sjomajlin

 

 

Jag fick en kommentar i veckan, som gjorde mig stum. Jag hade inget svar på tal, och jag har inte kunnat skaka av mig den där kommentaren.
Och jag blir glad ända ner i magen varje gång jag tänker på den.

Jag har ett spännande och antagligen sjukt stort jobbprojekt på gång, ett sammarbete med kulturskolan, kulturhuset, GoB, Kultur Jönköping och Fritid Jönköping. Och ABF då. Ja, du hör ju...
Det har blivit ett och annat mer eller mindre superseriöst möte, och efter ganska många skämt om hur pass mycket tant jag är (mest från min sida) skulle jag impa med att jag faktiskt är rätt tuff också. Eller åtminstone har varit.
Så pass tuff att jag flera gånger har haft tuppkam, faktiskt!

Fredrik, som jag alltså jobbar med men inte egentligen är kollega med, bara tittade på mig och sa;

-Nej, jag tror inte du hade tuppkam för att du var tuff, jag tror du hade tuppkam för att du var kreativ.

 

... Inget svar...

Hur kan Fredrik som jag knappt hunnit lära känna veta mer om mig än jag gör själv?

Så. Himla. Fint. Sagt!

 

 

 

Julgarn! Nej, julgran! Nej, JULGARN!!!

 

 

Idag gick jag hem tidigare, för att hinna dela av för ärmarna på uppifrånochner-tröjan, och påbörja ett virkprojekt.
Topphemligt, så klart.

Nu har jag lite för många projekt igång... Svårt att hålla igång alla...

Fast det är så mycket stress på jobbet att jag inte orkar stressa hemma.

Deep breaths.

 

Förutom dreambirdsjalen fick mamma också ett knippe domherrar när hon fyllde år.

 

 

(ja, det är nu du ska säga att de är supersöta.)

 

 

Jag har stickat ett par tå-upp-sockar.
Första försöket.
Så jag letade fram ett mönster, och utgick helt enkelt från att jag förstod preciiiiis hur det går till och räknade om varv och maskor till detta eko-ullgarn jag tänkt använda.
Ja... det blev några varv stickade baklänges på båda sockorna...*hrrm*

Ptja...  Varma och sköna är de iallafall.

Jag överväger att vägra lära mig något av min tjurskallighet. Kan vara värt det.

 

 

Jag gjorde en provlapp. Antar att det heter så på svenska...

Använde stickor med den imponerande diametern av 2.5 mm. Allt såg bra ut, så jag satte igång. Stickade flera timmar. Men det var fel.  *ripripripriprip*

Nu försöker jag igen, men 2 mm tjocka stickor istället.
Och så gnäller jag lite.

 

Häromdagen fick jag en beställning.

Idag blev den klar.
Jag tyckte jag fick lov att provbädda den en gång för att se the full effect.

M-m, jag är nog nöjd faktiskt.

Hoppas mottagaren och beställaren blir nöjda också.

 

 

Mina hörlurar fick klä om idag.

 

 

Jag har sagt det förr.
Men tusan va snyggt det blir när man anstränger sig och använder matress stitch!

Lovin it!

 

Jag älskar min tjocka vinterpäls!
Ja, men typ, det känns som att dra på sig en tjock, varm päls. Ullpäls.
Love it!

 

 

 

Äntligen är min jumper ett FO - finished object.

Jag la upp denna i början av augusti, och med tanke på hur o-svår den är har den faktiskt fått ta för lång tid. Fast jag hann ju klart med hela vimpelponchogenseren, en domherre, baby boots och annat smått och gott under tiden.
Men nu är det grymt skönt att den är klar. Blev faktiskt klar med monteringen redan i fredagskväll, även om jag fick lov att sitta uppe en bra stund efter läggdags för att få klart.

Nackkanten och ärmsömmarna stod ut på fel sätt, blockning behövdes och idag var jumpern helt färdig.

Dags för premiäranvändning.

Ull/bambu är varmt med inte för varmt, riktigt bra oktobertröja.

Mönstret hittade jag i kreativ sticknings andra nummer för året.

 

 

Om ingen annan klappar en på axeln får man göra det själv!
Och i det här fallet är jag inte förvånad över att ingen annan gör det faktiskt, för så bra är det.

Eller de. Sömmarna. Det är inte bara raglansömmarna som är jäkligt snygga, utan samtliga sömmar faktiskt.
Kolla bara!

Ser ni hur snygga sömmarna är?!

Nej, just det, det syns ens inte att det är sömmar, så snygga är de.
Fyfasenvabrajagär!