sjomajlin

 

Nu är det vår. Grannens trädgård står i blom.

Jag gick en promenad på förmiddan och blev genomsvett.

 

Lunchen såg ut ungefär så här. Jag slängde i mig maten samtidigt som jag

planerade eftermiddagens sångstund.

 

Efter sagda sångstund prommenerade jag in mot stan för att träffa min chef.

Lönesamtal. Fast det blev mest ett hyllningstal. Jag var generad.

Och hur mycket lön det blir vet jag inte, för hon, chefen

hade inte fått veta hur mycket pengar hon har att röra sig med.

 

Hur som helst, så gick jag och satte mig på en parkbänk och åt en dögod macka,

drack sockrig läsk och spelade quizme efter lönesamtalet.

 

Sen gick jag och rödstrumporna mina vidare, och så satt jag här och väntade en stund...

 

Väntade på att bli nålstucken några gånger. Och några till.

 

Jäsniken va ont det gör att bli tatuerad...
Jag höll på att prommenera hem från studion, men kom på, bara några kvarter

senare att jag borde ta med mig bilen hem, trots det underbara vädret.
Så då gjorde jag det.

 

Ptja.. Så långt, ungefär.

 

Pinterest är fullt av roliga pins jag inte har sett än, diskhon är full med smutsig disk

inklusive alla mina grytor och jag har inte RENT soundtracket i köket.

Och ändå måste jag laga lunch.

Det är tusan inte rättvist!

Dessutom lyser solen in i sovrummet/kontoret, men inte i köket...

 

Halv åtta imorse åkte jag till jobbet, jobbade som assistent hela dagen (jobbade och jobbade... gick långpromenad och virkade med vänsterhanden tills jag fick monsterkramp), gick hem till tokförkyld mamma och väntade på pappa som jag sen åt kvällsmat med.

Storebror tittade förbi för att låna ficklampa för att leta efter tappad vigselring i snödriva. Jag hjälpte till lite grann, sen var det dags för att öva med kören. Långmangling blev det idag. Kul men tröttande.

Jag fick en idé om att sätta in spotlights i garderoben, men blev väldigt trött när jag insåg att grejen med garderober ju är hyllor. Spotlights högst upp gör liksom inte så himla mycket nytta...

Och sen var klockan en bit efter tio.

 

Och så...  Så jag tänker att det kanske är dags att sova lite. Det är ju rätt skönt att göra det, faktiskt.

Så det blir alla hjärtans dag nån gång... Jag har gått och varit sur över detta sen farsans födelsedag, i år igen, och tycker själv att jag är dötramsig. Det hjälper ju inte direkt...

Nåja, efter imorn är det ju över.

Så god natt då.

Sov så gott.

Söndag och strålande sol! Solsken så varmt att snön smälter i sydsluttningarna. Underbart.

Efter en tidig morgon och sånginsats i gudstjänsten tog jag med mig Harry Potter i hörlurarna och gick på lång söndagspromenad. Jag älskar solskenssöndagspromenader. Något händer med svensken, och vi hälsar på varandra som aldrig förr! Det är fint.

 

 

 

 

Okej, det ser inte så mycket ut för världen, men detta, mina vänner, är bland det godaste jag vet. Jag insåg att jag inte har ätit plattsås på huuuur länge som helst.

Egentligen är det stuvad vitkål, men i det Linussonska hemmet heter det plattsås.

 

Och så kom jag på att mina grytunderlägg inte finns på pinterest och inte i mitt "kreativa album" på facebook, så kan det ju inte vara!

 

Ungefär så. Nu ska jag titta på Glee och leta nya pins och läsa bloggar.

Trots att jag just bokat in en begravning i almenackan känns det

riktigt härligt med det mesta just nu. Thank God!

Fredagsmusik på det!

 

 

För övrigt har jag den största sockerbullen i håret idag.

Ja, sockerbulle är ju tyyp samms sak som doughnut, och jag har

använt sockor, och eftersom det är fredag så går det pappa-skämtet an!

 

På fredan ska man städa, det gör varenda tant, och pojkens snälla mamma hon gjorde likadant.

Hon fejade i trappa och sovrum och tambur, när kvällen kom vad mamma så trött så hon var sur.

Då tog hon av sig förklät, men allra allra sist så tog hon på sin sura min så arg och dum och trist.

 

Jag veckostädar och diskar och håller magen torr med ett förkläde sytt av ett gammalt paraply.

Så det så.

 

Alltså, förlåt för tristare än vanligt här på bloggen.

