repeat
Old cow...
snygg och stor
J*vla kossa
Varför hade jag så mycket komplex på den tiden då jag såg så här jäkla bra ut?!
Jag och kamelerna.
Jag älskar kameler.
Hellre kameler än kor eller tomma bås.
Rickard
Det känns lite mystiskt att se någon annan sälja ens bil på blocket.
Nåja, jag har ju lämnat den ur min ägo, så den är ju inte min.
Det står att den är fulltankad, ja, det är mina pengar som ligger i den tanken.
Det står att det ingår rattmuff, ja, det är jag som har suttit och stickat den och sedan sytt fast den runt ratten, och det har säljaren inte orkat klippa upp, antar jag.
Och så står det att den besiktigades utan anmärkning i november, och ja, det gjorde den, men strax efter besiktningen slutade motorn att fungera. Men det är väl bara en petitess kanske.
dagen då jag började tycka om apelsin
Man garsoa.
Året måste ha varit 2002, det var nånstans i februari.
Jag stod i en korridor i en skola med en massa uppspelta elever rusandes runt benen.
Ruba Speciala Internatskola i Ruba, Lettland, nära gränsen till Litauen.
Åtmonstone var det då på det viset att den lettiska staten kräver att elever i första klass ska kunna läsa och skriva, kan man inte det räknas man som förståndshandikappad och skickas iväg till internatskolor som finns, ungefär motsvarande en per landskap.
På dessa skolor får barnen mat för en [latt] per dag, vilket motsvarar ungefär 20 kronor, de har alltid en säng att sova i och alltid en filt att ha över sig, och de får, enligt lagen inte agas.
Det sorgliga i situationen är att många av barnen har det mycket bättre på skolan än hos sina familjer.
På helgerna åker många av barnen hem med kinderna randiga av tårar och kommer tillbaka på måndagsmorgonen med både blåmärken och sår.
Två syskon mimade hur pappa hade öppnat en ölburk, tagit en djup klunk och sedan tagit fram käppen. Sedan berättade de, med tolkning att de fått sova på golvet i köket där råttorna kilade runt och gnagde växelvis på brödsmulor och växelvis på dem.
Hemskt men sant.
Flera av barnen på skolan var föräldralösa alternativt icke önskvärda av sina föräldrar.
Så fruktansvärt att det inte går att greppa, hur föräldrar bara kan vägra att kännas vid sina barn...
Nåja, dessa barn hamnar, oavsett skriv- och läskunskaper också på specialskolorna om ingen släkting förbarmar sig, då skolorna också fungerar som barnhem.
Tyvär är det ju också så att barnen på skolan är så isolerade från andra barn att även de barn som bara haft lite svårt med läsningen eller skrivandet blir störda i sin utveckling, i olika utsträckning.
Och, för att inte tråka ut er med politik och historik inom handikappfrågor och sociala förhållanden i sverige och internationelt så kan jag sammanfatta det med att situationen i Lettland är många gånger sämre än den i sverige.
Min högstadieskola hade ett såkallat lettlandsprojekt där vi hade dagsverken och annat för att göra livet för eleverna på Rubas specialskola lite lättare.
En del i projektet var att varje elev i Ruba får ett personligt julpaket, en bananlåda fullstoppad med härligheter.
Några klädesplagg, tandborste och tandkräm, toapapper, något enkelt smycke, några godsaker...
Jag fick en gång åka med till lettland för att hjälpa till att dela ut paketen till barnen.
Det var ett bra tag efter jul, men högtidligare stämning har jag sällan upplevt.
Byprästen var där och bad för oss och välsignade oss, barnen på skolan hade övat sånger och danser.
Och så var det dags att dela ut paketen. Totalt kaos, men tillslut hade alla barn fått rätt låda, då var det dags för eleverna att gå till sina respektive klassrum för att öppna och beskåda.
Många av barnen kunde inte bära de stora och tunga lådorna, de var för små. Lettiska barn är mindre än svenska barn för de får inte lika mycket mat. Det var väldigt påtagligt. Några av de äldre barnen frågade faktiskt, med stor nyfikenhet varför vi svenskar var så stora när de var så smala...
Nåja, vi svenskar och lärarna hjälpte barnen att kånka upp lådorna och sedan slets de upp, och då gällde det att hålla i hatten, för man rycktes åt alla håll.
Alla barnen var så glada så glada och de ville stolta dela med sig och visa vad de hade fått.
De höll upp shampooflaskor med glädje, stolthet och tacksamhet som vore den en Oscarstatyett, de strök ömt över klädesplagg, vågade knappt öppna kritaskarna...
Det är nog den stunden jag ser tillbaka på som den då jag allra mest "stod på jorden", jag blev verkligen nerplockad från mitt luftslott.
Alla barn fick, som en liten extragåva en påse med en apelsin, en klubba, ett par pepparkakor och en liten ask med russin, om jag inte minns alldeles fel.
Paketen var alla packade och inhandlade av olika svenska familjer med koppling till kungsängsskolan, och det fanns en lista att gå efter, men innehållet var ju varierande, så det fanns en poäng i att alla skulle få något gott att äta.
På skolan serveras mycket sällan frukt och särskilt under vinterhalvåret, så helt tvärtom hur det skulle utspelat sig i sverige så var apelsinen mycket högre uppskattad än de sötare alternativen.
Många åt upp den direkt.
På kvällen skulle vi ha disco i skolans jympahall.
Vi stod, jag och några svenska vänner, i korridoren och... Ja, mest hängde och försökte hålla oss ur vägen för exalterade små letter som rusade runt i vild glädje, för när som helst skulle dörrarna öppnas.
Plötsligt känner jag något i min hand, något liksom kallt och mjukt och blött.
En apelsinklyfta. En flicka i 13-14årsåldern stoppar högtidligt en klyfta i varje hand i raden av svenskar.
Någon längre bort i raden kan lite lettiska och frågor om hon ändå inte ska äta apelsinen själv, men flickan svarar generat och lyckligt att hon vill dela med sig till oss som har delat med oss så mycket till henne och hennes kamrater.
Jag insåg allvaret i situationen och log och tackade, paldies, och stoppade klyftan i munnen trots att jag inte tyckte om apelsin.
Men sen den stunden är apelsin bland det godaste jag vet. Man dauds garsoa!
Året måste ha varit 2002, det var nånstans i februari.
Jag stod i en korridor i en skola med en massa uppspelta elever rusandes runt benen.
Ruba Speciala Internatskola i Ruba, Lettland, nära gränsen till Litauen.
Åtmonstone var det då på det viset att den lettiska staten kräver att elever i första klass ska kunna läsa och skriva, kan man inte det räknas man som förståndshandikappad och skickas iväg till internatskolor som finns, ungefär motsvarande en per landskap.
