sjomajlin

• Köp en ny bil, alternativt en bil som rullat så långt att mätarn gått runt ett varv. (Eller två... Eller tre....)
• Kör etttusentvåhundrafyra kilometer.
• Nollställ trippmätarn.
• Kör lite drygt treton mil.
• Fota!!!

Har ni sett nåt så vackert som mina grannars snödroppskollektion?!

Let me tell you att det är så att amn känner lukten av dem när man kliver utanför dörren.

Helt ljuvligt!!
Hela trädgården är full.

På sjövik tog jag ofta kort genom fönstret.

Östergården 12.

Jag skulle inte bli ett dugg ledsen om jag fick så här vacker utsikt igen.

Bäsingen, mitt hjärta är ditt.

Jag somnade kring midnatt. Telefonen började skråla vid tio.
Det ger i runda slängar tio timmars sömn.
Ändå fick jag lov att snooza i mer än en halvtimma innan jag kunde vakna, och sen låg jag kvar och drog mig en bra stund.

Nu piggar jag upp mig med te och protein.

Den här våren verkar inte vara nyttig för mig.

När jag gick i trean på gymnasiet blev jag smått besatt av Mona Johannesson.
Skönheten från Aneby. Ett år yngre än jag, en hästtjej som gått i högstadieskolan i staden jag bodde, medan jag gick i skola i grannstan...
Nej, det var inte riktigt "det kunde ju vart jag", men något i den riktningen iallafall.

Och så himla vacker.
Jag minns en lång eftermiddag i en buss på väg hem från Prag, inklämd i ett trångt säte tillsammans med Pelle, vi satt och tittade i nåt magasin jag hade med mig, på bilder på Mona och konstaterade att hon gick/gått på naturbruksgymnasiet i Pelles kvarter.
Som av en händelse kom jag att tänka på henne igår när jag och Patrik pratade om snygga mänskor av honkön.
Min obsession har lagt sig men hon är fortfarande bra vacker.

Idag var jag ute och gick i stan och lyssnade på radio, efter en stund insåg jag att det måste vara Mona som pratar med den där hemska dialekten.
Inte klokt va fult vi pratar här i kring, egentligen....

Nåja, jag lyssnade och lyssnade och den bilden jag hade av Mona gick mer och mer sönder...
Skumt det där...

Jag har funnit att jag gillar fönsterbilder.

And I like them alot.

Här är Fru Gullranka, hon håller mig sällskap genom sömnlösa nätter.
Och när jag sover vakar hon över mig och ger mig friskt syre att andas.

Trevlig brud det där.

Jag är så konstigt rastlös...

Efter att jag rivit upp det jag spenderade flera timmar igår med att sticka, gjort två misslyckade försök att måla akvarell, ett mer lyckat försök att måla min hallbänk så plockade jag fram julklappen från Florén.

En burk från Oddbirds med tygbitar och band och brochnålar.

Igårkväll satte jag två bröddegar, en på torrjäst och en på surdeg. Planen var att de skulle jäsa över natten, så skulle jag gå upp vid tiosnåret idag och baka ut dem.

Vid tiosnåret vaknade jag och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Maken till mensvärk alltså....
Jag lyckades ta mig dubbelvikt ur sängen, fick tag i två alvedon och ett glas vatten, sen var det bara att inta sängen igen och försöka att andas djupt.

Halv ett vaknade jag igen, och kände mig som en mänska igen, om än som en ynklig liten lort till mänska.

Jag kavlade upp ärmarna och plockade fram en bröddeg i taget.
Ingen av dem hade jäst........

Envis som synden, och minst lika snål, gräddade jag dem ändå. Jästlimpan jäste faktiskt upp lite grann i ugnen...

Och nej, det var väl ingen högoddsare precis, att jag brände mig på plåten.

För att försöka muntra upp mig lite plockade jag ner två vackra zinkkrukor och planterade om mina solrosskott.
När jag groddade solrosfrön, inspirerad av Clara så lät jag två skott slå rot, you see.

Ja, det blev rätt bra, tycker jag nog.

Och några av mina växter ska få "go to a farm upstate".

Fast på riktigt, de ska få flytta till mammas trädgård och där kommer de, om de överlever flytten, att få ett liv i friska luften och det är väl vad växterna egentligen vill, tror jag.

Då blir det lite mer plats i mina fönster också.

I mina fönster finns blommor av vitt skilda slag.

Det är vackert, tycker jag.

Nu har jag äntligen gjort klart axelbandet till lillguran, det var ett härligt projekt.

Först knöt jag en förskräcklig massa knutar, och nej, jag har inte räknat dem, och tro mig, det var en kamp att låta bli.

Sen vändsydde jag hela kalaset med ett någotsånär stabilt tyg, sydde ett fäste som var för långt så jag fick ta in det en knapp decimeter.

Sen så pasasde jag på att matcha det övre fästet med fodralet jag sydde härförleden.

And oh! hela bandet för hand, alltså.

Jag behöver ert stöd, era tips och era råd.

Hur muntrar man upp en deppig orkidé?

Det här är den lyckligaste upptäckten på mycket länge.

