen, en stund.
Samtidigt som jag skruvade av locket på deon tänkte jag att jag borde smörja läpparna.
Bra idé!
Jag hejdade mig innan jag gjorde något dumt, dock.
Nu luktar läpparna honung, armhålorna deo och håret luktar hallon, allt som sig bör.
Dags att dra på strumpbyxor och en klänning och åka till jobbet.
Fint dä!

Okej, dagen började med att jag försov mig.
Inte tillräckligt mycket för att bara slänga på mig kläder och rusa, utan så där lagom så jag faktiskt hann sitta ner och äta frukost men var tvungen att stressa så pass att jag bara fick ont i magen av det.
Nåja, jag fick med mig morgontet i en termosmugg i bilen och hann alldeles lagom i tid till första jobbet och körde lagligt hela vägen dit.
Det gick bra, förmiddagsjobbet, på det hela taget. Vi hade inte riktigt koll, nån av oss, personalen önskade sånger vi redan hade sjungit och klippte i sin huvuden. Jag harklade mig i mikrofonen i varje paus.
Efter en timme packade jag ihop och for hem på långlunch och gjorde som det står i visan.
"På fredan ska man städa, det gör varenda tant, och pojkens snälla mamma hon gjorde likadant."
Johodå, fredagarnas långlunch passar lagom att städa på.
Jag fick en knäpp och skruvade loss vattenlåset på badrumshandfatet, rensade där och även golvbrunnen i duschen.
För att inte kräkas eller börja gråta tog jag så många djupa andetag att jag var alldeles yr i nån timme efteråt. Kanske bär koffeintabletterna del av skulden, jag vet inte, men yr var jag. Och jädrar vad äckligt det var i avloppen. Jag ska aldrig mer tvätta mig, tror jag.

Jaha, klockan slog dags att åka på eftermiddagsjobb. Iväg for jag, men det var så tjockt med trafik att jag snittade 4 km/h i en kvart. Upp med telefonen och ringde till stället jag skulle och meddelade att jag blev sen.
Kom dit efter ett tag, plockade tankspritt ur förstärkaren och väskan med sångböcker och mikrofon och kablar ur bagaget, slog igen luckan, gick därifrån, kom på att jag skulle låsa bilen också, kom fram till dörren och skulle precis ringa på när jag fick en känsla av att ha glömt nåt. Funderade en liten stund. Ställde ifrån mig förstärkaren och älgade tillbaka till bilen och tog med mig keyboarden och stativet också. Bra att ha liksom.
Sen gick det jobbet bra, trots att jag fortfarande var både yr och förvirrad.
Ja... Fredagseftermiddagarna bjuder på två gruppboenden på schemat och även det andra gick bra, egentligen. Jag fick order om att ropa på personalen om killen med brutet lårben försökte resa på sig.
Fast när han försökte resa på sig talade jag om för honom att han fick vänta, så gjorde han det.

Nej, ska jag vara helt ärlig så har jag egentligen inte så mycket att säga, men...
Det har blivit så mycket annat krafs på bloggen på sistone, samtidigt som jag mest har läst bloggar som handlar om så mycket vardag så jag känner att jag behöver förankra min blogg lite i min vardag.

Snart kommer en kvällsskiftsarbetande vän över för ett par omgångar carcassonne. Jag tänkte poppa popcorn tills dess. Och sträcka lite på ryggen.

Eller nej...
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna dan, alltså...
Men snart ska jag åka och köpa lite garn och lämna ifrån mig en hel drös med uttjänta batterier på väg hem till mamma och pappa för kalas. Gamla mamma hon fyller år imorn, se.
Jag borde äta nåt också. Och klä på mig nåt lagom snyggt. Och ta ett par värktabletter för den djävulska mensvärken. Och bestämma mig för om jag ska köpa blommor eller inte.
Dags att ta tag i den här dagen, alltså.

Sovmorgon, brunch, stickning och Ice Age 2 räknas nog inte riktigt.

Well, vad jag egentligen ville dela med mig av var min galnaste spotifylista. Den innehåller mer eller mindre alla låtar jag nånsin tyckt om. Ungefär. Nästan. Den är rätt festligt, ibland åtminstone.
Lyssna, if you please.
Annars - ha en bra dag, vettja.

 

Jag klickade förvisso nej på facebook, men jag har lila örhängen ändå.

Och så bär jag runt på ett litet ljus idag.
Jag låtsas att jag låtsas att det är min Calicifer. Men det är ingen demon och jag har definitivt inte gett mitt hjärta mot ett slavkontrakt.

Men ändå.

Imorse vaknade jag av telefonen och var så totalt desorienterad att jag inte ens mindes mitt namn.
Läskigt.
Hoppas på en mer fridfull morgon i morgon.
Det borde det bli. Det sägs ju att man sover bra av motion och en ordentlig dos dagsljus och jag var tametusan ute och sprang runt närmsta sjön mitt i solgasset på eftermiddan idag!
Hah! Där fick du! 

Eller nåt ditåt.
God natt, menar jag.