På dessa skolor får barnen mat för en [latt] per dag, vilket motsvarar ungefär 20 kronor, de har alltid en säng att sova i och alltid en filt att ha över sig, och de får, enligt lagen inte agas.
Det sorgliga i situationen är att många av barnen har det mycket bättre på skolan än hos sina familjer.
På helgerna åker många av barnen hem med kinderna randiga av tårar och kommer tillbaka på måndagsmorgonen med både blåmärken och sår.
Två syskon mimade hur pappa hade öppnat en ölburk, tagit en djup klunk och sedan tagit fram käppen. Sedan berättade de, med tolkning att de fått sova på golvet i köket där råttorna kilade runt och gnagde växelvis på brödsmulor och växelvis på dem.
Hemskt men sant.
Flera av barnen på skolan var föräldralösa alternativt icke önskvärda av sina föräldrar.
Så fruktansvärt att det inte går att greppa, hur föräldrar bara kan vägra att kännas vid sina barn...
Nåja, dessa barn hamnar, oavsett skriv- och läskunskaper också på specialskolorna om ingen släkting förbarmar sig, då skolorna också fungerar som barnhem.
Tyvär är det ju också så att barnen på skolan är så isolerade från andra barn att även de barn som bara haft lite svårt med läsningen eller skrivandet blir störda i sin utveckling, i olika utsträckning.
Och, för att inte tråka ut er med politik och historik inom handikappfrågor och sociala förhållanden i sverige och internationelt så kan jag sammanfatta det med att situationen i Lettland är många gånger sämre än den i sverige.
Min högstadieskola hade ett såkallat lettlandsprojekt där vi hade dagsverken och annat för att göra livet för eleverna på Rubas specialskola lite lättare.
En del i projektet var att varje elev i Ruba får ett personligt julpaket, en bananlåda fullstoppad med härligheter.
Några klädesplagg, tandborste och tandkräm, toapapper, något enkelt smycke, några godsaker...
Jag fick en gång åka med till lettland för att hjälpa till att dela ut paketen till barnen.
Det var ett bra tag efter jul, men högtidligare stämning har jag sällan upplevt.
Byprästen var där och bad för oss och välsignade oss, barnen på skolan hade övat sånger och danser.
Och så var det dags att dela ut paketen. Totalt kaos, men tillslut hade alla barn fått rätt låda, då var det dags för eleverna att gå till sina respektive klassrum för att öppna och beskåda.
Många av barnen kunde inte bära de stora och tunga lådorna, de var för små. Lettiska barn är mindre än svenska barn för de får inte lika mycket mat. Det var väldigt påtagligt. Några av de äldre barnen frågade faktiskt, med stor nyfikenhet varför vi svenskar var så stora när de var så smala...
Nåja, vi svenskar och lärarna hjälpte barnen att kånka upp lådorna och sedan slets de upp, och då gällde det att hålla i hatten, för man rycktes åt alla håll.
Alla barnen var så glada så glada och de ville stolta dela med sig och visa vad de hade fått.
De höll upp shampooflaskor med glädje, stolthet och tacksamhet som vore den en Oscarstatyett, de strök ömt över klädesplagg, vågade knappt öppna kritaskarna...
Det är nog den stunden jag ser tillbaka på som den då jag allra mest "stod på jorden", jag blev verkligen nerplockad från mitt luftslott.
Alla barn fick, som en liten extragåva en påse med en apelsin, en klubba, ett par pepparkakor och en liten ask med russin, om jag inte minns alldeles fel.
Paketen var alla packade och inhandlade av olika svenska familjer med koppling till kungsängsskolan, och det fanns en lista att gå efter, men innehållet var ju varierande, så det fanns en poäng i att alla skulle få något gott att äta.
På skolan serveras mycket sällan frukt och särskilt under vinterhalvåret, så helt tvärtom hur det skulle utspelat sig i sverige så var apelsinen mycket högre uppskattad än de sötare alternativen.
Många åt upp den direkt.
På kvällen skulle vi ha disco i skolans jympahall.
Vi stod, jag och några svenska vänner, i korridoren och... Ja, mest hängde och försökte hålla oss ur vägen för exalterade små letter som rusade runt i vild glädje, för när som helst skulle dörrarna öppnas.
Plötsligt känner jag något i min hand, något liksom kallt och mjukt och blött.
En apelsinklyfta. En flicka i 13-14årsåldern stoppar högtidligt en klyfta i varje hand i raden av svenskar.
Någon längre bort i raden kan lite lettiska och frågor om hon ändå inte ska äta apelsinen själv, men flickan svarar generat och lyckligt att hon vill dela med sig till oss som har delat med oss så mycket till henne och hennes kamrater.
Jag insåg allvaret i situationen och log och tackade, paldies, och stoppade klyftan i munnen trots att jag inte tyckte om apelsin.
Men sen den stunden är apelsin bland det godaste jag vet. Man dauds garsoa!
arla
Jag fattar inte vad jag gör uppe så här dags....
Eller jo, alltså, jag ska ju jobba, det är inte så konstigt, men varför, oh, varför tar jag mig tid med att sätta mig vid datorn...
Frukost vid skärbrädan för att skona det nymålade bordet hade väl kunnat räcka?...
Oh, jag önskar det kunde låta bli att bli plusgrader och regn i helgen...
Jag tycker inte om snö och kyla längre, men jag tycker inte om blankis heller.
Eller jo, alltså, jag ska ju jobba, det är inte så konstigt, men varför, oh, varför tar jag mig tid med att sätta mig vid datorn...
Frukost vid skärbrädan för att skona det nymålade bordet hade väl kunnat räcka?...
Oh, jag önskar det kunde låta bli att bli plusgrader och regn i helgen...
Jag tycker inte om snö och kyla längre, men jag tycker inte om blankis heller.
de där guldkornen
(Påfylld temugg...En halvliter var det visst, som får plats i varje mugg....)
Jag har två vackra orkidéer i full blom.
De är guldkorn.
Så jag försökte föreviga dem.
Jag har aldrig påstått mig vara någon duktig fotograf, kanske är detta inte värt att visa för folk, kanske borde jag redigerat en massa, vad vet jag.
Jag blir lite lättare om hjärtat iallafall, blir du det också?
Janne Boklöv han kan flyga, han kan flyga som ett V
Som jag alldeles nyss konstaterade på facebook så är klockan nu närmre nio om aftonen och jag sitter äntligt med dagens första temugg.
De senaste dagarna har jag varit på uruselt humör och haft så förskräckligt ont i kroppen.
Igår fick jag lov att sova ett par timmar mitt på dan för att kunna pallra mig till tvsändningen.
Den gick över förväntan bra, med varande kropp, bör tilläggas.