Och det börjar lukta väldigt gott.

Jag lyfte helt enkelt av en skåpsdörr.

I all enkelhet.

Paneer [pannir] är en slags indisk färskost och något av det godaste jag har ätit.

Jag kokade en laddning till storebror i helgen och åt opp det som inte fick plats i burken.

Jag hade först tänkt skriva "lika gott som lättlagat" men det är tametusan godare än lätt och det är lättare än en plätt, hah!

Så här gör man:

• Koka upp en liter standardmjölk under omrörning, ta av plattan så fort mjölken kokar.
• Rör i ca. 1.5 dl naturell yoghurt, lite i taget, rör till smeten är helt skuren och klumpig och ser jätteäcklig ut.
• Häll av i en silduk / ren kökshandduk i en sil/durkslag.

• Fyll en gryta/bunke med vatten och ställ uppanpå, för att pressa ur vätskan.

Med inspiration hämtad från Kajsas Bonjour monsieur!-tavlor gjorde jag något liknande fast helt annorlunda.
Jag tänkte "bilar" och plockade fram trasiga kökshanddukar från mormors kök och syasken.
Jag for till det däringa varuhuset och köpte ramar.

Jag läta mina fingrar spela fritt, sen plockade jag fram burken med häftstift.

Ja-a, så kan det gå när andan faller på.

Jag läste nyss i ett magasin att kreativa människor lever 6.7 år längre.

Storebror fyller år igen!

Eller njae, men han bjuder släkten på 11-kaffe idag, frivilligt, mer eller mindre.

Sist våldgästade vi honom, nästan.

Men ja, han fick ju sin födelsedagspresent då (det var två cdskivor, ni fick ju bara se paketet) men att komma tomhänt på kalas är inte riktigt min grej, så jag har slängt ner lite grejer i en kasse.

Nåt sånt därnt.

Jag syr täcke av alla trasiga moln

för att stoppa om dig i natt

När du somnat byter jag täcket mot mig själv

och vilar på min hemlighet

Som en hyllning till lördagsbrunchen tänkte jag dela med mig av ett tips som skulle kunna räknas som ett recept.

Jag tänkte berätta hur man kokar ägg på ett någotsånär miljövänligt sätt.

• Häll vatten upp cirka 1 cm vatten i en gryta, ställ på spisen, sätt på plattan på högsta värme, lägg i önskat antal ägg.

• Sedan väntar du tills vattnet kokar, det går ganska snabbt. Då stänger du av plattan, men låter grytan stå kvar, lägger på ett passade lock och sätter klockan på ungefär 8 minuter, då blir ägget lagom hårt och gulan är lite krämig, beroende på hur stora äggen är.

• När klockan ringer sköljer du äggen med kallt vatten så att skalet lossnar lättare, sen är det bara att hugga in med god aptit.

Jag är en sucker för tips (och trix), så därför ska ni nu få chansen, ärade blogglovers att ge mig era bästa tips.

Inget är för stort, inget är för litet.

Vet du inte vilket tips du ska välja, välj ett som handlar om te. Eller femton.

Huruvida det är sant eller ej får framtiden utvisa. Än har inget hänt i tekopparna.

Antingen har jag fått tag i världens bästa mjölkliter, eller också är det världens sämsta.

Eller också är den helt enkelt bäst före förpackningsdagen, det vore ju inte så konstigt, faktiskt.

Vidare bakar jag kakor likt en anarkist och försöker rensa mina bihålor med saltvatten och vitlök, det går så där...

På begäran kommer här en redogörelse för klädinköpet.

Till att börja med blev det tre par tights, det går alltid åt.

Sedan blev det tre stycken överdelar, lite längre så där så att man inte riktigt behöver ha kjol under.
Fast jag känner mig oftast så naken om rumpan att jag ändå har en kjol.

Om man, som jag, spenderar sina nätter cirka 70 centimeter ovan golvet och inte vill sträcka sig långt efter mobiltelefon, klocka, handkräm, kvällslektyr eller dylikt är det bra med ett högt sängbord. De flesta sängbord är ganska låga, de är cirkus 50 cm höga, tror jag.

Men jag, jag har ju snickrat ihop jättehöga sängben alldeles själv (fick en fråga om det här för leden, är det nå fler som vill veta hur så kan ni väl skriva det så kan jag dela med mig av även den kunskapen) och tänker mig därför att jag även får fixa ett högre sängbord alldeles själv.

Barpall, tänkte jag då.
Sedan tänkte jag att det är ganska osmidigt att bara ha ett hyllplan. Jag har väldigt mycket tidningar och magasin och skit vid min säng, nämligen, det vore gött att ha dem på en egen hylla.

Nästa briljanta idé som tändes i min hjärna var då "hylla på fotstödet"! HAH! Jag borde få pris!

Så här gjorde jag:
Efter ett Underbaraclarainspirerat (jaja, okej, stulet rakt av) torsdagspyssel hade jag en baksida till en tavelram över, vilken jag hade sparat för jag kände på mig att den skulle komma till pass.