Det här är det vackraste jag upplevt på länge.
Det kan nog bli en bra dag idag ändå.
Eller Birger skulle sagt. Välkommen upp till en ny, härlig dag med fantastiska möjligheter. Solen skiner.

Nu kör vi.

 

Jag är egentligen inte så blasé som jag ser ut. Men håret lever sannerligen inte sitt eget liv idag. Hårtämjaren Maja!
Just nu - starkt grönt mullbärste med färsk ingefära och massa honung. Allt annat än gott, illamåendeframkallande, rent av, men jag hoppas på att kunna sjunga en timma i eftermiddag.

Borde kanske äta lunch istället....

 

Vad är grejen med mitt hår?!

Vad ska jag tycka om vad det än är mitt hår pysslar med?!

Sen när lyckas jag ha så här välmanikyrerade naglar ens en hel dag?!

Varför sitter jag och skriver istället för att dricka mitt te?!

När ska jag sluta hosta?!

Chefen ringer och ber mig söka jobb...
Lika bra att lyda va?

Jag kom på en ny sak ikväll.
Sjukt värt.
I min frys fanns sånt därnt kritvitt skitbröd som är väldigt gott. Så fram med det, på med stekpannan på spisen, hög värme, i med en brödskiva och vänta tills det luktar lite bränt.
Sen på med mycket smör och i med nästa brödskiva. (Har man ingen brödrost så har man inte...)
Att sitta på en pall framför spisen och känna värmen, äta bröd i takt med att nästa blir färdigrostad.
Och när man är sjuk så får man bre på med mer smör när första lagret har smält. Och andra. Minst.


Den förste som plockar förkortningen i titeln vinner....hmm... en rostad macka i mitt kök.
SATC får ni som ledtråd.

Idag är jag mest bara trött.
Eller ikväll iallafall.
Dagen började med nåt slags yogapass och brunch, och efter lite jobb blev jag otippat ledig.
Symaskinen hivades upp på köksbordet och plötsligt var klockan dags att plocka med scouterna till brandstation på studiebesök.
En bra dag.
Nu kliar det i öronen och halsen och svalget. Det gillas inte.

Hur mår du?

Nu må det bära eller brista. Pianojobb - here I come.

Och nu ska webcamen få vila, jag lovar.

 

Jag har jobbat, lekt med barn, tvättat bilen, körrepat med lärare från förr och stukat fingret pretty darn bad.

Hurra!

En ambitiös lindning i hopp om att kunna jobba imorn.

Ett stukat finger kan jag ju inte med att sjukskriva mig för, men det går inte att spela piano utan det.

Knappt heller skriva.

Vilken helg det blev.

Min lägenhet blev på något mystiskt vis ommöblerad. Jag kånkade garderober fulla med kläder genom alldeles för låg dörrkarm, och höll på att göra mig ordentligt illa.
Jag vet inte riktigt om jag är nöjd. Mitt rum är mer av ett rum, men hallen är mer av ett förråd. Ja-a, jag vet inte jag. Men det lär ta ett bra tag innan jag eventuellt flyttar tillbaka saker och ting.

Ja. Lördagen vigdes mestadels åt återträff för Du Är Älskad-lägret.
Tillsammans med Hedvig var jag nånslags musikansvarig.
Och så visade det sig att Gustaf/Abbe/turken var på blixtvisit i stan, så jag for dit på kvällsmat/fika, och in trillade även Jacob, som var hemma trots att ingen i familjen visste om det.
Jag älskar den familjen alltså. De är så förvirrade på ett fruktansvärt samlat och organiserat sätt.
Fantastiskt.

Idag var det då barnvälsignelse för lille brorsonen.
Jag sjöng två sånger.
Grejen är att jag inte är ett dugg nervös i förväg.
Jag hade övat, hittat bra tonarter. Jag vet att jag inte behöver vara nervös i kyrkan, om jag spelar fel, och det gör jag oftast, nåt iallafall, så är det ingen fara. Det är liksom ingen betalande publik eller så.
Jag är alltså helt lugn, om än med en viss anspänning för att kunna vara skärpt.
Men så när jag sitter där på pianopallen, då börjar hjärtat banka, händerna skakar och andningen blir ytlig.
Och jag fattar inte grejen. Varenda gång. Hjärnan är liksom lugn, men kroppen blir jättenervös och jag spelar fel och rösten darrar.
Så himla dumt och så himla skumt.
Idag dock, sjöng jag en sång först, och sen var själva barnvälsignelseakten, och sedan en sång som avslutning.
Men storebrorn till välsignelsebarnet tyckte inte det var kul att hänga i pappas famn längst fram i kyrkan, så han svingade sig ner och kom springandes och satte sig i mitt knä. Antagligen i hopp om att få spela på flygeln.
"Du får inte spela på pianot" sa jag.
"Nähej" sa han och satt så snällt i mitt knä. En stund. Sen sprang han vidare.
Min nervositet tog han med sig. Lite av den iallafall.
Sen delade vi på en kopp te, han och jag.

Ungefär så.
Brukar ni också fiska efter kommentarer med nån intetsägande fråga i slutet av era inlägg?