Ja, och idag var det så dags.
Vinterns första räka.
Och här en återkoppling till rubriken. Jag var mer som Gunde Svan, Magnus Uggla och Lennart Swan än Janne Boklöv, trots att jag faktiskt, kuriosa, har gjort nåt slags simulerat backhopp tillsammans med självaste Boklöv, men det är en helt annan historia.
Och, milde tid, så ont den gjorde och fortfarande gör. Räkan alltså.
Tackochlov förskonades både handleder och svanskota, men ändock har jag duktigt ont, som om alla värkande, stela leder inte räckte, tillsammans med gjuten huvudvärk och duktig mensvärk.
Ja, igår startade jag en spellista och försökte peppa mig, och gick och plockade lite i lägenheten, lade fram en minisolfjäder från gran canaria för att påminna om värme, hängde upp taklampan som jag egentligen tycker näst mest om i hela världen, och ändå haft undanstoppad i en garderob sen jag flyttade hit och hängde upp en skamfilad tavla som får mig att tänka mig bort till tavlan i gästrummet i Camebridge som barnen Pevensie tillsammans med kusinen upplevde storslagna äventyr genom.
De senaste dagarna har jag varit på uruselt humör och haft så förskräckligt ont i kroppen.
Igår fick jag lov att sova ett par timmar mitt på dan för att kunna pallra mig till tvsändningen.
Den gick över förväntan bra, med varande kropp, bör tilläggas.
Ja, och idag var det så dags.
Vinterns första räka.
Och här en återkoppling till rubriken. Jag var mer som Gunde Svan, Magnus Uggla och Lennart Swan än Janne Boklöv, trots att jag faktiskt, kuriosa, har gjort nåt slags simulerat backhopp tillsammans med självaste Boklöv, men det är en helt annan historia.
Och, milde tid, så ont den gjorde och fortfarande gör. Räkan alltså.
Tackochlov förskonades både handleder och svanskota, men ändock har jag duktigt ont, som om alla värkande, stela leder inte räckte, tillsammans med gjuten huvudvärk och duktig mensvärk.
Ja, igår startade jag en spellista och försökte peppa mig, och gick och plockade lite i lägenheten, lade fram en minisolfjäder från gran canaria för att påminna om värme, hängde upp taklampan som jag egentligen tycker näst mest om i hela världen, och ändå haft undanstoppad i en garderob sen jag flyttade hit och hängde upp en skamfilad tavla som får mig att tänka mig bort till tavlan i gästrummet i Camebridge som barnen Pevensie tillsammans med kusinen upplevde storslagna äventyr genom.
Efter ett tag satt jag ändå på golvet och kunde inte sluta gråta.
Då var det ingen annan råd än att sova ett par timmar.
Åh... Nu är temuggen tom....
Då var det ingen annan råd än att sova ett par timmar.
Åh... Nu är temuggen tom....
den där tvkändisen
Programmet finns på nätet i två delar, med lite för stort mellanrum tyvär, men ändock.
Om tekniken är med mig så kommer del ett här och del två här, och annars så får ni väl leta lite själva.
Och ja, jag hade lite bråttom och så, och hade inte sminkat mig, och ja, jag vet att jag ser död ut utan smink.
Om tekniken är med mig så kommer del ett här och del två här, och annars så får ni väl leta lite själva.
Och ja, jag hade lite bråttom och så, och hade inte sminkat mig, och ja, jag vet att jag ser död ut utan smink.
snön ligger vit på taken...
Igår kände jag att jag behövde en motvikt till all snö, så jag pysslade ihop en hylltapet även till översta hyllan.
Inget är så bra för själen som pyssel men det är svårt att uppbåda mod till inspiration i detta gudsförgätna väder.
Typ.
Jag fick också ett infall att jag skulle måla mitt köksbord, så strax efter elva igårkväll gav jag mig på en andra strykning så att jag skulle kunna duka på igen onsdagmorgon och då ha marginal på det dygn det tar för färgen att torka ordentligt.
Trodde jag.
Belastningsytor såsom hyllor och bord bör få vila en vecka för att färgen ska hinna härdas.
Hejja!
Så nu känner jag mig mest miserabel...
Dock blev jag glad i hjärtat när en random grannes random före-detta-arbetskamrat i expressfart skottade bort två plogvallar så jag kunde köra av "stora" vägen och parkera innan bussen kom. Typiskt fint.
Igår var det läge att se på Happy Feet efter körrepet, men se, det blev det inte.
Jag såg på familjen annorlunda på webtvn tillsammans med Ben och Jerry.
Den där beach10formen försvinner allt längre bort i fjärran.
I curse my bad självdisciplin och vet skamset väl att jag inte har nåt att skylla på.
Inte helt upplagd för tvdebuten ikväll...
Pensionärerna kommer avsky mig.
oh, vad jag längtar tillbaka
den där tvkändisen!
Vi gör ett nytt försök med lokaltvn IMORGON.
Tisdag alltså, klockan 20.
Kika gärna på´t
Tisdag alltså, klockan 20.
Kika gärna på´t
den här snön
Det är inte varje vinter vi har meter snö i småland, och sannerligen inte i södra vätterbygden!
Jag tycker verkligen det är häftigt att det finns så mycket snö som bara är.
Och tänk, inom en relativt snar framtid kommer den inte längre att vara...
Skitcoolt ju.
Idag hamnade jag på en ofrivillig långpromenad i snön, med svett och hög puls som tack. Vad jag såg gjorde mig förbryllad. Jönköpingsborna går man ur huse med kameror i högsta hugg för att plåta och filma och föreviga eländet. Man kunde ju tro att de aldrig sett snö förut!
Nåja.
Under eftermiddagen kom far-min och bror och skottade loss min bil, men om plogen vart framme sen dess så är jobbet snudd på ogjort, men jag kom åtminstone ut så jag kunde köpa mig lite till livs.
Och det här eviga tjatet om att "tänk när all den här snön ska smälta sen..."
Ja, visst kommer det bli besvärligt och blött och kladdigt och eländigt, men varför inte låta var dag bära sin egen börda. Varför nöjer sig inte folk med att klaga på snön och kylan och snöröjningen (ja, för visst är snöröjare magiker också, som bara kan få snön att försvinna så där, huxflux) utan måste dessutom ta ut i förskott hur besvärligt det blir om nån månad.
Håhåjaja, jag säger då det. Synd att inte alla är lika kloka som Jujja och Tomas Wieslander, när de skrev Någon gånglåt.
Tillåt mig citera:
Någon gång ska jag ut och gå med mina nya stövlar.
Någon gång så ska det blir vår, då får man gå med stövlar.
Tur att de bara pussa' och släckte, tur att de bara trodde jag sov.