Men jag är rätt trist för tillfället, av mer eller mindre uppenbara skäl.

I fredags bestämde jag och Patrik alltså att åtminstone jag är singel... Jag vill inte syssla med skitsnack, så jag tänker inte skriva mer om det. Vad han gör är upp till honom.

Jag smsade en vän i Stockholm för att få ventilera lite, och redan i lördags dök det upp rosor vid min dörr. Tack Martin.

 

Ja, en brakförkylning och ett skov av sömnproblem på det, och trista besked angående jobb, så... Så är det lite tungt just nu. I´ve been through worse, jag känner mig inte besegrad, men jag har inte så mycket ork över för att hitta på käcka blogginlägg. Det hoppas jag ni förstår, go´vänner.

Men det är inte värre med mig än att jag sitter här med en mugg te på lunchen istället för att göra det jag ska, dvs. planera eftermiddagens jobb. Dessutom med ett första försök av water marble nail art på fingrarna. Ett färgat och ett ofärgat lack, och jag är riktigt nöjd faktiskt. Men det känns inte riktigt som jag...än...

 

Ja, nä... tills vidare!

 

Jag och virveln-min sitter och försöker plocka ihop en bra dans-spellista.

Och funderar på om det inte är så att jag behöver köpa mig en bukett tulpaner idag.

Jag misstänker att så är fallet, men vi får väl se...

 

Och nej, jag har inte bäddat sängen idag heller.

Livet är alldeles för kort för att bädda in en massa kvalster i den goa värmen på morgonen, så det så!

Jag blev så trött på skitdan igår alltså.
Jag drabbades av en jag-är-den-ensammaste-i-hela-världen-våg och försökte skaffa mig lite pepp, men började istället gråta som ett bittert barn.
Då sa jag tack och godnatt och somnade. Vid nio.
Sov till klockan ringde idag. Vid nio. Och ändå var jag svintrött imorse.
Upp, upp och iväg, första sångstunden för året på ett gruppboende i Tenhult.
En av de boende hade tydligen suttit och skrattat hela morgonen för han var så glad att jag äntligen skulle komma igen. Tänk att ha den inverkan på folk!

Jahaja, nu är jag hemma på lunch, och sitter här med en temugg istället för att ta tag i veckostädningen av nästet. Så kan det gå!

Se där, här syns ju nästan hur brunt mitt hår är.

 

 

Fredagen den trettonde, go vänner. Låt oss göra något helt fantastiskt av den!

 

Tokförkyld och svullen runt munnen vaknar jag till beskedet att jag får ta dagcenterspelningen själv idag.

Jag började med att tjura en stund, och titta på julkalendern.

Sen sprayade jag håret, hängde julkulor i öronen och drog på mig midjehöga morotsbyxor i manchester.

Och lyssnade på kvalitetsmusik.

Nu kör vi!

En halstablett till bara.

Och ett par alvedon.

 

Håhåjaja...
Jag jätte-borde sova efter en lååång dag.

I ett försök att...ptja... känna att jag gjort nåt vettigt idag, så slängde jag ihop ett par julörhängen.

Jag funderar på att inviga dem redan imorn, Lucia är äntligen här.

Se! Livet som höljes av frost och av snö skall seger ånyo dock vinna!

 

När jag kom hem från kvällens körrep såg jag ikapp mig på julkalendern, och så lyssnade jag på en fin (om jag får säga det själv) playlist. En playlist som gör att andningen nästan automatiskt slår om från nyckelbensandning till magandning. Bra grej ibland.
Lagom sentimentalt så där.

Ptja, nä, jag har inte så mycket att säga ikväll, så det är lika bra jag går och lägger mig.

Ska bara lyssna på Flicka med guld först.

Håhåjajaaaa!!!!

Idag har jag spenderat förmiddagen med att (typ) föreläsa på en gymnasieskola...
När jag satte mig i min bil, med mitt körkort och åkte hem till min lägenhet, då kände jag en så otrolig tacksamhet till att saker och ting har hänt.
Jag var inte som de elverna när jag gick i skolan, det vill väl alla tro om sig själva, men jag var faktiskt inte det.
Och det har diverse läkare och terapeuter talat om för mig, att det så att säga ingår i den där diagnosen jag inte har fått eftersom den inte heter nåt utan bara är.

Nåja. Nu är det ur världen. Jag höll på att stressa upp mig nåt kopiöst igår och i förrgår, jag hade inte planerat vad jag skulle säga, jag hade mer jobb än vanligt, jag hade massa saker som skulle fixas med inför helgen.