Jag rotade fram en såg ur min verktygslåda, måttade lite, och sågade ur hörnen på skivan, som var nästan precis  lagom stor. Den "glappade" lite eftersom mittstaget på pallen är lägre än tvärslårna, det rådde jag bot på med enklaste tänkbara medel. Ett vanligt papper som veks ett par gånger och kilades in emellan.

Lätt som en plätt!

Jag har inte riktigt greppat grejen med att folk i flera veckor i förväg planerar att de ska åka till IKEA, men så har jag, så länge jag kan minnas bott sisådär en kvart från IKEA också. Det har nog med saken att göra.
Nåja, idag på min "lunchrast" tog jag en sväng dit och en sväng till coop och plockade med mig lite prylar.
Inte så tokigt alls, faktiskt.

Den här helgen kan nog sammanfattas med "failure"...
Ingenting har lyckats mig...
Suck...

Åh, den här låten har jag gått och nynnat på i flera veckor utan att kunna placera den. Jag har dock tänkt mig att det är en ballad, men så var det ju inte.

Mina favoritpojkar på bakgatan juh!

Okej, okej, jag tycker inte de är bra nu, deras senaste grejer är inte ens värda att lyssna på.

Men förr, på 90talet... Ojojoj, jag vet inte hur många videoband jag har med intervjuer, livespelningar och musikvideor, någonstans har jag en tjock pärm fylld med tidningsurklipp och någonstans hoppas jag att den stora lådan fylld med plancher finns kvar.
Och, framför allt hoppas jag att den enda planchen som inte hamnade i den lådan finns kvar.
En stor ovikt planch som jag köpte i ett merchstånd på globen efter en grym konsert, det måste ha varit  1998... Möjligtvis 97...

Nåja, det var fantastiska tider, hursomhelst!

Det här är nog tametusan så nära perfektion man kommer!

Ingrid har infört påskadvent, typiskt smart!

Mitt hallfönster är kanske inte det mest påskiga, men det trotsar i allra högsta grad vintern utanför och firar redan vår, och det behövs.

Jag vill bara bädda ner mig under mina dubbla täcken och en filt och läsa eller sova eller tänka eller bara vara.

Jag har hittat en bok till av Mazetti, Tyst! Du är död!, den är lika kul som grabben i graven bredvid.

Att handla second handböcker på känn är min senast upptäcka talang.

Nu tar jag kväll.

Lab´vakar!

Hemma hos min mor pågår operation "minska på garnet", så jag ställde upp och tog med mig en god skörd därifrån.

Det är fin sysselsättning, dagar som denna, med gnagande huvudvärk och ömsom svett och ömsom frossbrytningar. Jag satt invirad i sjalar och filt ute på altan med en bok och en halvliter grönt mullbärste. Skönt det.

Äh, jag har liksom inget att säga, egentligen.

Det är lite för mycket nu.
Jag hoppas det går över snart.

Ester, den förskräckliga (förskräckligt gröna)

I affärn stod vårkänslan på en hylla, så jag köpte mig två. Men när jag kom hem hade jag inga krukor till övers.

Då får man taga vad man hava.

Det blir oftast rätt bra ändå. Särskilt som jag ändå väldigt sällan använder min teservis.

En synnerligen värdig uppgift.

Nu ska jag stjälpa i mig mitt te och sedan susa med bilen till Öxnehaga och sjunga med kören,

och ja, jag vet att ni försmäktar av nyfikenhet, jag ska fixa bild på bilen också, snart, lovar.

Så himla gött att simma.
Så himla gött att sitta, bara sitta i värmen i bastun efteråt.
Så himla gött att få lägre pris när jag visar upp mitt lönebesked.
Så himla gött att börja dagen så.
Så himla gött att hinna svepa en halvliter te i hemmets lugna hägn mellan simning och jobb.
Så himla gött att hälsa på Florénarna i eftermiddag.

Så himla gött.

Jag sitter och försöker komma på en skitbra idé inför morgondagen.
Jag ska ha "enskild musik" med två härliga ungdommar, varav den ena är första gången med, och jag känner honom istortsätt inte alls. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det...

Och för att öka pressen ytterligare lyssnar jag på Silverpennies samtidigt, som om jag behöver en reminder på hur bra musik låter och fungerar, liksom.

Dock har silverpennies för alltid ett eget rum i mitt hjärta, ett rum med rosa tapeter och en stor soffa. Tror jag.

Jajaja.

Vidare har jag sträckläst Lehane's Patient 67, och är såld.
Jag behöver se filmen nu, den skulle kunna vara bra.
Och ja, snart, antagligen ikväll, har jag läst ut min första bok om söta miss Marple också.
Jag har bara några sidor kvar, men har inte alls lyckats lista ut vem mördaren är.
Miss Marple själv har precis knäckt nöten, så jag är inte så värst många steg efter, tror jag.

Idag var en vidrig dag.

Mest på grund av vädret.

En dag att drömma sig bort ifrån.
Tillbaka till en dag på sjön.
Mest för att jag fick en skiva med bilder.

En dag som sannerligen var något av en emotionell bergochdalbana, men som ändå är ljus och glad.

En fin dag, med fina människor.