Tur att de inte lyfte på täcket och såg att jag låg med stövlarna på.
Vilken tur att jag har ett par knallröda gummistövlar hemma hos mamma och pappa.
Jag tycker verkligen det är häftigt att det finns så mycket snö som bara är.
Och tänk, inom en relativt snar framtid kommer den inte längre att vara...
Skitcoolt ju.
Idag hamnade jag på en ofrivillig långpromenad i snön, med svett och hög puls som tack. Vad jag såg gjorde mig förbryllad. Jönköpingsborna går man ur huse med kameror i högsta hugg för att plåta och filma och föreviga eländet. Man kunde ju tro att de aldrig sett snö förut!
Nåja.
Under eftermiddagen kom far-min och bror och skottade loss min bil, men om plogen vart framme sen dess så är jobbet snudd på ogjort, men jag kom åtminstone ut så jag kunde köpa mig lite till livs.
Och det här eviga tjatet om att "tänk när all den här snön ska smälta sen..."
Ja, visst kommer det bli besvärligt och blött och kladdigt och eländigt, men varför inte låta var dag bära sin egen börda. Varför nöjer sig inte folk med att klaga på snön och kylan och snöröjningen (ja, för visst är snöröjare magiker också, som bara kan få snön att försvinna så där, huxflux) utan måste dessutom ta ut i förskott hur besvärligt det blir om nån månad.
Håhåjaja, jag säger då det. Synd att inte alla är lika kloka som Jujja och Tomas Wieslander, när de skrev Någon gånglåt.
Tillåt mig citera:
Någon gång ska jag ut och gå med mina nya stövlar.
Någon gång så ska det blir vår, då får man gå med stövlar.
Tur att de bara pussa' och släckte, tur att de bara trodde jag sov.
Tur att de inte lyfte på täcket och såg att jag låg med stövlarna på.
Vilken tur att jag har ett par knallröda gummistövlar hemma hos mamma och pappa.
dagens onödiga ordklur
Jag hakar ofta upp mig på ord och meningar och roar mig ofta med att klura på hur ord har skapats och vad de bokstavligen betyder.
Efter en facebookstatusuppdatering jag läste för några dagar sen då någon skulle "rätta svenskauppsattser" så funderade jag på det uttrycket.
En uppsatts är väl en sak, men om läraren ändå sitter och rättar allas prov, vad spelar det då för roll att man har pluggat, om alla ändå får alla rätt?
Va? Onödigt...
Ja, och imorse när jag vaknade jag tittade ut på ovädret genom mitt fönster, då tänkte jag på just det.
O-ord är väldigt roliga.
Otyg, i dess bokstavliga betydelse, det är rätt mycket det. Jag är ett otyg, min dator är ett otyg, min stol är faktiskt delvis gjord av tyg, så den är nog inte alldeles ett otyg, men mina köksstolar är inte ett dugg gjorda av tyg, så de är väl också ena rediga otyg då, antar jag.
Och oväder.
Pippi Långstrump säger ju, det är nog på det där kafferepet, att "vi ska va glada som har nåt väder alls, det är inte alla som har det".
Ponera att hon har rätt, isåfall är det väl de som har oväder och inte vi, vi har väl snarare mer väder än vanligt?
Jag läste just ett blogginlägg om vädret, eller ovädret. Dock var det felstavat till Ovärdret, det tycker jag nästan var mer sant, för nog är det bra ovärt det här vädret...
Efter en facebookstatusuppdatering jag läste för några dagar sen då någon skulle "rätta svenskauppsattser" så funderade jag på det uttrycket.
En uppsatts är väl en sak, men om läraren ändå sitter och rättar allas prov, vad spelar det då för roll att man har pluggat, om alla ändå får alla rätt?
Va? Onödigt...
Ja, och imorse när jag vaknade jag tittade ut på ovädret genom mitt fönster, då tänkte jag på just det.
O-ord är väldigt roliga.
Otyg, i dess bokstavliga betydelse, det är rätt mycket det. Jag är ett otyg, min dator är ett otyg, min stol är faktiskt delvis gjord av tyg, så den är nog inte alldeles ett otyg, men mina köksstolar är inte ett dugg gjorda av tyg, så de är väl också ena rediga otyg då, antar jag.
Och oväder.
Pippi Långstrump säger ju, det är nog på det där kafferepet, att "vi ska va glada som har nåt väder alls, det är inte alla som har det".
Ponera att hon har rätt, isåfall är det väl de som har oväder och inte vi, vi har väl snarare mer väder än vanligt?
Jag läste just ett blogginlägg om vädret, eller ovädret. Dock var det felstavat till Ovärdret, det tycker jag nästan var mer sant, för nog är det bra ovärt det här vädret...
repeat
Återigen saknar jag långhåret.
Som tusan...
sanning
Alla sagor är korta, om de är bra.
- Monica Zetterlund
- Monica Zetterlund
stilla er!
Ja, jag förstår att ni återigen håller på att förgås av nyfikenhet, men håjsa er, jag ska berätta.
Blod i urinen, både röda och vita blodkroppar. En ordentlig infektion och antibiotika.
I nuläget gör det så ont att jag faktiskt inte kan vara tyst när jag kissar och det är stört omöjligt att hålla mig längre än typ en timma.
För att trösta mig köpte jag två par jeans på myrorna och vitt bröd på ica.
Och en ananas.
(tyck synd om mig)
Blod i urinen, både röda och vita blodkroppar. En ordentlig infektion och antibiotika.
I nuläget gör det så ont att jag faktiskt inte kan vara tyst när jag kissar och det är stört omöjligt att hålla mig längre än typ en timma.
För att trösta mig köpte jag två par jeans på myrorna och vitt bröd på ica.
Och en ananas.
(tyck synd om mig)
svett
Om man är frusen och har ont i huvet när man går och lägger sig, och därför sover med dubbla täcken och mysbyxor och tjocktröja, då är det ganska lagomt att ta en dusch när man vaknar om elementen har brassat på under natten så det är 22 grader i rummet.
Såattehhh..
Nu ska jag åka till vårdcentralen med en kissburk.
Såattehhh..
Nu ska jag åka till vårdcentralen med en kissburk.
som blomster små...
Jag fick blommor av bilhandlarn.
Och en bil.
Och han fick en massa pengar.
I övrigt så har jag helt galet ont i huvet och fryser trots väl tilltagen klädsel.
Dags att sova, tror jag.
Och en bil.
Och han fick en massa pengar.
I övrigt så har jag helt galet ont i huvet och fryser trots väl tilltagen klädsel.
Dags att sova, tror jag.
torka
Det blir inget idag heller, jag ska packa ihop mig nu, göra två jobb, byta bil, sen kommer jag hem igen vid lunchtid imorn.
hej
hej
guran
Får se om jag hinner blogga imorn, annars blire på torsdag.