Jag bestämde mig igår för att inte tänka ett dugg på förmiddagens bravader idag och jaga upp mig, utan väntade tills jag kom hem och satte mig med det. Skrev ner lite tankar och formuleringar på ett papper, och sen la jag undan det och började riva i resten.

Förmiddagen idag kom och gick. Så det så.
Hem på lunch och nu är jag klar med det andra också.
Det är så här, att mamma ska ha kalas på lördag, två kalas, kalas hela dagen. Jag sa lite käckt att jag kunde fixa sådanadäringa papper med lite ordkluringar och sånt ni vet... Och en grej med årtalen 51-11...
Det tog lite längre tid än jag tänkt mig.
Men nu är det klart.
Jag kan andas igen, liksom.

Typ så.
Nu ska jag iväg och jobba lite, sen konsert ikväll, kalas hela dagen lång imorn, såattehhh...
Jag brukar ju inte vara så bra på att blogga på helgerna, men denna helgen kan jag lova att jag inte kommer att blogga. Inte förän på söndag ialla fall.
Så det så...

Jag måste få dela med mig av grannens magiska träd:

Jag har, med ojämna mellanrum haft en återkommande dröm. Jag hoppar i från kanten men lyckas inte komma ner i vattnet, jag studsar på ytan och glider iväg. Jag har skrivit om det förr.
Jag tillhör inte dem som tror att alla drömmar alltid betyder nåt, men eftersom denna dröm återkommit såå många gånger har jag ändå trott att den betyder nåt. Att jag känner att jag misslyckas med något, något så enkelt som att lyckas hamna I vattnet när man hoppar i från kanten. Men jag vet inte vad...

Natten till igår drömde jag något nytt.
Jag dök ner i vattnet, ner under vattnet. Jag simmade hela bassänglängden bort under vattnet, vände och simmade tillbaka. Med flytväst på!
Jag har fortfarande ingen aning om vad saken gäller...


En kväll i maj 1991 fick jag för mig att det alldeles säkert skulle bli översvämning under natten, och att den skulle nå ända upp på berget där vi bodde, högst upp, och vidare upp till husets övervåning.
Ja-a, så vad gör man?  Jodå, man sover med flytväst helt enkelt, utifallomatt man liksom missar att vakna...
Inge konstigt med det.

 

I fredags var jag och Patrik till Gränna, åt på hamnkrogen och lyssnade på irländskt jam. Min gamla pianoelev från sjövik var där och spelade, och det var roligt att överraska honom. Och fantastiskt god mat. Patrik skrattade ohämmat efter var och en av de fyra första tuggorna för det var så gott.

=)

 

Fredag blev lördag, jag åkte till lassarettsområdet och mötte upp 4 tanter för en heldags häxbrygder. Vi kokade svamp, hällde av, svalnade av, la i garn, värmde på, passade och passade och passade, tog upp, sköjde ur, svalnade av, la i nytt garn, värmde på och passade och passade osv.

Tolv härvor garn i tolv olika färger/nyanser på bara fyra sorters svamp. Fantastiskt tantigt och fantastiskt roligt :)

 

Efter många timmar i klar höstluft med för lite kläder for jag hem och duschade väldigt varmt en stund, sen drog jag på en klänning och for på kräftskiva. Jag åt varken kräftor eller drack nubbe, men det var hemskt trevligt ändå. Gott sällskap, bland annat en råtta innanför klänningen.

 

Lördagen blev söndag, jag löste in en julklapp hos mor och far, och gick tillsammans med pappa på en mycket fin konsert.

Hyllningskonsert till Björn Afzelius med lokala förmågor och Mikael Wiehe.

Hela publiken stämde in i "det här är mitt land, det är här ditt land, från Ale stenar till norra lappland". Vilken stämning. Mikael hade flera rövarhistorier att berätta.

Mycket fint.

 

Nu sitter jag hemma och är nöjd. Myser. Äter kex med paprikaost. Och dricker P Max. Vem är förvånad?!

 

Alltså, jag kan inte ens säga hur dåligt samvete jag har.
Jag satt och skar sönder en bok i går, och ska fortsätta idag.

Det känns inte helt okej, men ändå gör jag det, och tror det blir värt det.

 

 

För att göra tisdagen lite skönare har jag min nya klänning idag.

Skönt.

Och nej, jag har inte bäddat sängen, man ska inte göra det på morgonen ju.

 

 

Jag tar mitt morgonte istället, och här flödade solen in alldeles nyss,

nu står det ett hus ivägen. Min kamera har lite svårt att hantera massa ljus...

 

Morn!