HEJ!
:(
Åh, det är så nedrans ovärt att tappa ägg på köksmattan.
eftermiddagste -
- passar bra ihop med bloggar.
Nu har jag dock inga olästa inlägg kvar för stunden, så då skriver jag ett eget, så får ju ni ett oläst, en stund iallafall.
Fast jag har inte så mycket alls att säga, så jag tänker att jag kan göra en sån där "de här bloggarna brukar jag läsa"-lista.
Aenigma skriver om fina pyssel, vackra kläder och väldigt ärligt om sitt liv och sina upplevelser.
Enoughisenough är en frisk vårfläkt i snökylan, och väldigt pysslig.
Och självklart Storbloggaren som alltid bjuder på ett leende.
Sen finns det lite fler länkar här nere till höger också, om ni vill kika mera.
Typ så.
När teet är urdrucket far jag på körövning.
Nu har jag dock inga olästa inlägg kvar för stunden, så då skriver jag ett eget, så får ju ni ett oläst, en stund iallafall.
Fast jag har inte så mycket alls att säga, så jag tänker att jag kan göra en sån där "de här bloggarna brukar jag läsa"-lista.
Aenigma skriver om fina pyssel, vackra kläder och väldigt ärligt om sitt liv och sina upplevelser.
Enoughisenough är en frisk vårfläkt i snökylan, och väldigt pysslig.
Och självklart Storbloggaren som alltid bjuder på ett leende.
Sen finns det lite fler länkar här nere till höger också, om ni vill kika mera.
Typ så.
När teet är urdrucket far jag på körövning.
en calypso om ditt och datt, om spagetti och grannens katt
Nåja, nu sitter jag med en kopp te (en kopp!) och planerar dagens musikstund, vilka sånger och rörelsesånger vi ska använda idag. Gruppen på måndagar är stor och deltagarna är på väldigt olika nivå, så det är lite klurigt att få till det så bra som möjligt, men va tusan, det blir ju iallafall inte dåligt.
Hmm, dricka upp te´t och sen fara.
Hejs!
dagens tur
Idag for jag i sällskap av mor och far ut till Torpet.
Utanför ett litet samhälle, utanför ett litet samhälle, så där, ni vet.
Massor med snö överallt, pappa fick skotta i porten för att kunna köra av bilen från vägen, mamma och jag spände på oss skidorna.
Mamma nöjde sig med att spåra lite inne på tomten, men jag gav mig ut på äventyr.
En snöig skogsväg är perfekt för skidåkning, där kan man både stava och fristila.
Sen hittade jag ett spår som någon spårat upp, rakt ut i skogen.
"Det är väl bara att följa spåren tillbaks om jag inte vet vars jag hamnar" tänkte jag, jag som har, kanske smålands sämsta lokalsinne, och så bar det av, in mellan snötunga granar bakom vilkas toppar solen just sänkt sig.
Inte ens mobilen hade jag med mig så jag kunde ta kort...
Efter ett par hundra meter ledde spåret fram till ett "riktigt" spår, uppkört med skoter, så jag hakade på det över knäpptysta myrmarker med hängbjörkar och sagogranar.
Stannade jag hördes bara min allt för höga puls och mina andetag.
Så otroligt härligt.
Efter ett tag var jag tillbaka till Blankebacka och körde ett par vändor på tomten med mor medan far portionerade ut fågelmat i träden, sedan gick vi in och tog fika.
Sällan är det så gott med fika som i ett något uppvärmt kök i ett ensligt torp i en skog, efter en härlig skidtur i hög och klar luft. Det har sagt nån gång, nån stans att luften där uppe är typ den bästa i södra sverige, eller nåt sånt.
Fast det där med fikat var ju bara nästan sant.
Fika är typ alltid gott.
Nåja, nu ska jag kränga av mig understället och lägga mig och läsa tills jag somnar.
En perfekt avslutning på veckan.
Utanför ett litet samhälle, utanför ett litet samhälle, så där, ni vet.
Massor med snö överallt, pappa fick skotta i porten för att kunna köra av bilen från vägen, mamma och jag spände på oss skidorna.
Mamma nöjde sig med att spåra lite inne på tomten, men jag gav mig ut på äventyr.
En snöig skogsväg är perfekt för skidåkning, där kan man både stava och fristila.
Sen hittade jag ett spår som någon spårat upp, rakt ut i skogen.
"Det är väl bara att följa spåren tillbaks om jag inte vet vars jag hamnar" tänkte jag, jag som har, kanske smålands sämsta lokalsinne, och så bar det av, in mellan snötunga granar bakom vilkas toppar solen just sänkt sig.
Inte ens mobilen hade jag med mig så jag kunde ta kort...
Efter ett par hundra meter ledde spåret fram till ett "riktigt" spår, uppkört med skoter, så jag hakade på det över knäpptysta myrmarker med hängbjörkar och sagogranar.
Stannade jag hördes bara min allt för höga puls och mina andetag.
Så otroligt härligt.
Efter ett tag var jag tillbaka till Blankebacka och körde ett par vändor på tomten med mor medan far portionerade ut fågelmat i träden, sedan gick vi in och tog fika.
Sällan är det så gott med fika som i ett något uppvärmt kök i ett ensligt torp i en skog, efter en härlig skidtur i hög och klar luft. Det har sagt nån gång, nån stans att luften där uppe är typ den bästa i södra sverige, eller nåt sånt.
Fast det där med fikat var ju bara nästan sant.
Fika är typ alltid gott.
Nåja, nu ska jag kränga av mig understället och lägga mig och läsa tills jag somnar.
En perfekt avslutning på veckan.
bloglovin
Dagens tips, dagens tips, lalalalala dagens tips!
Jag har ju tipsat om att följa min blogg med bloglovin och har lagt en länk här till höger.
Men kanske har inte alla koll på vad detta är.
Så här då va, på bloglovin skapar man en konto och lägger in sina favoritbloggar i en lista, klickar man dessutom på länken här så hamnar då min blogg på din lista direkt, men sen är det bara att lägga till alla andra.
När man sedan sitter och surfar så öppnar man sitt bloglovinkonto och får då en lista över vilka bloggar som är uppdaterade, så slipper man själv sitta och klicka sig runt på alla ställen och hoppas på att man inte missar nån.
Sjukt smidigt tycker jag.
Dagens tips, dagens tips, lalalalala dagens tips!
Jag har ju tipsat om att följa min blogg med bloglovin och har lagt en länk här till höger.
Men kanske har inte alla koll på vad detta är.
Så här då va, på bloglovin skapar man en konto och lägger in sina favoritbloggar i en lista, klickar man dessutom på länken här så hamnar då min blogg på din lista direkt, men sen är det bara att lägga till alla andra.
När man sedan sitter och surfar så öppnar man sitt bloglovinkonto och får då en lista över vilka bloggar som är uppdaterade, så slipper man själv sitta och klicka sig runt på alla ställen och hoppas på att man inte missar nån.
Sjukt smidigt tycker jag.
Dagens tips, dagens tips, lalalalala dagens tips!
lyxlördag
På spaning med Bridget Jones på stora datorn (I totaly adore Helen Fielding), laptopen i knät och en mugg te.
Alltid med en mugg te.
Inte så pjåkigt allt faktiskt, förutom att svankryggen/bäckenet är i kläm med sig själv, eller nåt sånt...
Alltid med en mugg te.
Inte så pjåkigt allt faktiskt, förutom att svankryggen/bäckenet är i kläm med sig själv, eller nåt sånt...
fredagskväll
sSymaskin, böckerna om Narnia i hörlurar och te.
Alltid te.
Alltid te.
dagens jobb
I mitt yrke blir det många hits. Men sant, det är det.
viloplats
Mitt huvud värker fortfarande. När jag inte jobbar roar jag mig med att städa och knyta knutar.
ouch
Varför ska det vara så j*vla svårt att tycka om mig?!
=(
=(
torsdag
Jag har påbörjat ett major projekt. I onsdags gjorde jag ett musikjobb med gitarren istället för med keyboard. Gitarrspel är ju annars något jag mest ägnar mig åt inom hemmets hägn och då behöver man inte se ut som folk och därför har jag aldrig införskaffat mig någon axelrem. Unitill now!
Köpa ett? Boring.
Sy ett? Lite väl tråkigt.
Knyta ett? Ja.
Många knutar blir det, bandet behöver vara drygt en meter långt och är, som synes, ganska brett.
Terapiarbete!
Annars känns det lite så här....
reliving old wounds
Efter bilolyckan hade jag ont.
Nu har jag ont.
Olika men ändå lika.
blä
Det är kallt, mitt huvud värker, ryggen/höften är...ja...
Och så...
Jag har jobbat lite, är hemma på lunch, ska iväg och göra ett musikjobb till och sen fara direkt och jobba natt.
Kul att mitt humör är på topp, har hört att pesimister dör i för tid.
Det svarta fåret, en katt bland hermeliner, odd man out...
You tell me...
Och så...
Jag har jobbat lite, är hemma på lunch, ska iväg och göra ett musikjobb till och sen fara direkt och jobba natt.
Kul att mitt humör är på topp, har hört att pesimister dör i för tid.
Det svarta fåret, en katt bland hermeliner, odd man out...
You tell me...
skitliv!
hur tänkte du nu?
Jag satt ikväll och letade rytmdiktat till jobbet imorn, första enskilda passet med little miss Autism.
Det blir nice, men någon grafisk designer eller chef eller vatusansomhelst har ju inte tänkt sig för...
Det blir nice, men någon grafisk designer eller chef eller vatusansomhelst har ju inte tänkt sig för...
skitdag!
Idag har jag, såsom varje dag den senaste veckan haft en gruvlig huvudvärk. Med denna i bagaget har jag dessutom genomfört 8timmars arbetsdag som personlig assistent, vilket, let me tell you, inte alltid är tyst och lugnt.
Tycker ni synd om mig än?
Den där djävla ischiasnerven sitter nämligen i kläm också.
Fina grejer.
Jahaja, vidare så har jag idag schemaförlagt (så måste man väl kunna säga, förlagt som i att något har försvunnit. Eller?) min enda fasta sovmorgon. Alltså, den enda sovmorgonen jag hade på alla tre schemaveckorna är nu ett minne blott, och varför?
Jo, för att jag har förlorat så många timmar på annat håll att jag måste jobba på sovmorgonen för att inte bli skyldig arbetsgivarn timmar.
Kul läge, LiKzOm!!
Nåja, jobbet kommer nog bli kul, åtminstone utmanande.
Två autister enskilt, på varsin halvtimme. Musik, alltså.
Ja, sen så, efter en kvällsmat med far under vilken fenomen så som Esa Keskinen och Marko Palo diskuterades for jag på körrep med festliga sextsprång och efter det till mataffärn.
När jag satte mig i bilen igen lyckades jag träffa skåran i fästet för bältet med kulkedjan till en reflex som hänger i högersidan av jackan men såg inte det när jag försökte knö ner bältesspännet vilket ledde till att kedjan satt hopplöst fast.
I min desperation blev jag genomsvett och insåg att jag fixar inte det här just nu, på parkeringen med folk runtomkring, så jag valde att köra den knappa kilometern hem utan bälte.
Bilen, som dessutom är en sprillans ny volvo som jag har fått låna av bilhallen, och som jag inte var så sugen på att ha sönder, har sånt därnt varningssystem, ni vet, så att man inte ska köra utan bälte.
Det började tuta i bilen, och stegrade sig snabbt till en nivå där jag höll på att bli galen.
Man blir inte en bättre bilförare av det ljudet när man är nervös bara av att köra utan bälte.
Jag höll andan för att inte hyperventilera och hoppades innerligt att oljudet inte hördes ut eller, by some miracle via radiovågor till framförvarande polisbil, men lyckades faktiskt ta mig oskadd hem till tvärgatan där jag får lov att parkera eftersom hyresvärden vill ha båda uppfarterna till huset till sitt förfogande.
Jag bad en stilla bön till Killen på korset, all min lyckas rot, och nog lossnade kejdan sedan på första försöket, trots alla desperata försök under den pulshöjande bilfärden.
Tack och lov!
Sist, men inte minst (pun intended) så gick jag idag och klurade på en sak som jag funderade på om jag skulle skriva om eller inte, men när jag under min bloggrond hamnade både på Dennis M´s smaltips och på UnderbaraClaras inlägg om ansvar för sig själv, så väcktes återigen min irritation, så here goes:
Jag behöver gå ner ett par kilon och vill gå ner ytterligare ett par, och funderar över varför det inte fungerar efter viljan.
De vanligaste råden näst efter "ät mindre-motionera mer" är:
-ät mindre kött
-drick grönt te
-sluta röka
-drick alkohol med måtta
Okej, jag är absolutist, har aldrig ens provrökt, har ätit och spottat ut en hel tugga (kött)korv med bröd i hela mitt liv, samt fullkomligt pimplar grönt te, och ändå går vikten bara uppuppupp.
Mitt BMI är strax över 25 vilket enligt skalan gör mig överviktig.
Summan av hela kardemumman:
Nog tusan är det fel på mig.
Skitdag!!!
Tycker ni synd om mig än?
Den där djävla ischiasnerven sitter nämligen i kläm också.
Fina grejer.
Jahaja, vidare så har jag idag schemaförlagt (så måste man väl kunna säga, förlagt som i att något har försvunnit. Eller?) min enda fasta sovmorgon. Alltså, den enda sovmorgonen jag hade på alla tre schemaveckorna är nu ett minne blott, och varför?
Jo, för att jag har förlorat så många timmar på annat håll att jag måste jobba på sovmorgonen för att inte bli skyldig arbetsgivarn timmar.
Kul läge, LiKzOm!!
Nåja, jobbet kommer nog bli kul, åtminstone utmanande.
Två autister enskilt, på varsin halvtimme. Musik, alltså.
Ja, sen så, efter en kvällsmat med far under vilken fenomen så som Esa Keskinen och Marko Palo diskuterades for jag på körrep med festliga sextsprång och efter det till mataffärn.
När jag satte mig i bilen igen lyckades jag träffa skåran i fästet för bältet med kulkedjan till en reflex som hänger i högersidan av jackan men såg inte det när jag försökte knö ner bältesspännet vilket ledde till att kedjan satt hopplöst fast.
I min desperation blev jag genomsvett och insåg att jag fixar inte det här just nu, på parkeringen med folk runtomkring, så jag valde att köra den knappa kilometern hem utan bälte.
Bilen, som dessutom är en sprillans ny volvo som jag har fått låna av bilhallen, och som jag inte var så sugen på att ha sönder, har sånt därnt varningssystem, ni vet, så att man inte ska köra utan bälte.
Det började tuta i bilen, och stegrade sig snabbt till en nivå där jag höll på att bli galen.
Man blir inte en bättre bilförare av det ljudet när man är nervös bara av att köra utan bälte.
Jag höll andan för att inte hyperventilera och hoppades innerligt att oljudet inte hördes ut eller, by some miracle via radiovågor till framförvarande polisbil, men lyckades faktiskt ta mig oskadd hem till tvärgatan där jag får lov att parkera eftersom hyresvärden vill ha båda uppfarterna till huset till sitt förfogande.
Jag bad en stilla bön till Killen på korset, all min lyckas rot, och nog lossnade kejdan sedan på första försöket, trots alla desperata försök under den pulshöjande bilfärden.
Tack och lov!
Sist, men inte minst (pun intended) så gick jag idag och klurade på en sak som jag funderade på om jag skulle skriva om eller inte, men när jag under min bloggrond hamnade både på Dennis M´s smaltips och på UnderbaraClaras inlägg om ansvar för sig själv, så väcktes återigen min irritation, så here goes:
Jag behöver gå ner ett par kilon och vill gå ner ytterligare ett par, och funderar över varför det inte fungerar efter viljan.
De vanligaste råden näst efter "ät mindre-motionera mer" är:
-ät mindre kött
-drick grönt te
-sluta röka
-drick alkohol med måtta
Okej, jag är absolutist, har aldrig ens provrökt, har ätit och spottat ut en hel tugga (kött)korv med bröd i hela mitt liv, samt fullkomligt pimplar grönt te, och ändå går vikten bara uppuppupp.
Mitt BMI är strax över 25 vilket enligt skalan gör mig överviktig.
Summan av hela kardemumman:
Nog tusan är det fel på mig.
Skitdag!!!
ferre
Om man fyller 60 och är farfar till världens bästa Sam, då får man nöja sig med att inte vara i centrum.
finsöndag
Nu drar jag på 60årsferre!
[gny]
Det värsta med att ha varit sjuk är att den där jäkla ischiasnerven inte tycker om att jag är still flera dar i sträck.
Den är så jäkla kräsen alltså.
Den är så jäkla kräsen alltså.
dagens fail
Someone skolkade den där lektionen som tog upp ämnet avstavning.
(Jag skolkade den dagen då klassen lärde sig att stick to one language!)
jag vet varken ut eller in
Inatt drömde jag att jag var ute och seglade och verkligen gillade det.
Jag vet inte om det var en bra dröm eller en mardröm.
See, jag vill verkligen gilla att segla och jag har försökt typ hur många gånger som helst, men det går inte.
Inte i vaket tillstånd iallafall...
heja felgiganten
Min laptop la av för snart ett år sen. Vi lämnade in den och det skulle fixas, och jodå, men det tog en evig tid.
När jag väl fick tillbaka den så funkade inte tangentbordet, så jag trixade med att installera drivrutiner, men inte hjälpte det.
Nehedå, så det var bara att lämna in eländet igen, och det skulle inte vara några problem, "det kollar vi ikväll och hör av oss". Nästan fem månader senare tröttnade vi och kollade upp hur det låg till, och det skulle visst bara vara att hämta datorn. Så igår gjorde jag det, och blev ganska otrevligt bemött och anklagad för att ha lämnat fel nummer och det ena med det tredje. Det var förvisso storebrors nummer, så jag kan helt förstå att de tycker det var svårt att nå mig, men numret till bror hade funkat perfekt gången innan, och vore det fel nummer så har de väl eniro.se där i butiken också. Hu, ja. Jag tog till slut datorn och gick därifrån, i tron att allt var bra.
Dumt av mig. Naivt av mig.
Jag lämnade från mig dator, batteri och adapter i väska, det står det tillochmed på kvittot.
Då kunde man ju tro att det vore vad man finge med sig hem när man hämtar eländet, tycker ni inte?
Men nån adapter var det då inte med, och batteriet är helt urladdat.
Ja, men man tröttnar ju. Visst är det ett ganska bra exempel på I-landsproblem, men man blir ju ändå så trött på folk som tar betalt för att göra saker och sen inte kan det de påstår sig kunna.
När jag väl fick tillbaka den så funkade inte tangentbordet, så jag trixade med att installera drivrutiner, men inte hjälpte det.
Nehedå, så det var bara att lämna in eländet igen, och det skulle inte vara några problem, "det kollar vi ikväll och hör av oss". Nästan fem månader senare tröttnade vi och kollade upp hur det låg till, och det skulle visst bara vara att hämta datorn. Så igår gjorde jag det, och blev ganska otrevligt bemött och anklagad för att ha lämnat fel nummer och det ena med det tredje. Det var förvisso storebrors nummer, så jag kan helt förstå att de tycker det var svårt att nå mig, men numret till bror hade funkat perfekt gången innan, och vore det fel nummer så har de väl eniro.se där i butiken också. Hu, ja. Jag tog till slut datorn och gick därifrån, i tron att allt var bra.
Dumt av mig. Naivt av mig.
Jag lämnade från mig dator, batteri och adapter i väska, det står det tillochmed på kvittot.
Då kunde man ju tro att det vore vad man finge med sig hem när man hämtar eländet, tycker ni inte?
Men nån adapter var det då inte med, och batteriet är helt urladdat.
Ja, men man tröttnar ju. Visst är det ett ganska bra exempel på I-landsproblem, men man blir ju ändå så trött på folk som tar betalt för att göra saker och sen inte kan det de påstår sig kunna.
i ovissheten
Jag funderar lite på det här med bloggande.
Jag har hittat ett gäng bloggar jag gillar att läsa, de flesta av dem finns länkade här nere till höger.
Och så tänker jag att jag har hittat ett förhållningssätt till mitt eget bloggande som jag gillar, jag inspireras och mättas av bloggarna jag läser om vartannat.
Men så tänker jag att jag är nyfiken på vad ni gillar, ni som läser här. Vad gillar ni för bloggar i allmänhet och vad gillar ni med min blogg i synnerhet.
Det vore spännande att få lite insikt.
Do tell =)
Jag har hittat ett gäng bloggar jag gillar att läsa, de flesta av dem finns länkade här nere till höger.
Och så tänker jag att jag har hittat ett förhållningssätt till mitt eget bloggande som jag gillar, jag inspireras och mättas av bloggarna jag läser om vartannat.
Men så tänker jag att jag är nyfiken på vad ni gillar, ni som läser här. Vad gillar ni för bloggar i allmänhet och vad gillar ni med min blogg i synnerhet.
Det vore spännande att få lite insikt.
Do tell =)
ursäkta upprepningen
men jag gillar verkligen den här bilden. En baslåda, skulle man kunna säga, på framtidsmuseet i Borlänge.
tips
my H.P.moment
I natt fick jag en impuls att glänta på rullgardinen, och i ett fruktträd i trädgården satt en uggla, en enorm. Jag trodde först det var en katt som krupit upp på utkik, men efter en liten stund slog den ut sitt enorma vingspann och flög och satte sig i trädet precis utanför mitt sovrumsfönster. Efter ett par sekunder flög den runt knuten på huset.
It was magical.
dagens post
Idag, mitt bland allt snor, damp ett kuvert ner i min brevlåda, med ett brev och en cdskiva med sommarminnen från sjövik. Jag blev alldeles varm inuti.
Jag vet inte vad som gäller med "tystnadsplikt" och sånt, så bortse från ...ja... sånt...
Summan av kardemumman är att jag blev glad och jag längtar tillbaks.
Dalarna, du har mitt hjärta.
Jag vet inte vad som gäller med "tystnadsplikt" och sånt, så bortse från ...ja... sånt...
Summan av kardemumman är att jag blev glad och jag längtar tillbaks.
Dalarna, du har mitt hjärta.
Den där Storbloggaren kom med på ett hörn också. Kolla in grabbens blogg.
technicolor dreamcoat
Jag fattar inte grejen med att folk skryter om att de drömmer i färg.
Gör man inte alltid det?
Nåt att skryta om vore väl att drömma i svartvitt, det drömmer jag om att göra.
Jag feberdrömde att jag var ute och snorklade, vilket jag aldrig har gjort på riktigt men i drömmen var jag en mycken van snorklare.
Min våtdräkts dragkedja sprack hela tiden, men det gjorde inte så mycket.
Undervattensvärlden var som ett fyrverkeri av färger och mönster, så otroligt vackert.
Gör man inte alltid det?
Nåt att skryta om vore väl att drömma i svartvitt, det drömmer jag om att göra.
Jag feberdrömde att jag var ute och snorklade, vilket jag aldrig har gjort på riktigt men i drömmen var jag en mycken van snorklare.
Min våtdräkts dragkedja sprack hela tiden, men det gjorde inte så mycket.
Undervattensvärlden var som ett fyrverkeri av färger och mönster, så otroligt vackert.
feber
Idag har jag feberdrömt om en massa saker jag skulle blogga om, man när jag vaknar minns jag inget av det.
Och antagligen var det inget på riktigt ändå.
Urs, vilken skitdag
Och antagligen var det inget på riktigt ändå.
Urs, vilken skitdag
heja Karl!
Idag tog jag mig inte ur sängen när jag skulle till första jobbet.
Alldeles för mycket snor och ont mest överallt.
Och det dära tvprogrammet, det är inställt.
Tyck synd om mig!
Alldeles för mycket snor och ont mest överallt.
Och det dära tvprogrammet, det är inställt.
Tyck synd om mig!
förkylningstider hejhej förkylningstider
Imorse vaknade jag, pigg och kry. Nåja, Kry iallafall. Jag åkte till jobbet, kry. Anlände till dagcenter där jag skulle vara hela dagen, fortfarande kry. Straxt där inser jag att alla som jobbar där är förkylda.
And yes, so am I. Med vinterns galnaste vecka framför mig är det sämst timing ever.
Nåja.
Eftermiddagen och kvällen inkasserade ett par vuxenpoäng. Planering av veckans mat samt inköpslista, veckohandling, biblioteksvisit och körrep.
En bra kväll med alldeles för mycket snor.
Nu SATC, te, apelsin och alldeles för mycket snor.
Jag har också den äran att välkomna Anneli in i läsarkretsen.
Hej Anneli. =)
And yes, so am I. Med vinterns galnaste vecka framför mig är det sämst timing ever.
Nåja.
Eftermiddagen och kvällen inkasserade ett par vuxenpoäng. Planering av veckans mat samt inköpslista, veckohandling, biblioteksvisit och körrep.
En bra kväll med alldeles för mycket snor.
Nu SATC, te, apelsin och alldeles för mycket snor.
Jag har också den äran att välkomna Anneli in i läsarkretsen.
Hej Anneli. =)
busted!
Haha!
Jag läste igenom lite gamla inlägg och hittade bland annat det här guldkornet:
"som sig bör samlades hela tjocka släkten till kalas och när vi minglade runt i väntan på den fantastiska smörgåstårtan passade farbror Alf på att berätta en episod som utspelade sig för några år sen, sisådär 13-14 stycken.
Alf ville fotografera min bror, som då var 12-13 år, och bad honom posera litet.
följande dialog utspelades:
Björn: Nej!....
Alf: vadå "nej" ?
Björn: Nej, för jag har fotsvett!"
Jag läste igenom lite gamla inlägg och hittade bland annat det här guldkornet:
"som sig bör samlades hela tjocka släkten till kalas och när vi minglade runt i väntan på den fantastiska smörgåstårtan passade farbror Alf på att berätta en episod som utspelade sig för några år sen, sisådär 13-14 stycken.
Alf ville fotografera min bror, som då var 12-13 år, och bad honom posera litet.
följande dialog utspelades:
Björn: Nej!....
Alf: vadå "nej" ?
Björn: Nej, för jag har fotsvett!"
